Äganderätt och immaterialrätt

Johan Ronström tipsade i en kommentar om en text av Krister Malm. Jag fastnade för ett gammalt STIM-bråk jag tycker mig ha läst om förut:

When the tune Gärdebylåten was registered as a composition by an individual and became a hit tune in the 1950s fiddlers from the village Rättvik in a very irritated mood invaded the office of the STIM director. They told him with threatening gestures that the tune had been played in their village for generations and belonged to them. However, this action had no effect. The legislation did not provide for rights owned by a team of village fiddlers. The registration of the tune as a composition by an individual prevailed.

Från ett vänsterperspektiv tycker jag att de immateriella monopolen kan ses som ett slags andra lager av äganderätt, ovanpå och därmed i ett visst konfliktförhållande till den.

Äganderätten ger en rätt att förbjuda andra att förfoga över föremål, medan de immateriella monopolen ger en rätt att förbjuda vissa handlingar: att säga att någon inte får sjunga en viss sång, inte får bygga en viss pryl eller köra en viss mjukvara.

Både materiellt och immateriellt ägande har sina rimliga delar (jag äger tröjan jag har på mig, Volvo kan inte spela Common people i sin reklam hur som helst) samtidigt som de präglas av ett absurdt snedvridet klassamhälle (Carl Bildt äger den mark sudanesiska byar står på, Microsoft samlar så många patent att de kan sätta valfri konkurrent i konkurs).

Allt eftersom olika föremål blir mindre av bristvara, försvagas äganderätten som hävstång för de förmögnaste att utöva makt och få avkastning av sina egendomar. Immaterialrätten är en källa till nya juridiska rättigheter för överklassen, men den har viktiga inneboende svagheter.

Johan Söderberg formulerar det bra i sin bok Allt mitt är ditt:

Att undanhålla kunskap om ett företagsägt system för anställda i samma företag är en sak. … Att göra samma sak gentemot användare ute i samhället är något annat. … Problemet är att till skillnad från maskinparken på en arbetsplats befinner sig datorutrustningen i användarnas egna hem. För att kontrollera användarnas kunnande måste datorindustrin upprätta samma inflytande över vardagsrummet som tidigare utövades över fabriken. (s 81)

Att neka den som inte äger något ris att äta är enklare än att neka den som har egen jord att bruka den efter eget huvud. Det är en av orsakerna till att kolonialstaterna, med den liberala sångkören i ryggen, ofta såg till att expropiera jorden för sina undersåtar: det tvingade fram ett proletariat som inte hade något annat val än att ta jobb i de nya gruvorna.

Att immaterialrätten är ett svagare maktverktyg än äganderätten har bland annat haft stor betydelse internationellt: Kina har haft väldigt liten anledning att i praktiken erkänna västbolagens påstådda juridiska rättigheter att reglera deras fabriksproduktion, och kunnat använda sådana erkännanden som förhandlingschips gentemot väst. Jämför det med den tid då väst med kanonbåtsdiplomati kunde påtvinga dem reella ekonomiska beroendeförhållanden, i form av opium.

Äganderätten är inte på väg att göra sorti som maktmedel, det är inte det jag menar. Dagens ökande olje- och råvarupriser talar sitt tydliga språk. Men att det sker en viss förskjutning från äganderätt till immaterialrätt, och från knapphetsekonomi till överflödsekonomi, är en ljusning att glädjas åt. Det kommer att vara svårt att i längden bygga storbolag på rätten att förbjuda rättviksborna att spela den musik de vill.

Micke

Advertisements

3 thoughts on “Äganderätt och immaterialrätt

  1. Det finns väsentliga skillnader mellan immaterialrätt och traditionell äganderätt, framför allt som en konsekvens av att immaterialrätt i grunden handlar om att ”äga” kunskap. Det blir en massa egendomligheter om man ska tillerkänna äganderätt till kunskap.

    Exempelvis ger det i princip juridisk rätt över andra människors handlingar och till viss del tankar. Det blir också egendomligheter som när två personer, oberoende av varandra arbetar med att göra en uppfinning, men en av den hinner före den andre med att registrera patent. Då får inte den andre använda sin egen ide bara för att någon annan, tänkt ut samma sak.

    Framför allt handlar det i grunden om att ägande av materiella saker reglerar vem som bestämmer över användningen av en viss sak som det bara finns en enda av och som därför två personer inte kan använda samtidigt.

    När det gäller en ide, så är det alltid obegränsad tillgång på den, den kan användas av hur många som helst på en gång, och det är därför omoraliskt att skapa en brist för något som till sin natur är oändligt, att förneka sina medmänniskor att använda den kunskap som inte förminskas genom att den används utan tvärtom genererar mera välstånd ju fler som använder den.

    Det är ju dessutom så med kunskap att all ny kunskap bygger på gammal. Om tillgången på gammal kunskap är obegränsad så ökar chanserna för att ny kunskap ska skapas.

    För många små företag är patentsystemet en utvecklingshämmare, man vågar inte utveckla för att man är rädd att omedvetet göra intrång i något patent man inte vet om, och att utreda ifall så är fallet kräver mycket pengar.

    Jag tror att vi står inför en stor och bitter strid internationellt om immaterialrätten. I-länderna ser sin produktion utlokaliserad till låglöneländer, och det enda sättet för tex USA att behålla kontroll och att dra tillbaka vinster till landet är genom immaterialrätten. Därför utvidgas hela tiden tex det patenterbara området. Växter, djur, programkod osv.

    Immaterialrätten begränsar människors rätt att använda den kunskap som finns i deras huvud till att göra det bästa av den situation de befinner sig i, och är därför ofta omoralisk.

    Det här statliga monopolet på att använda viss kunskap motiveras med att det annars inte skulle vara någon som vill satsa på att utveckla ny kunskap. Jag tror inte så mycket på det argumentet, mycket av kunskapen utvecklas redan med offentlig finansiering, och den andelen skulle kunna öka.

    Dessutom är det i praktiken så att tillämpningen av avancerad kunskap inte bara kräver kunskapen i sig, utan det är ett stort försprång bara ha de personerna som utvecklat kunskapen, och därför är patent inte nödvändiga för att ge den som satsat på kunskapsutvecklingen detta försprång konkurrenterna, det räcker med att ha de personerna.

  2. Se Against Intellectual Property för en genomgående analys av immaterialrätt och äganderätt. (Just denna texten är riktad till libertarianer, men kan nog vara intressant ändå.)

    (p.s. Kolla också länkarna jag postade i ert första inlägg. Vad gäller Moglen och Lessig så har de båda hållt en hel del intressanta föreläsningar på ämnet. Exempelvis denna och denna från Wizards of OS)

  3. Man kan också, som Rick Falkvinge, hävda att upphovsrätten faktiskt inkräktar på äganderätten.

    Tesen går ungefär så här:

    Äganderätten är en rätt att förfoga över det fysiska föremål man skapat intill den tidpunkt man avhändar sig det. Upphovsrätten är en rätt att med våld hindra andra att skapa samma och liknande saker, även efter det att kreatören avhändat sig en skapelse genom publicering.

    Dvs, om jag ”äger” en skiva med upphovsrättsskyddad musik, så förhindrar statens (av rättighetslobbyn tillskyndade) våldsmonopol mig från att skapa digitala kopior och dela med mig till okända. Vidare förbjuder samma system mig från att ladda ned musik (och dela ut) som kommer från sk olaga förlagor (oavsett om jag faktiskt äger samma musik på CD).

    Med andra ord, så inskränker upphovsrätten mig från att göra vad jag vill med det som jag enligt äganderätten ”äger”.

    Nu är det ju inte så att man ”äger” själva musiken då man köper en skiva, utan man äger själva skivan fysiskt. Däremot kan jag inte göra vad jag vill utifrån den skivan, eftersom själva musiken omfattas av upphovsrätten.

    Vidare finns mängder med exempel på hur upphovsrätten förhindrat skapande och kreativitet genom att begränsa handlingsfriheten för skapande av citat (samplingar), derivat (tribut och remix) och syntes (filmmusik).

    Så jag tycker att Falkvinges linje med upphovsrätten som ett monopol i konflikt med äganderätten faktiskt inte är så dåligt. Det är i vart fall befriande att se på upphovsrätten ur fler än ett (äganderätt) perspektiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s