Bioteknik 2: En vänsterlinje

Första delen i den här serien handlade om hur nya växter är en del av svaret på hur ett hur ett hållbart jordbruk kan se ut.

Den här andra delen skissar på en uppsättning bra vänsterlinjer om bioteknik, som handlar om en konflikt med kapitalet istället för med forskarna.

1. Vi behöver nya växter

Motståndarna till GMO berättar en i grunden konservativ story om miljöproblemen. Felet är inte att kapitalet håller oss tillbaka, utan handlar om att vi människor försöker med en massa nymodigheter. Då är svaret att göra tvärtom: vi slutar med det nya, och tar ett steg tillbaka innan vi ramlar nerför stupet.

I verkligheten är världen i full rulle nerför backen. Vi behöver försöka med alla verktyg vi har, för vi behöver helt nya sätt att göra saker.

Det gamla jordbruket var inte särskilt bra för vare sig människor eller ekosystem. Det höll ihop för att vi var få och undernärda. Det skulle aldrig kunna fixa den uppgift vi står inför: att producera bra mat till hela världen, utan att jordbruksytan kör över ekosystemen.

Nya växter är ett av de verktyg vi behöver, tillsammans med till exempel sänkt köttförbrukning och ett kunskapsintensivt jordbruk.

2. Satsa på patentfri forskning

Sätt istället frågan om patenten i förgrunden. Det här är växter vi vill kunna sprida fritt över världen. Kapitalets låsningar står emot fri kunskap – det är en tydlig politisk konflikt om ägande.

Det är en helt annan axel än GMO-frågan. Det finns många växter som förädlats med gamla metoder och sedan patenterats. USA införde till exempel patent för växter redan 1930.

gyllene ris

Gyllene ris togs fram med GMO-tekniken, och är fri från patent.

En hel del bioteknik är också fri från patent, av flera skäl:

  • Patent går typiskt sett ut efter 20 år. Det betyder att det börjar dyka upp fria versioner av de första populära GMO-grödorna.
  • Det pågår tappra försök att bygga upp en slags öppen källkod för frön. Hittills har det varit svårt att få till den knuten juridiskt, för att patent inte fungerar som upphovsrätt.
  • Inom syntetisk biologi finns det också ett tryck på att hålla kunskapen fri. Ett av skälen är att undvika den kvävande misstänksamhet de sett att GMO-forskningen fått utstå.

Politiskt kan vi ge stöd till den utvecklingen på flera sätt:

  • Driv på för större forskningsanslag och knyt dem till krav på att växterna ska kunna användas fritt.
  • Arbeta för att internationella avtal ska göra undantag för bioteknik med stor betydelse för t ex klimatet, på samma sätt som det redan finns undantag för mediciner.
  • Arbeta konsekvent för att begränsa vilka former av bioteknisk kunskap som kan låsas med immaterialrätt.

Vi behöver ta ett fast sikte på en värld där kunskapen är fri att använda, samtidigt som vi ser varje fråga pragmatiskt. Vi behöver steg för steg bygga upp bättre former av stöd till forskningen, som medvetet trycker bort de former där kunskapen inte är fri.

Det här är något helt annat än den patentkritik som dyker upp bland de som vill förbjuda hela tekniken. Deras syfte är inte att släppa kunskapen fri, utan att misstänkliggöra ett helt forskningsfält. Därför är GMO-motståndet fullt av hittepå-kritik, som till exempel det helt grundlösa påståendet att småbönder skulle stämmas i domstol för att GMO-grödor blåst in på deras fält.

Styrkan i patentkritiken – det som gör att den hittar stöd hela vägen bort till The Economist – är att sakargumenten är robusta. Den som är ute efter fri kunskap behöver inte hitta på.

Patent är dåligt för grödor av samma skäl som det är dåligt för helt andra produkter. Varken mer eller mindre. Du är inte förslavad för att du köpt patenterad hårdvara. Indiska bönder är inte förslavade för att de köper patenterad säd. De vet vad de håller på med.

Istället för att tänka att de saknar både makt och kunskap, borde vi stödja dem i det de gör: att i stor skala piratkopiera den bioteknik de ser fördelarna med.

3. Reglera växter, inte processer

Det kommer förstås finnas situationer där vi ställs inför vägval, för att det finns både för- och nackdelar med en ny växt. I en del fall kommer folk vara oense. Det är samma sak som med programmering: den kan användas för att bygga såväl Wikipedia som NSA:s övervakningsprogram.

För att reda ut de situationerna behöver vi lagar som handlar om vad den nya växten skulle betyda för till exempel den biologiska mångfalden eller klimatet. De behöver kunna hantera att gammal teknik kan vara allvarligt miljöskadlig – som vi ser med till exempel kompostering eller nötkött. För- och nackdelarna med ny teknik behöver därför kunna jämföras med problematiken att vi fortsätter som vanligt.

Lagar som handlar om vilkens sorts växtförädling som använts är däremot något helt annat. Det är som att vi skulle bygga regleringar av nätet kring vilket programmeringsspråk som använts, istället för krav på till exempel integritet.

Det finns ett konsensus i forskningen kring att de GMO-grödor som finns på marknaden idag inte är mer problematiska för vare sig hälsa eller miljö än andra grödor. Tvärtom har de ofta stora fördelar. Det är samma sorts konsensus som det kring klimatförändringarna.

Den nya tekniken ger oss mycket mer precis och medveten växtförädling. De gamla teknikerna är mer som att skaka en burk med DNA och se vad som kommer ut. Stewart Brand, en av föregångarna i USA:s miljörörelse, skojar om en framtid där föräldrar kommer vägra låta sina barn äta mat som inte är byggd på bioteknik:

“They won’t accept any of that dangerous organic stuff because that was bred traditionally and no one knows what’s in there.”

Det gjordes ganska nyligen en utmärkt översikt över forskningen de senaste tio åren, som passar bra för den som själv vill få en känsla för forskningsläget. Den är tyvärr inlåst bakom en betalvägg, men skicka gärna ett mail om du vill läsa den.

Många länder, tyvärr också Sverige, har trots det skrämts till att hålla sig med en tungrodd särreglering av just GMO-grödor. Möjligen var det förståeligt för tjugo år sedan eller så, då vi visste mindre. Idag är det en form av lagstiftning som har överlevt sig själv. Det får den absurda effekten att forskare drivs tillbaka till gamla, sämre metoder.

Vi behöver en ny reglering, som utgår från växternas egenskaper och situationen där de används. Den behöver bygga på en förståelse av den situation vi är i: att jordbruket behöver ta ett stort utvecklingssteg framåt för att vara hållbart i längden.

Dags för självprövning

Det är dags för en självprövning i bioteknik-frågorna. Peter Singer, djurrättsfilosofen från Australien, är en av de före detta motståndare som tagit det steget:

”Genetically modified crops are now grown on about one-tenth of the world’s cropland, and none of the disastrous consequences that we Greens feared have come to pass.”

Vänstern behöver dra ett tydligt streck i sanden. Sluta hämta argument och linjer från de som vägrar lyssna på forskningen. Det finns inte en särskild naturvetenskap för vänstern.

Däremot finns det målsättningar som skiljer vänster och höger. De behöver formuleras så skarpt det går:

  • Vi kommer vilja utveckla och sprida växter som svarar mot de skarpa och radikala klimat- och miljömål vi vill se. Bolagen kan inte se längre än till vilka växter det går att tjäna pengar på.
  • Vi kommer vilja ta fram växter som kan betyda mycket för att ta världen ur fattigdom. Bolagen prioriterar efter var de har sina största marknader.
  • Vi kommer vilja sprida kunskapen fritt. Bolagen skulle föredra att bygga biotekniken full av små murar och monopol.

Det är politiska skillnader som handlar om helt andra saker än att förfalla till att döma ut forskningen. Tvärtom kommer forskarna ofta stå på vår sida i de här konflikterna. Det är de diskussionerna vi borde driva. Vänstern behövs i biotekniken!

Läs mer

Bioteknik 1: Världen behöver bättre växter

Från ett klimat- och miljöperspektiv finns det stora fördelar med bioteknik. Problemet är patenten, inte att vi utvecklar nya växter. Vänsterpartiet borde därför sluta trassla in sig i anti-forskningslinjer, och istället formulera en skarp kritik av hur kapitalet står i vägen. Världen behöver ett brett och fritt användande av de här kunskaperna.

Det är slutsatserna i den här artikeln, som är i två delar. Den första delen handlar om de fördelar världen kan dra av att utveckla nya växter. Den andra delen är en skiss på vänsterlinjer i de politiska frågorna kring biotekniken.

Nya växter

Människan har sysslat med växtförädling i tusentals år. Genom att spara och fortsätta odla de växter som utvecklats på ett sätt vi gillar, har vi styrt deras utveckling.

morot majs banan

Morot, majs och banan, innan vi förädlade dem.

Det vi uppfattar som ”naturliga växter” är långt, långt från de ursprungliga vilda växter de en gång var. Från att vara marginellt ätliga, har vi byggt om dem helt för att svara på det vi behöver.

Ekosystemen har varit en utvecklingsmiljö där det ofta varit en stark överlevnadsfaktor att vara svårätlig. Med jordbruket byggde vi istället upp en utvecklingsmiljö som gynnade de egenskaper som är goda sidor från människors perspektiv.

Syntetiska grönsaker

Sallad, broccoli och andra grönsaker vi uppfattar som naturliga är medvetna förädlingar av samma växt.

På det sättet har vi kunnat utveckla växter som ger oss mycket vi kan äta per yta. Skulle vi försöka gå tillbaka till en ”naturlig” linje och bara äta originalväxter, skulle resultatet vara en miljökatastrof. Det skulle kräva en drastisk expansion av jordbruksytan, på de vilda ekosystemens bekostnad.

Med den nya biotekniken kan vi kan växtförädla mycket mer medvetet. Istället för att skaka om hela DNA-burken och ta vara på de nya växter som råkar vara bättre, kan vi förändra växternas egenskaper medvetet och precist.

Den här artikeln kommer handla om hur mycket som händer med biotekniken. Först kommer den gå igenom tre stora fördelar vi kan se redan idag med en klok användning av bioteknik: mindre bekämpningsmedel, högre näringsinnehållet och lägre ytbehov i jordbruket. Sedan kommer den ta upp helt andra användningsområden, både i och utanför jordbruket.

1. Minska behovet av bekämpningsmedel

Omkring hälften av den bomull som odlas världen över idag är s k Bt-bomull. Det är sorter som kan försvara sig själv mot insektsangrepp mycket bättre än de gamla bomullssorterna. Vi hittade det sättet att försvara sig hos en marklevande bakterie, och kopierade den till en ny sorts bomull.

Resultatet har varit en skarpt sjunkande användning av bekämpningsmedel mot insekter. Det har varit vanligt att bomullsfält med de nya sorterna kunnat sänka sin förbrukning med 5080 procent. Växterna klarar sig själva.

För de som arbetar i jordbruket har det betytt att mycket färre människor förgiftas av bekämpningsmedel. Bara i Indien handlar det om en skillnad på flera miljoner fall varje år. Därför piratkopieras den också friskt.

Den nya bomullen har ökat den biologiska mångfalden kring odlingarna, samtidigt som bönderna får ut mer bomull på samma yta.

Bt-majs är en annan vitt spridd användning av samma teknik, med samma sorts goda utfall. I USA var t ex förbrukningen av bekämpningsmedel mot insekter på majsodlingarna år 2010 en tiondel av vad de var år 1995, till stor del tack vare biotekniken.

Det här är förhoppningsvis bara början. Växter som idag skyddas med bekämpningsmedel, kommer istället kunna skyddas med resistens. Forskare i Storbritannien har t ex tagit fram potatis som är resistent mot mjöldagg.

2. Förbättra näringsinnehållet

Biotekniken används ibland för att bredda näringsinnehållet i olika vanliga grödor, t ex genom att lägga till järn i hirs eller bönor. En lite kul tillämpning är lila tomater, som innehåller antioxidanter från blåbär.

lila tomater

Lila tomater, med antioxidanter från blåbär.

Gyllene ris är en patentfri rissort försedd med betakaroten. Tanken är att förebygga A-vitaminbrist, en av de värsta bristsjukdomar som finns. A-vitaminbrist gör att 350 000 barn förlorar synen varje år, och 670 000 barn under fem år omkommer.

Brist på A-vitaminer skördar t ex i storleksordningen 3 miljoner liv om året, och leder till blindhet hos barn och gravida kvinnor. Vi behöver alla tänkbara medel för att förändra det.

Kan vi få stor spridning på de här rissorterna, som är helt patentfria, sätter det ett helt nytt verktyg i händerna på bönderna. De skulle kunna vara självförsörjande på A-vitaminer. Från ett socialistiskt perspektiv är det helt rätt väg framåt: utveckla de produktionsmedel vi äger tillsammans!

Den här striden pågår för fullt just nu i Asien. Samtidigt håller andra forskare på att utveckla A-vitaminberikade varianter av bananer och maniok, för att kunna arbeta på samma sätt på annat håll.

3. Minska jordbrukets ytbehov

Jordbrukets ytbehov är en av de stora frågorna för ett långsiktigt försvar av världens ekosystem. Ju större ytor vi är tvungna att bruka, desto trängre är utrymmet för vilda djur och växter.

jordbruk och regnskog i brasilien

Jordbruk och regnskog i Brasilien

Ser vi tillbaka historiskt är det uppenbart hur stor roll teknisk utveckling i jordbruket spelar för det. Säg till exempel att avkastningen i jordbruket skulle ha stannat på 1960-talets nivåer. Då hade vi behövt en dubbelt så stor jordbruksyta som vi har idag för att få fram den mat vi producerar. Sänkt utveckling i avkastning per yta får på sikt mycket stora konsekvenser.

FN-organet FAO räknar med att världen behöver öka sin livsmedelsproduktion med 70 procent till 2050. Det är en rejäl utmaning, särskilt som klimatförändringarna riskerar att försämra jordbrukets geografiska villkor.

Det finns mycket att säga om det, men en uppenbar slutsats är att vi kommer behöva arbeta på alla fronter samtidigt. En av de fronterna är att fortsätta utveckla bättre växter. De senaste 50 åren har utvecklade grödor bidragit med nästan 1 procents ökning varje år av produktiviteten i världens jordbruk.

Hittills har GMO-tekniken i första hand använts till annat än just höjd avkastning. Trots det har den betytt en hel del. En studie från 2014 kom t ex fram till att den ökade avkastningen från GMO-grödorna har sparat 13 miljoner hektar land – en yta stor som Grekland.

Det finns flera tänkbara genombrott i horisonten. Majs och sockerrör har till exempel en betydligt effektivare fotosyntes än ris och vete. Därför försöker forskare ta fram ris- och vetesorter som kopierar det, med förhoppningen att det på sikt ska kunna öka avkastningen per yta med uppåt 50 procent.

Växter och programmering

Biotekniken kan jämföras med programmering. Precis som programmeringen en gång gjorde, öppnar biotekniken ett helt nytt fält för teknikutvecklingen.

Precis och medveten växtförädling går att använda i stort och smått, för att ta sig an vitt skilda sorters problem:

  • växter som drar till sig metallföroreningar genom rötterna, för sanering och metallåtervinning
  • odlad omega-3 som kan minska trycket på fiske
  • ris, vete och majs med lägre behov av gödsel, för att de fått baljväxternas förmåga att hämta kväve ur luften
  • träd som kräver mindre energi för att bryta ner i produktionen av papper eller biobränslen.
  • äpplen som håller längre utan att bli bruna

Vi har bara sett början på nyttan med biotekniken – och redan det är djupt hoppingivande. Att försöka förbjuda GMO-forskning är en lika märklig linje som att vilja sluta med datorprogrammering. Det är att försöka stanna utvecklingen i en tid full av problem som behöver lösas.

Ta ett av de senaste exemplen: en sorts ris som sänker utsläppen av metan. Vi vet att jordbruket står för en stor del av världens klimatutsläpp, och att de utsläppen kommer vara bland de svåraste att sänka. Skulle vi i det läget försöka stoppa utvecklingen av de växter jordbruket behöver?

Biotekniken är större än GMO och jordbruk

Hittills har vi framförallt pratat om GMO-grödor som används i jordbruket. Biotekniken är större än så:

  • Vi använder GMO-tekniken för att producera läkemedel, bland annat insulin.
  • Vi skulle kunna skydda vilda växter, som med försöken att få tillbaka kastanjeträd i USA genom att ge dem resistens från asiatiska kastanjeträd
  • Det pågår framgångsrika försök att hejda malaria och denguefeber med hjälp av sterila moskiter.
  • En möjlighet på sikt är att göra det omöjligt för moskiter att sprida t ex malaria med hjälp av gene drives.
  • Syntetisk biologi är ett sätt att använda celler som små fabriker. Det används hittills bl a för att ersätta palmolja och tillverka läkemedel mot malaria.

Ett förbud mot GMO skulle inte bara stänga en av de vägar vi behöver för att utveckla ett hållbart jordbruk. Det skulle också slå undan fötterna för mediciner både här och i fattiga länder. Breda forskningsfält med stor betydelse för framtiden skulle tvingas stänga.

Ta diskussionen om odlat kött, som skulle kunna visa sig vara ett av de stora civilisatoriska framstegen i vår tid. Det är ett av få tänkbara scenarion där vi i stor skala kan komma ifrån djurhållningens klimatutsläpp – förutom alla andra fördelar. Vi kommer med all sannolikt behöva en hel uppsättning biotekniska metoder för att ta oss dit.

Vänstern behöver ta ett stort steg tillbaka och se efter vad det är för position vi ställt oss i. Det här är ett av de misstag som kommer av att vi gjort det enkelt för oss och kopierat andras ställningstaganden, där vi hade behövt en självständig analys.

I det här fallet ställde vi oss bakom politik som drar forskarna och kapitalet över samma kamm. Vi behöver bryta helt med det, och tvärtom börja synliggöra kapitalets konflikter med forskningen. Det är det nästa inlägg kommer handla om.

Läs Bioteknik 2: En vänsterlinje >>

Ekoeko-gruppens slutrapport snart här

Snart släpps ekoeko-gruppens slutrapport! Själv har jag suttit i gruppen sedan 2013. Under åren har jag publicerat en hel del som knyter an till det arbetet här på bloggen (se taggen klimat) och en del av de texterna finns i en eller annan form med i slutrapporten.

Överhuvudtaget tycker jag att det har blivit en rapport full av bra saker, och jag hoppas den gör stort avtryck i vänstern och Vänsterpartiet. Det finns punkter där jag tycker att slutrapporten har en för svag linje i klimatfrågan. Sett till helheten tror jag samtidigt att den kommer vara ett stort steg framåt, som gör vänstern mer hemmastadd med att prata om klimatförändringarna.

Slutrapporten släpps på ett seminarium den 1 september:

Behovet att anpassa den ekonomiska politiken till de ramar som sätts av klimat och ekologi är akut. Samtidigt har miljödebatten allt för ofta saknat ett vänsterperspektiv som ser det ekonomiska och sociala.

2012 tillsatte Vänsterpartiet en arbetsgrupp för att utveckla partiets politik sett till hur det ekonomiska och ekologiska hänger samman.
Gruppens slutrapport kommer att utgöra grund för ett punktprogram som Vänsterpartiets partistyrelse lägger till kongressen i maj 2016.

Vi vill bjuda in dig till ett seminarium där rapporten presenteras och diskuteras av delar av arbetsgruppen tillsammans med miljö- och vänsterdebattörer. Välkommen!

Tid: Tisdag 1 september, kl. 13.00–16.00

Plats: Riksdagen, Ledamotshuset, L4-17, entré Mynttorget 2, medtag id-handling för inpassering i entrén.

Obligatorisk anmälan sker till Åsa Örtengren på asa.ortengren@riksdagen.se senast den 28 augusti.

Jonas Sjöstedt, partiordförande, inleder om idédebatten i Vänsterpartiet. Därefter presenterar Anna Hövenmark, ekologisk-ekonomiska arbetsgruppens sammankallande, huvuddragen i rapporten.

Rapportens innehåll diskuteras därefter av följande panel:

Marie Engström, tidigare riksdagsledamot (V) i skattefrågor och ledamot i arbetsgruppen
Johan Hall, näringspolitisk utredare, LO
Lina Hjorth, ekosocialist, ledarskribent på tidningen ETC
Jens Holm, miljö- och klimatpolitisk talesperson (V) och ledamot i arbetsgruppen
Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen
Birger Schlaug, debattör, författare och tidigare språkrör Mp

 

Flamman – dra ett streck i sanden!

Vi vet alla hur det kan se ut. Du sitter en kväll sent innan deadline och ska få ihop några tusen tecken om att det var fyra år sedan Fukushima.

Du skulle förstås kunna se till den samlade forskningen. En enkel sökning på WHO:s hemsida visar att strålningsdoserna var mycket låga. På sikt kommer det kanske visa sig att de som bodde närmast olyckan har något förhöjda cancerrisker. Effekterna på ekosystemen är helt marginella.

Samtidigt, det skulle ta halva artikeln att komma tillbaka till grundstoryn: att kärnkraft trots det är en teknik uppstigen från helvetet. Då är det svårt att inte stänga det spåret, för att istället börja tråla nätet efter en lite mer kittlande sanning.

Varför inte jämföra med en av 1900-talets största krigsförbrytelser? Skriv att olyckan ”motsvarade 168 Hiroshimabomber”. Just do it, säger en röst. OK, det är kanske är en siffra ingen forskare värd sin labbrock skulle skriva under på. Samtidigt, den matchar grundstoryn så mycket bättre än FN-spåret!

Flamman – det går att dra ett streck i sanden. Du är en stark tidning som kan bättre. Här är en enkel trestegsmetod:

  1. Sätt ett sammanhang. Ha WHO:s statistik om storleksordningarna på världens olika hälsorisker i bakhuvudet.
  2. Förstå vad som triggar dig. Riskpsykologin har bra svar på varför vi dras till just tanken på den stora atomfaran.
  3. Vid akut risk för tokpublicering, ring en forskare först!

Flamman skulle kunna vara den som granskar när vänstern tappar markkontakten med forskningen, istället för att heja på. Många i just den här läsarkretsen fick sin bild av Fukushimaolyckan från alarmister och kvacksalvare, utan att vänsterns intellektuella förmått reagera. Det finns en story att publicera där.

Till sist: har du ett starkt psykologiskt behov av att rapportera om den smygande döden från det moderna samhället, pröva luftföroreningar!

Stabil forskning från WHO visar att luftföroreningar utomhus dödar 3-4 miljoner människor varje år. Omkring 5000 av dem är i Sverige, bland annat orsakat av Finlands gamla kolkraftverk. Japans dramatiska ökning av fossileldningen sedan de stängde all kärnkraft ser ut att orsaka lågt räknat 500-1000 dödsfall om året.

Japans elproduktionÄr det för vardagligt att folk hostar sönder sina lungor? Börja täcka klimatförändringarna konsekvent! Över 150 000 döda varje år redan nu, många fler framöver. Att Japan ”drog rätt slutsats”, som det stod i artikeln, betydde att de skrotade sitt ambitiösa klimatmål på 25 procent lägre utsläpp. Det nya målet är 4 procent högre utsläpp.

Den bästa medicinen mot spekulationssurfande på nätet är att hålla ett fast tag i världsproblemen. Go Flamman, du är större än det här!

Tio punkter om tillväxtkritiken

Vi har diskuterat tillväxtkritik till och från i ekoeko-gruppen. Inför mötet på torsdag satte jag mig och bearbetade några gamla texter, och ut kom de här tio påståendena. All respons är välkommen!

1. BNP-begreppet säger lika lite om miljöförstöringen som det gör om människors levnadsstandard.

2. BNP skulle fortsätta växa även med ett radikalt klimatavtal. Det skulle möjligen innebära ett stort hack i BNP-tillväxten, men en begränsning av resursuttaget skulle inte betyda att det uppstår något slags tak för hur högt BNP kan bli.

3. Samma sak gäller människors levnadsstandard. Vi kommer alltid kunna förbättra våra livsvillkor genom att fortsätta utveckla vår organisering, teknik, självförståelse, kultur osv. Den hållbara vänsterpolitik vi förespråkar skulle öka takten i förbättringen av människor levnadsstandard. Den skulle med all sannolikhet också betyda att BNP-tillväxten ökade.

4. Världen styrs inte med målet att maximera BNP. Kapitalets mål är att maximera vinsten, och det går ofta ut över BNP-tillväxten. Till exempel underinvesterar vi idag i utbildning, forskning och infrastruktur för att kapitalet föredrar verksamheter där avkastningen i högre grad hamnar hos just dem. Arbetslösheten är ett annat exempel, där kapitalet föredrar en lägre BNP-utveckling för att det ger dem en större del av kakan.

5. Ett grundläggande problem med tillväxtbegreppet som välfärdsmätare är att det försöker ta fram en enkel linje över hur allt blir bättre eller sämre. Vi behöver snarare kvalitativa begrepp, som ekonomisk utveckling och levnadsstandard, som öppnar för att det går att ha det bra och dåligt på olika sätt. En sån utgångspunkt öppnar också för demokratisk debatt: hur vill vi prioritera?

6. Därför är det inte ”en bättre siffra att mäta” som är vägen ut ur tillväxtideologin, även om de diskusisonerna kan vara ett steg på vägen. Det som framförallt behövs är att ekonomidebatten knyts närmare de konkreta frågorna: koldioxidutsläpp, energianvändning, livsmedelsproduktion, fördelning, arbetstider.

7. Att skriva av de fossila tillgångarna i marken skulle kunna utlösa en global kapitalistisk kris, beroende på hur det genomförs. Men tanken att ”kapitalet krisar om vi ställer om” missar att kapitalet med all sannolikhet krisar om de får köra på som de vill också.

8. Det som däremot är riktigt och viktigt i tillväxtkritiken är att den offentliga diskussionen präglas av en andefattig och verklighetsfrämmande tillväxtideologi. Kapitalet har inget överdrivet starkt intresse av att stärka tillväxten, men däremot av att stärka tillväxtideologin. Den ger en bild av att ekonomins centrum är det som händer i företagen, och skjuter diskussionerna om vad vi vill med produktionen åt sidan.

9. Vi behöver både underminera tillväxtideologin och visa att det är vänstern som står för de långsiktiga investeringarna i ekonomisk utveckling.

10. Den kloka konkretiseringen av tillväxtkritiken i politiska förslag är arbetstidsförkortning, och egentligen ingenting annat.

Janne Wallenius blykylda reaktorer

Janne Wallenius är vänsterpartisten som är huvudperson i Sveriges mest spännande kärnkraftsprojekt just nu: en ny sorts blykylda reaktorer i liten skala. Jag hälsade på honom ute på KTH och såg till att få en intervju.

Vem är du?Janne Wallenius

Janne Wallenius heter jag. Är uppvuxen i Trollhättan, och har forskat om elproduktion med avancerad kärnkraft sedan 1992. Doktorerade på ämnet kall fusion 1996. Slutsats var väl helt kort att fusionskraft är svår att få att fungera. Sedan 1997 har jag forskat om återvinning av kärnavfall.

Hur kom det sig att du gick med i Vänsterpartiet?

Redan i gymnasiet var jag lite politiskt aktiv, fast då i SSU. Långt senare, år 1997, hade jag blivit förälder och såg hur kvaliteten på barnomsorgen försämrats. De där stora barngrupperna fick mig att fatta beslutet att gå med i Vänsterpartiet.

Jag gick med för att förändra! Från 1998 till 2006 satt jag i kommunfullmäktige i Sigtuna. Framförallt drev jag på i barn- och ungdomsnämnden, men jag satt också i socialnämnden och i kommunstyrelsen.

Är det några andra frågor du brinner för?

Att få bort vinstintresset ur välfärden, definitivt. De där bolagen måste köras ut. Jag har själv sett av en del av de sämsta baksidorna med ansvarslösa privata vårdföretag.

Den här reaktorn du försöker bygga, kan du berätta om den?

Det är en blykyld reaktor i liten skala, för återvinning av kärnavfall. Vid det här laget har vi gjort så stora framsteg att vi tror att tekniken idag är mogen att provas. Vi hoppas ha den första reaktorn i drift om tio år.

Vi ansökte om tillstånd för att bygga en forskningsreaktor för två år sedan, men Alliansen kom aldrig fram till ett beslut.

Du kom nyss tillbaka från en resa i Kanada?

Ja, vi kan kanske bygga de här reaktorerna där. Många små orter i arktiska regioner producerar idag sin el med dieselmotorer. Det är både dyrt och ger stora CO2-utsläpp. Där finns ett behov som de här små reaktorerna vi vill bygga kan svara på.

De första reaktorerna vi bygger kommer vara dyra, kanske 2 kronor och 50 öre per kWh, men det här är en marknad där det kan räcka för att konkurrera ut det fossila alternativet.

Målet är att bygga 10-20 reaktorer i norra Kanada. Med den sortens storskalighet kanske vi kan komma mer i kostnader kring 1 krona per kWh.

Hur är intresset då?

Det finns ett stort politiskt intresse. Lokalt är det ganska uppdelat på olika orter – det finns både de entusiastiska och de som är mer skeptiska. Terry Audla, som är ordförande i innutiternas organisation ITK, var positiv och sade att ”kärnkraft är det enda gröna alternativ vi har.”

Kan de inte köra vindkraft?

Det här är orter som inte är inkopplade i ett större elnät. De skulle inte ha något att falla tillbaka på de dagar vinden inte blåser.

Vad är grejen med blykylning?

En av de bra sakerna med blykylning är att vi kan bygga en reaktor där också den värsta tänkbara olycka leder till så små utsläpp att närområdet aldrig behöver evakueras ens tillfälligt. Blyet absorberar strålning – det fungerar som strålskydd i sig självt.

Det påstås ibland att SKB skulle ha sagt att det svenska kärnavfallet inte går att återvinna?

Det stämmer inte, de har inte sagt något sådant. Det går utmärkt att använda det svenska kärnavfallet. Bygger vi till exempel två blykylda reaktorer med 1200 MW effekt var kan de arbeta sig igenom nästan hela det högaktiva avfallet på hundra år. Sedan kan de köra vidare med det övriga avfallet i 10 000 år.

Hur har det varit att ha ena foten i forskningen på nya reaktorer och andra i ett parti som inte sett nåt behov av kärnkraft alls?

Lite försiktigt har jag försökt ett par gånger att till exempel skriva motioner till kongresser, om att partiet åtminstone borde ta ställning för att bygga reaktorer som återvinner avfallet. Hittills utan framgång!

Jannes projekt – en ny svensk reaktor i framkanten av teknikutvecklingen – hade varit en självklar hit i Vänsterpartiet under en lång period i partiets historia. Vi var länge entusiastiska förespråkare av den nya tekniken, som betydde att vi kunde skydda älvar från fortsatt utbyggd vattenkraft och fasa ut olja som förstörde skogarna. Då var de två huvudkraven att den nya kärnkraften skulle vara statligt ägd och att det skulle vara svenska reaktorer och inte amerikanska.

Läs mer om den blykylda reaktorn i Ny Teknik, och kika gärna in på deras YouTube-kanal. Här på bloggen börjar det bli en ganska bra samling av texter på temat klimat och kärnkraft, så rota gärna runt lite.

IPCC vet vad de talar om

Debatten i Flamman fortsätter. Det här är ett svar till Björn Alling och Jens Holm, Flamman nr 48/2014, och slutreplik i debatten. Texten nedan är ett par stycken längre och innehåller källhänvisningar, framförallt till IPCC:s tredje arbetsgrupp.

Björn Alling och Jens Holm driver – med vitt skilda argument – båda linjen att Sverige inte behöver en ny generation kärnkraftverk.

Båda artiklarna drar åt att sätta klimatet först, och det är roligt att se. Samtidigt delar de ett grundproblem: de saknar svar på hur vi ska få ihop en fossilfri energiekvation.

Går det att elektrifiera mer?

Björn Alling hävdar i sin artikel att det tar för lång tid att elektrifiera utsläppskällorna i Sverige. Vi har helt enkelt inte avsättning för mer elektricitet.

Det är en helt annan analys än IPCC. De tar tvärtom upp fortsatt elektrifiering av värmen, industrin och transporterna som ett nyckelmoment i omställningen (s 559). Fossil energi i Sverige 2Sverige har redan visat vilket genomslag en sån linje kan få. Under 1980-talet sänkte vi fossilberoendet från 300 TWh till 200 TWh, till stor del genom att ersätta olja med el i uppvärmningen. Sedan dess har fossilberoendet legat still. (Data från Världsbanken.)

Vi bränner fortfarande en hel del fossila bränslen i värmeproduktionen och industrin. Framförallt eldar vi stora mängder biomassa, som behöver frigöras därifrån om vi ska kunna klara fossilfrihet i t ex transporterna.

Utan fortsatt elektrifiering ser jag inte hur vi ska kunna närma oss nära noll-utsläpp. Visst ska vi sänka förbrukningen, som Björn Alling skriver, men det kommer inte räcka. Sverige behöver vara ett av de länder som går före med elektrifieringen, både det som kan göras på kort sikt och det som tar tid.

Kan vi inte bara köra på vindkraft?

Jens Holm argumenterar från en helt annan vinkel: vi behöver elektriciteten, men den kan väl lika gärna komma bara från sol- och vindkraft?

IPCC delar inte alls hans bild av att kärnkraften i allmänhet är dyr. De går igenom den samlade forskningen och drar slutsatsen att kärnkraft och landbaserad vind har ungefär samma låga direkta kostnader per kWh (s 541ff och s 1333).

Olkiluoto 3 är ett av världens mest misslyckade kärnkraftsbyggen. Den som vill kan enkelt hitta lika misslyckade vindkraftsparker. Bygget av Bard Offshore 1 i Tyskland ser till exempel ut att kosta fem gånger så mycket per kWh.

Vindkraft är trots det ett utmärkt verktyg för omställning, och vi borde antagligen skruva upp de satsningarna. Problemet är att vattenkraften bara räcker som backup för 30-60 TWh vindkraft.

Efter det behöver vi i praktiken stora mängder fossilgas som kan rycka in varje gång det blåser för lite. Det är en modell som varken är särskilt billig eller hållbar.

Alla energislag har sina skalbarhetsproblem. Det är ett av skälen till att vi behöver arbeta på alla fronter samtidigt. IPCC resonerar kring flera tänkbara tekniska begränsningar – inklusive att sluta bygga ny kärnkraft – och drar slutsatsen att var och en av dem skulle göra omställningen mer kostsam (s 453). Det betyder att risken för ett misslyckande ökar.

Tappat markkontakten med forskningen

Jens Holm kallar kärnkraften fossil och farlig. IPCC går specifikt igenom de argumenten, jämför med forskningen och drar helt andra slutsatser.

De går systematiskt igenom riskerna med olika energislag. Den genomgången visar att antalet dödsoffer av förnybara energikällor och kärnkraft ligger på samma sorts låga nivåer, medan alla fossila bränslen är farliga i en helt annan storleksordning (s 550).

De smular också sönder den myt vi länge spritt i vänstern om att kärnkraft egentligen har stora fossila utsläpp. IPCC visar tvärtom att den har samma låga utsläpp som vindkraft (s 538ff, s 1331).

Vi har, för att sammanfatta, tappat markkontakten med forskningen i de här frågorna. Det finns inget ”krystat” i att IPCC ser kärnkraft som ett av de verktyg världen behöver. De vet vad de talar om.

Är det här ett schackparti mot fossilkapitalet, med världen som insats, är stängd kärnkraft som att självmant ta de vita tornen ur spel. Det är oförsvarligt att förespråka en sån chansning.

Säger FN:s klimatpanel att vi har haft fel, är det enda rimliga svaret en grundlig, distanserad självprövning. Den beredskap att lyssna vi vill se hos andra, behöver vi också visa själva.

Med det är debatten i Flamman över för den här gången. Jag hoppas att det blev en bra början på den sakliga debatt vi behöver. Frågor och synpunkter är högst välkomna!

– – – –

Läs gärna fler texter jag skrivit på temat klimat och kärnkraft.