Motioner om fri kunskap

Imorgon är det motionsstopp inför Vänsterpartiets kongress, och jag har två motioner på temat fri kunskap och fri programvara som det säkert finns fler som kan tänka sig att skriva under på. Hör av dig snarast med namn och partiförening!

1.   Fri kunskap

Det finns en formulering i slutet av punkt 46 som ser lite tvekande ut kring vad vi kan säga om fri kunskap.

I grunden är det enkelt. Världen står inför en omställning som behöver ta helt historiska proportioner. Att tekniken så långt som möjligt är fri att använda överallt är en av de stora frågorna för att lösa det. Därför behöver så lite som möjligt av den kunskapen vara fastlåst i patent.

Fri kunskap är en rak och tydlig princip, på samma sätt som t ex fri utbildning. Det handlar inte om absoluta, rigida dogmer, utan om en klar idé om vart vi är på väg. Lite som när progressiva i USA argumenterar för fri sjukvård. Det finns förstås finlir i varje sådan princip, men de får sin tyngd genom att de går att stödja helhjärtat.

Alla förändringar tar tid och kräver pragmatiska förslag. Här handlar det framförallt om att bygga ut bättre villkor för forskningen. Det skulle förstås ta lång tid att helt tar oss ur alla låsningar, även med goda politiska förutsättningar.

Just därför är det en styrka att ha en tydlig riktning. Det bygger en förståelse både hos oss själva och andra varför det vi håller på med är angeläget och värt att bry sig om, också de gånger de närmaste förslagen är ganska små.

Vi yrkar

att slutet av punkt 46, ”och verkar för…”, ersätts med en ny mening: ”Vi verkar för att den tekniska kunskap världen behöver för sin utveckling så långt som möjligt ska kunna användas fritt.”

Salk_Thank_YouApril 1955. Dr Jonas Salk har tagit fram ett vaccin mot Polio, utan att låsa det bakom patent. Världen blev bättre.

2.   Fri programvara

Vänsterpartiet stödjer fri programvara sedan tidigare, och det tål att lyftas fram i programmet.

Självstyrande bilar, automatiserad sopsortering, samordnad godstrafik i städerna – mjukvara spelar en stor roll för omställningen. Det finns ett problem med storföretagen här: de utvecklar ofta sin programvara var och en för sig, för att kunna ta så mycket betalt för den som möjligt.

Utvecklingen av fri programvara har däremot så stora inneboende fördelar att det ofta sopat mattan med de låsta programmen. Framförallt har det visat sig kunna spela stor roll med utvecklingsmiljöer där alla kan hjälpa till, och där alla kan använda resultaten.

Fri programvara betyder också att elektronik kan användas längre och mycket mer flexibelt, så att vi minskar behovet av att ständigt byta hårdvara.

Sist men inte minst – även om det kanske inte hör till det här programmet – betyder fri programvara mycket för att ge användarna en starkare ställning gentemot de största IT-jättarna och gentemot de stater som försöker massövervaka sina medborgare.

Vi yrkar

att lägga till en ny punkt efter punkt 48:

”Mjukvara kommer ha stor betydelse för världens tekniska omställning. Vänsterpartiet verkar för att stärka den roll fri programvara spelar, för att göra det enklare utveckla nya program och se till att så mycket som möjligt kan användas fritt.”

Det finns gott om tidigare texter här på bloggen om patent, experimentfrihet, fri programvara och användarfrihet för den som vill läsa mer. Kika också gärna på texterna om klimatstrategier för vänstern – där passar det här bra in.

PS. Det var inte riktigt läge den här gången, men här är mitt nya favoritsätt att förklara poängen med artificiell fattigdom:

Philip K Dick skrev en gång en dystopi som sammanfattar problemet. Där har dörrföretagen fastnat för en affärsmodell där det kostar pengar varje gång du öppnar din dörr. Fattiga människor får snåla med att öppna dörren i slutet på månaden. Den som försöker skruva bort låset åker på en stämning på miljonbelopp.

 

Vägen behöver vara framkomlig

I senaste numret av Flamman har jag en artikel om klimatstrategi, som jag kortade ganska hårt med osthyvelmetoden. Här är en snäppet längre version som kanske är lite tydligare med resonemangen:

Stellan Hamrin skriver i Flamman (”Våga visa vägen”, 28 dec) att Vänsterpartiet behöver bli mer visionära och att ekoeko-rapporten inte räcker.

Det finns säkert poänger i det. Ekoeko-rapportens första del innehåller en del uttryckliga visioner, men det går förstås att utveckla.

Samtidigt vore det ett misstag att göra visioner till huvudfrågan. De svaga sidorna hos oss i klimat- och miljörörelsen har varit andra saker: praktisk genomförbarhet, prioriteringar och brett stöd.

Vi skulle behöva ungefär samma sorts utvecklingsarbete här som vi gjorde med frågan om vinster i välfärden. Vi tog flera steg framåt i arbetet med ekoeko-rapporten, och förhoppningsvis kan kongressen ta flera till.

Bioenergi - oilseed rapeRapsfält. Den hållbara bioenergin är en begränsad resurs vi behöver vara försiktiga med. Den behövs framförallt till det vi inte kan göra med el.

1. Praktisk genomförbarhet

Arbetet i gruppen kom mycket att handla om hur omställningen ska genomföras rent praktiskt. Vi såg att vi hade gott om radikala mål, men att de konkreta förslagen var långt från att nå dem. Det är en bra bit kvar fortfarande, men vi märkte att det gjorde skillnad att jobba på det praktiska.

Att elektrifiera stålindustrin ser t ex ut som en rejäl teknisk utmaning. Vi kom ut från de diskussionerna med att motvilligt stödja investeringar i koldioxidlagring, CCS, trots att det är en fulfix. Samtidigt: bättre ett förslag vi vet går att genomföra, än en vision utan svar på den frågan.

Problemet med att biomassan inte räcker är en annan fråga vi brottades med. Bilar, el, värme, industri – nästan allt är enklast att lösa med att stoppa i biomassa. I verkligheten krävs det skarpa, medvetna prioriteringar. Punktprogrammet är ett av de första partipolitiska dokument som försöker hitta en klok, radikal linje för det.

Visionerna behöver vara knutna till genomförbara vägar, och det är inte alltid enkelt. Tanken att det ”bara är den politiska viljan som saknas” stämmer inte.

2. Prioriteringar

Vi behöver också bli bättre på att hantera målkonflikter och prioritera. Ett exempel är de frågor där klimatpolitiken och andra miljömål drar åt olika håll.

Från ett klimatperspektiv skulle det t ex betyda mycket att skifta en del av nötköttet till kyckling. Däremot kan det vara ett problem för de öppna landskapen. I debattens sämsta stunder – se t ex inläggen i ETC – leder det till rationaliseringar av att det säkert inte behöver vara så fel för klimatet med kor. Där skulle vi behöva låta forskningen visa vägen i sakfrågan, och istället diskutera prioriteringar för att hitta en klok väg framåt.

Samma sak syns i energifrågan. De som fortfarande ser stängd kärnkraft som huvudfrågan har svårt att få ihop mycket mer el, trots att det behövs för att fasa ut det fossila. Vi som drar åt det klimatradikala sneglar istället på det IPCC säger om att världen behöver sol-, vind- och kärnkraft tillsammans. Där skulle kongressen behöva slå fast en tydlig princip för hur vi prioriterar, till exempel i energiförhandlingarna.

Vi skulle också behöva diskutera hur vi ser på att prioritera symbolfrågor. Ta förslaget om att AP-fonderna ska sälja av sina fossila investeringar t ex, som i sig gör lika lite skillnad som när Vattenfall säljer sitt kol. Är det värt att lyfta fram den frågan i kommunikationen trots det, för att det är en enkel fråga att driva?

Tänker vi i visioner behöver vi inte ställa oss de här frågorna. Det skulle göra våra strategier fattigare. Vägen framåt är kantad av målkonflikter.

3. Brett stöd

På samma sätt behöver vi också strategier med krassa analyser av var det ska gå att hitta politiskt stöd för de olika förändringar vi prioriterar.

Vi kan inte skjuta på omställningen i väntan på att en stor majoritet ska vända sina värderingar och bli nyfrälsta ekologer. Tvärtom behöver vi noggrannt försöka sy ihop ett sätt att stödja omställningen som kan hitta genuint stöd hos mycket fler grupper än idag. Precis som i antirasistiska strategier behöver vi tänka mycket bredare än på hur vi talar bäst till de som står oss närmast.

Där är t ex diskussionerna om bensin- och köttskatt centrala. Vi i gruppen drog åt att det behövs högre skatter där, för att det är svårt att få ihop omställningen annars. Partistyrelsen resonerar snarare om att effekten av det är liten jämfört med hur mycket smalare stödet för omställningen skulle bli. Det är ett klokt argument, som vi som vill se högre klimatskatter behöver fundera på. Går det att justera förslagen, i sak och i språk, så att de kan samla fler?

Är klimatförändringarna ett världsproblem i samma storleksordning som 1930-talets fascism, behövs samma sorts strategi: bredast möjliga samling av de som kan stå på rätt sida, i varje given fråga.

Vägen behöver vara framkomlig. Punktprogrammet behöver ha praktiska lösningar, tydliga prioriteringar och strategier för att samla brett stöd. Det är i utvecklingen av det kongressen kan spela störst roll.

Mikael von Knorring
ledamot i ekoeko-arbetsgruppen

– – –
Läs gärna fler artiklar om klimatstrategier för vänstern >>

Motion om bioteknik

Bioteknik är en fråga där Vänsterpartiet skulle behöva ta ett uttryckligt steg framåt. Det betyder för mycket för jordbrukets långsiktiga hållbarhet för att inte ta tag i fördelarna. Den text om det jag skrev i augusti är en bloggens mest lästa på åratal.

lila tomater

Lila tomater, med förmågan att skapa antioxidanter från blåbär.

Här är ett förslag till motion på punktprogrammet, som fler vänsterpartister gärna får skriva under. Hör av dig om det är nåt för dig, t ex per mail eller i kommentarsfältet. Alla synpunkter och idéer är förstås varmt välkomna!

Vi behöver nya växter

Det finns vid det här laget mycket starka argument för att nya växter, medvetet framtagna med bioteknik, kan betyda mycket för att driva hållbart jordbruk.

Bomull som är resistent mot skadeinsekter har redan betytt att bönder i t ex Indien har kunnat sänka sin användning av bekämpningsmedel drastiskt. Ris med mycket låga metanutsläpp är ett bra exempel på den forskning som pågår. Vete som använder sig av den effektivare fotosyntesen hos majs är ett annat. Majs som kopierat baljväxternas förmåga att hämta kväve ur luften är ett tredje. Det är inte svårt att ta fram långa listor över den sortens pågående genombrott.

Vänsterpartiet har tidigare hamnat snett här. Vi diskuterade länge frågan som att det här är ett helt forskningsfält som bara innehåller företag som sätter vinst framför miljön.

I verkligheten är det som med forskningen i stort. Det forskarna gör betyder mycket för världens utveckling. Det finns all anledning att diskutera finliret, men ingen anledning till panik.

Vi behöver medvetet skilja på forskning och myt i de här frågorna, eftersom delar av miljörörelsen tappat markkontakten med forskningsläget här. Bland forskare finns det t ex ett lika brett konsensus som i klimatfrågan om att biotekniken inte är ett hälsoproblem.

Världens jordbruk kommer behöva utvecklas kvalitativt för att kunna försörja alla människor med en hög standard, på ett hållbart sätt. På ett hypotetiskt plan är det enkelt att lösa med socialism och vegetarianism världen över, men i praktiken kommer det vara en lång väg dit. Vi behöver alla verktyg.

Problemet med kapitalet här är patenten, inte att vi utvecklar nya växter. Det vi behöver är fria forskare med skattefinansiering, som utvecklar nya växter som svarar på de utmaningar världen står inför.

Vi yrkar
att följande punkt läggs till efter punkt 116:

”Att utveckla ett hållbart jordbruk handlar också om att ta fram nya växter. Vänsterpartiet ser positivt på bioteknikens möjligheter. Vi strävar efter att stärka möjligheterna för forskningen att driva projekt utifrån samhälleliga behov. De grödor världen behöver för sin omställning behöver kunna användas fritt.”

Kina bygger mycket av allt

Kinas elproduktion

Kinas Center för klimatstrategi publicerade nyligen ett PM som ger en bakgrund till de åtaganden de gjorde inför toppmötet i Paris. Utifrån det går det att göra en grov skattning av hur mycket sol- vind- och kärnkraft de planerar för. Det är stora, stora planer!

Sol- och vindkraft har helt uppenbart mycket större potential framöver. Kina planerar att redan 2030 ha mer vind- och solkraft än hela världen har idag.

Kärnkraft står samtidigt för den största expansionen. Det syns framförallt på sikt, eftersom kärnkraftsverken står kvar längre. De planerar att bygga i princip lika mycket i Kina som hela världen har idag.

Uppgiften är stor. Kina får mer el från kol idag än hela världen får från de tre energislagen tillsammans, all annan kolförbrukning oräknad. Skulle de kunna bygga ut elproduktionen mycket mer än så här vore det högst välkommet från ett klimatperspektiv.

En del i miljörörelsen påstår att sol- och vindkraft har en så överlägsen potential att det av rena kostnadsskäl inte är värt att satsa på kärnkraft. En del kärnkraftsentusiaster menar å sin sida att sol- och vindkraft är så begränsade att de aldrig kommer betyda särskilt mycket.

IPCC säger tvärtom. Deras slutsats är att vi behöver satsa stort på alla energislag för att ha bästa möjliga chanser att hejda klimatförändringarna.

Kina verkar dela den bilden. De vill av flera olika skäl bygga ut den icke-fossila energin massivt, på det sätt resten av världen också borde göra. De är uppenbarligen helt på det klara med att alla tre energislagen har en stor potential.

Kanske kan det hjälpa oss att lämna kvasidiskussionen om kostnader bakom oss? En fördel med diskutera Kina är att de inte ser ut att vara särskilt låsta i sina teknikval här. De skulle knappast planera så här enorma investeringar i alla tre energislagen om det var så enkelt att ett eller flera av dem inte höll måttet från ett ekonomiskt perspektiv.

Det var inte av kostnadsskäl folk en gång i tiden blev motståndare till kärnkraft. Tvärtom handlade det mycket om en känsla av att kärnkraften ”bröt mot naturlagarna” för att ge oss billig energi. Det var samma känsla som gjorde att många irrade bort sig i frågan om nya växter, som vi idag kan se betydelsen av för ett hållbart jordbruk. Att elda skog och låta jordbruket breda ut sig må kännas naturligt för oss – för ekosystemen är det helt andra saker som spelar roll.

I verkligheten bryter kärnkraften förstås inte mot några naturlagar. Den behöver, precis som alla energislag, utvärderas utifrån sin praktik. Hittills har den haft mycket begränsade effekter för både människor och ekosystem, jämfört med andra energislag.

Vi behöver vara större än så, vi som spelar politisk roll under de historiska årtionden där klimatförändringarna avgörs. Sverige behöver en energiöverenskommelse som sätter klimatet först, bygger ut elproduktionen radikalt och är pragmatisk kring verktygen.

För en del aktörer – som industrin – kommer kostnaden vara ett huvudargument. Då är Kina ett starkt argument för att en strategi som innehåller alla verktyg antagligen är den bästa vägen framåt.

 

PS. En fråga som kvarstår att besvara är hur Kina planerar att balansera så här stora mängder sol- och vindkraft. Med all sannolikhet bygger det på att mycket av den fossila elproduktionen kommer finnas kvar för lång tid framöver och rycka in där det behövs. Från ett ekonomiskt perspektiv tyder det på att de inte ser att totalkostnaden för det behöver bli så hög. Från ett klimatperspektiv är det ett stort frågetecken att hålla ett öga på.

 

– – –
Beräkningar: På s 6 i centrets PM finns en tabell över hur mycket kapacitet av sol-, vind- och kärnkraft de planerar att bygga.

Kapaciteten för ett kraftverk är hur mycket det producerar som mest. För sol- och vindkraftverk är kapaciteten topparna, när vädret är perfekt. I snitt brukar solpaneler i Kina producera omkring 15 procent av sin kapacitet, vindkraften omkring 25 procent. Kärnkraftverk producerar däremot för det mesta ett jämnt flöde av full kapacitet, med ett långsiktigt snitt på säg 75 procent.

Livslängden för kraftverken skiljer sig också åt. Solpaneler och vindkraftverk ger el i säg 25 år och kärnkraftverk i 60 år, helt grovt.

Se diagrammet som en överslagsräkning – hur mycket de faktiskt får ut av sina kraftverk kommer framtiden få utvisa.

– – –
Läs gärna mer på bloggen om klimat och kärnkraft och klimatstrategier.

Vindkraft på pontoner

Hexicon_H3_Bild1Kika gärna in hos det här svenska projektet, som hoppas kunna leverera sin första fullskaliga vindpark 2020. Notera skalan – det är inga små pinnar!

Vindkraft på pontoner kan göra mycket skillnad den dag vi får till det och sätter igång på riktigt. Rejält med vind, stora snurror och bättre möjligheter att placera dem i södra Sverige eller i tätbebyggda länder. Jämnare vindar till havs skulle göra systemet mindre beroende av fossilgas som backup.

Hittills har det ofta blivit tokigt dyrt att bygga havsbaserad vindkraft, men med pontoner skulle det gå att producera alltihop industriellt på en och samma plats. Sedan bogseras plattformen iväg dit det ska med skepp. Teknisk utveckling ftw!

Vad säger IPCC om kärnkraftens roll för klimatet?

Vi i vänstern och miljörörelsen behöver lyssna bättre på det IPCC säger. De drar många slutsatser som är helt i linje med det vi alltid sagt, t ex i fråga om transporterna. Samtidigt drar de också flera slutsatser om kärnkraftens roll för klimatet, där det är vi som behöver tänka till.

Den här bloggposten samlar 7 slutsatser IPCC drar, som vi borde lyssna på. Den innehåller konsekvent sidhänvisningar för den som vill läsa mer själv.

1. Världen kommer behöva ny kärnkraft också

Påstående: Det finns ingen anledning för världen att bygga ut mer kärnkraft.

IPCC: Mycket av det IPCC skriver om energisystemen handlar om att se över alla de tänkbara framtidsscenarion som utarbetats av forskare världen över. Det fåtal scenarion som har en någorlunda hög sannolikhet att klara 1,5-gradersmålet karakteriseras av en snabb utbyggnad av alla former av teknik som bidrar till att sänka utsläppen, inklusive kärnkraft (s 16).

Orsaken är att det är en mycket genomgripande omställning världen behöver. I en nyckelformulering skriver IPCC så här (s 490, min översättning):

”…för att klara en koncentration av CO2-ekvivalenter på 450 ppm till 2100, kan tillgången till lågutsläppande energi – energi från kärnkraft, solkraft, vindkraft, vattenkraft, bioenergi och fossila resurser med CCS – behöva öka femfaldigt eller mer över de närmaste 40 åren.”

2. Vi behöver alla verktyg

Påstående: Vi kan lika gärna investera allt i sol- och vindkraft. Det ger minst lika mycket resultat som att också bygga ny kärnkraft.

IPCC: I rapporten tar de upp flera tänkbara tekniska begränsningar – inklusive att sluta bygga ny kärnkraft – och drar slutsatsen att var och en av dem skulle göra omställningen betydligt mer kostsam (s 453). Ju högre ambitioner vi har i klimatfrågan, desto större roll spelar det att kunna bygga ut alla sorters teknik (s 451).

Det finns många orsaker till det. Stora delar av kapitel 7 i deras rapport, om energisystemen, handlar om hur alla de lågutsläppande energislagen har sina skalbarhetsproblem (se t ex s 524-537, s 551-554). Notera att de för samma resonemang också åt andra hållet: att inte satsa på sol- och vindkraft skulle också öka kostnaderna, av samma sorts skäl.

3. Kärnkraften har låga kostnader

Påstående: Kärnkraft är oekonomiskt.

IPCC: Deras bild av den samlade forskningen är tvärtom att kärnkraft och landbaserad vindkraft har ungefär samma låga direkta kostnader per kWh (s 541ff och s 1333).

Då räknar de ändå bara på den direkta kostnaden för själva kraftverken. De skriver också att sol- och vindkraft verkar ha högre systemkostnader. Det är t ex kostnader för att balansera svängningarna, hålla en backup av t ex fossilgas som kan rycka in när vädret är som sämst och kostnader för att bygga ut näten (s 534-535, 543).

4. Vi behöver mycket mer el

Påstående: Det räcker att planera för att ersätta dagens elproduktion med sol- och vindkraft.

IPCC: En av orsakerna till att vi behöver alla verktyg vi har och fler därtill, är att världen kommer behöva mycket mer el än idag.

Fortsatt elektrifiering av värmen, industrin och transporterna är ett nyckelmoment i de tänkbara scenarion IPCC sammanställt. Det hänger ihop med att omställningen i elproduktionen ser ut att kunna gå betydligt snabbare än i övriga sektorer. (s 559f)

5. Det går att skala upp kärnkraften

Påstående: Det finns för lite uran för att världen ska kunna bygga ut kärnkraften.

IPCC: Nej, IPCC drar slutsatsen att tillgången på uran inte ser ut att vara något större problem. De konstaterar att det är vanligt att scenariona innehåller dubbelt eller tre gånger så mycket kärnkraft som idag år 2050 (s 559).

6. Kärnkraften har mycket låga utsläpp

Påstående: Egentligen har kärnkraft ganska höga klimatutsläpp.

IPCC: Nej, IPCC visar att kärnkraft tvärtom har mycket låga klimatutsläpp över sin livscykel – lika låga som vindkraft, lägre än solpaneler (s 538ff, s 1331).

7. Det fossila är det större problemet

Påstående: Det fossila förstör kanske klimatet, men kärnkraftsolyckor är också ett stort problem.

IPCC: Rapporten gör en systematiskt genomgång av olycksriskerna med olika energislag. Där drar de slutsatsen att antalet döda per TWh av olyckor förnybara energikällor och kärnkraft har legat på samma sorts låga nivåer, medan alla fossila bränslen är farliga i en helt annan storleksordning (s 550).

Då har de ändå bara räknat olyckor: de riktigt stora konsekvenserna av fossila bränslen handlar om klimatförändringar och luftföroreningar.

En bättre diskussion

Klimatförändringarna är en ny, historisk situation. Vi behöver vara beredda att tänka om där det behövs. Säger FN:s klimatpanel att vi har haft fel i en sakfråga, behöver vi själva ta initiativ till en öppensinnad självprövning.

Det betyder inte att alla gamla argument ska slängas ut genom fönstret. Tvärtom – det handlar om att ta fram dem och fundera på dem i det nya sammanhanget. Det går trots allt att både se problem med kärnkraften och se att den spelar roll för klimatomställningen.

Det vi däremot skulle behöva sluta med är rationaliseringarna. Det var inte av kostnadsskäl folk en gång i tiden blev skeptiska till kärnkraft.

Kan vi börja lyfta fram de saker som faktiskt spelar roll – t ex känslan av att kärnkraften på nåt sätt bryter mot naturlagarna – kan vi få en bättre diskussion som medvetet förhåller sig till klimatförändringarna.

 

Läs fler texter om klimat och kärnkraft >>

Ekoeko 10: Ta rollen som det seriösa klimatpartiet

Vänsterpartiet behöver ta rollen som Sveriges första seriösa klimatparti. Det finns ett stort utrymme där, som Miljöpartiet inte täcker, till skillnad från andra miljöfrågor. Slutrapporten tar flera stora steg åt det hållet.

Vad det skulle kräva av Vänsterpartiet

Ett seriöst klimatparti är ett parti som håller all annan politik inom ramen för en genomförbar klimatbudget. Det kräver något ingen presterat hittills: en uppsättning konkreta förslag som tillsammans skulle sänka Sveriges utsläpp till nära noll.

Det är vad den här ekoeko-processen behöver betyda. Slutrapporten fixade inte det – det saknas framförallt energi – men stakar trots allt ut vägen på flera sätt. Vi kan se till att kongressen fattar beslut om att fortsätta arbetet i de delar där det behövs.

Vi skulle behöva ha som huvudregel att alltid tala just om klimatet i varje allmän miljödiskussion. Det betyder inte att vi slutar tycka saker om andra miljöfrågor, eller att analysen är att klimatet det enda som är relevant, utan det handlar om att medvetet bestämma vad Vänsterpartiets roll ska vara.

Den dag IPCC släpper en ny rapport, ska det vara naturligt att fråga just Vänsterpartiet om kommentarer på den.

För att ta den rollen behöver vi hitta ett bra språk för att kunna prata klimatomställning som ett av de teman som knyter ihop all vänsterpolitik. Det behövs ett fåtal principer och förslag som identifierar vänsterns klimatlinje. De behöver sedan kunna knytas in från andra frågor, så att det är enkelt att knyta omställningen till att från arbetslöshet till progressiva skatter eller landsbygdsfrågor.

(Det betyder inte att vi ska pusha klimatfrågor på vem som helst hela tiden. Det vi kan göra är inte i första hand att ”få fler att förstå allvaret”. Däremot kan vi spela en stor roll i att låta fler att hitta omställningsförslag de gillar och känner sig hemma med.)

Kan vi ta den rollen, skulle det stärka både klimatrörelsen och Vänsterpartiet. Det skulle öppna för en utveckling där rörelsen får fler avsändare, så att den kan tala till fler.

Vänsterpartiets roll i omställningen

Klimatfrågan ses fortfarande som en lite abstrakt politisk fråga. Det kommer att förändras med tiden. Klimatfrågan kommer successivt bli något annat och större än ”en miljöfråga”. Det är ett nytt politiskt fält där Vänsterpartiet kan vara den som driver den definierande, konsekventa linje andra partier jämförs emot.

Vi borde ta den rollen, för att det skulle vara bra för omställningen. Till skillnad från många andra, är Vänsterpartiet ett parti som förmår stärka en rörelse utan att behöva ta över. Vi gjorde det i EMU-folkomröstningen, vi gör det i det antirasistiska arbetet.

Vi skulle behöva göra samma sorts arbete här, för att lägga grunden för en politiskt bred och samtidigt radikal klimatomställning. Det skulle kräva en del av oss – framförallt att vi är beredda till en ordentlig självprövning i klimatfrågorna – men en klok strategi skulle kunna betyda mycket för hur spelplanen ser ut i Sveriges klimatdebatt.

– – –
Med det är det dags att avsluta den här serien blogginlägg. För den som vill läsa allt samlat, har jag samlat hela serien i en pdf. Alla kommentarer är som alltid högst välkomna!

Till första delen i serien >>

Alla inlägg i serien >>