Bibliotekens rätt att sprida saker

Ett av de argument som lyfts i vänsterpartiets upphovsrättsdebatt är principiellt: att tillåta tillgängliggörande utan förvärvssyfte tar ifrån kulturarbetaren rätten att själv bestämma hur verket ska spridas. I PS-reservationen inför kongressen formuleras det t.ex. som att ”beslutet att sprida gratis måste fattas av den som har upphovsrätten till materialet, inte någon annan”.

Dagens upphovsrättslagstiftning ger dock biblioteken rätt att sprida böcker till lånesökande (16 §), oberoende av vad författaren tycker om det. För den som försvarar bibliotekens rätt till det, kan det knappast sägas vara en principiell skillnad att börja utöka den rätten till att också gälla film, musik och datorspel.

Biblioteksersättningen fungerar i praktiken som en slags kompensation till författarna, men kopplingen är ganska lös. Utländska författare får ingen ersättning alls, och ersättningsnivån är i vilket fall ganska låg. Trots det har biblioteken hög status och hög legitimitet.

Digitala bibliotek, där det går att ladda hem DRM-fria verk och där någon form av biblioteksersättning går till upphovsmännen, är ett av de alternativ jag skulle vilja se över för att ta debatten framåt. De skulle kunna fylla en viktig roll som parallella fildelningsnätverk, där även en hel del ganska obskyra verk alltid finns tillgängliga. Lägg ihop det med de arkiv som finns i t ex public service, så kan vi få till en ganska fin uppgradering av dagens fildelning.

Micke

10 thoughts on “Bibliotekens rätt att sprida saker

  1. Jag är inte motståndare till biblioteksersättningen eller dylika system, men jag skulle ändå vilja understryka att vissa ordval ger fel perspektiv.

    Att använda ordet kompensation är ett sådant val som ger ett perspektiv som inte stämmer med verkligheten. Biblioteksersättningen är ett statligt kulturstöd. Det är inte kompensation för utebliven försäljning.

    Detta är något som står klart att de politiker som var aktiva vid systemets framtagande var på det klara med (varför systemet ändå kallas ersättning är olyckligt och för mig ovisst). De menade att författarna på inget sätt hade någon moralisk rätt till ersättning, men att de förstod att deras situation var svår och ville gärna ge dem ett kulturstöd ändå. För den som är intresserad kan man läsa t.ex. Bokutredningen (SOU 1952:23).

  2. Jämförelsen med bibliotek haltar litet. En lånad bok är inte samma sak som en köpt bok, men ett nedladdat DRM-fritt verk är identiskt med motsvarande köpta. Ett digitalt bibliotek med hög tillgänglighet ersätter alltså alternativa marknader baserade på försäljning av kopior.

    För övrigt är inte den ekonomiska upphovsrätten till för upphovsmannen primärt utan för samhället i stort. Naturligtvis ska upphovsmän i egenskap av sakkunniga (men samtidigt partiska) rådfrågas om förändringar i upphovsrätten, men i slutänden är det allmänintresset som måste få råda.

  3. Egentligen är det lite konstigt att det finns en hel marknad kring bibliotek och deras digitala utlåning när den faktiskt sköts enklare, billigare och framförallt ett större utbud av helt fria privatpersoner.

    Skillnaden mellan att jag drar ner en film från en ”illegal” site och att jag lånar den från biblioteket är att biblioteket har mandat och registrerar det. Vilket staten sen går in och betalar en del till rättighetsinnehavarna.

    Vill staten att vi ska läsa, se på film så skulle man kunna införa biblioteksavgift på piratebay kanske.

    Jag säger inte att det är rätt väg, men jag tycker det är en intressant tanke. Biblioteken är ju till för folkbildning, varför är inte piratebay det?

  4. Björn: Jo, men poängen är just att kulturstödet fungerar som en slags kompensation. I en del andra länder utformades f ö ersättningssystemet med en tydligare upphovsrättskoppling. Ska skriva mer om det där.

    Tor: Nja, utlåningen minskar antagligen bokinköpen något, liksom nerladdningen antagligen minskar hyr-/köp-DVD marknaden något. Folk köper DVD:er trots att de kan ladda ner av liknande skäl som folk jöper böcker de kan låna på biblioteket.

    Naturligtvis finns det praktiska skillnader, men principiellt är det svårt att argumentera för en avgrund däremellan. Det är poängen i inlägget.

  5. Visst finns det kanske en moral i ”kulturarbetaren rätten att själv bestämma hur verket ska spridas.”.

    Men i praktiken? Hur i hela friden skulle det gå till?

    Det är ungefär som att hälla ut en flaska parfym på bordet och säga ”Du får inte lukta på min parfym om du inte betalar en krona.”

    Kulturarbetaren har kontroll på hur hans verk sprids fram till att han publicerar det. Sedan kan han inte ha det längre med mindre än att man har en helt totalitär stat.

    Upphovsrättslagstiftningen är skriven för en tid då det krävdes ett tryckeri för att framställa kopior. Då var det praktiskt möjligt att ha kontroll över kopieframställning.

    Det är det inte längre, i vart fall inte över den kopieframställning som vanligt folk ägnar sig åt.

  6. Bra att idén om digitala bibliotek omtalas som ”parallella fildelningsnätverk” och inte som en ersättning till nuvarande fildelningsnätverk (vilket det ibland tidigare har låtit som att v/UV har förespråkat).

    Värt att tänka på är för övrigt att P2P-teknik är betydligt mer bandbreddseffektiv än centrala servrar.

    För lite historiskt perspektiv: Statlig vision av digital kultur, anno 1979.

  7. Tanken ”kulturarbetaren [bör ha] rätten att själv bestämma hur verket ska spridas” är sannerligen ingen självklarhet.

    Att låta privata aktörer hindra användning av för sammhället tillgängliggjord data är ingen rättighet, oavsett om man är ”skaparen” eller inte. Det finns ingen given ”rätt” till kontroll över immateriella verk. Varje sådan inskränkning måste ges explicit och vara välgrundad.

  8. Ska man hänvisa till biblioteksersättningen bör man också förorda att både den och STIM-ersättningen ses över på samma gång. Dagens system är missuppfattade som något som gynnar den enskilde uphovsmannen, när det i själva verket finns många tvivelaktiga, förenklade och godtyckliga mekanismer i systemen – som i det långa loppet gynnar de med störst säljkraft.

    Ser att Rasmus själv har skrivt här ovan, men tar mig ändå friheten att länka till ett av hans inlägg ang. detta:
    http://copyriot.se/2008/04/06/biblioteksmetaforen-bor-tas-pa-allvar-av-bredbandsavgiftens-foresprakare/

  9. Vill hänvisa till en post om upphovsrätt där författaren, Mackan Andersson själv är upphovsman och inte känner igen sig upphovsrättsindustrins hårda framfart mot fildelare och andra.

    I kommentarerna bryter en diskussion om bibliotekens bokersättning ut.

  10. Ping: Vad skulle det krävas? « V, fildelning & upphovsrätt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s