Möte med Pierre Ström

Igår hade vi ett möte med Pierre Ström, som var en av de som skrev i Aftonbladet inför kongressen och ville stoppa motionen om att förändra upphovsrätten.

Det blev en väldigt bra diskussion tyckte jag, med lite milt smågnabbande om upphovsrätt och allemansrätt men framförallt mycket konkret och konstruktivt prat om musikbranschens villkor. Pierre lös upp mötet med en optimism som i alla fall jag var lite förvånad över. Inga katastrofscenarion här inte.

Pierres huvudbudskap var att det finns anledning att vara förhoppningsfull inför STIM:s förslag, och att det faktiskt kommer kunna dra in en del pengar till musiksektorn. Jag har också blivit mer positiv till tanken under sommaren, allt eftersom vinkel har förskjutits mer åt en ny affärsmodell – ett frivilligt abonnemang för att stödja musiken – snarare än en obligatorisk Lösning med stort L. Vi hoppas kunna träffa STIM under hösten, och i samband med det ska jag skriva lite mer om nyanserna därikring. Som andra har noterat finns det en del frågetecken att reda ut.

Hur som helst, STIM:s förslag löser inte problemet med att folk då och då åtalas för fildelning. Däremot var Pierre, liksom Wiehe i somras, tydlig med att domstolarna inte är lösningen. Kan vi vara överens om att dagens straff är absurdt höga är det ett stort steg i diskussionen. (Om fyra fildelade låtar kan ge 80 dagsböter, hur dyrt kommer det då inte att bli för den första som döms för att ha gett en bekant en bland-CD?) Då kommer en annan fråga än ”stoppa det!” i förgrunden: ”hur ska vi göra?”

Det lustiga i situationen är att det blir jag som trycker på att det behövs kultursatsningar, och kulturarbetare som Pierre som snarare pratar om nya affärsmodeller. Jag misstänker att det hänger ihop med att jag jobbar med ekonomisk politik, och ser hur stora pengar regeringen slänger iväg på ständiga skattesänkningar åt de rika. Vi väljer själva hur stor del av ekonomin kultursektorn ska vara, och just nu väljer vi att låta den vara för liten.

Hur man än räknar handlar hela ”branschens förluster på grund av fildelningen” – oavsett om man tror på det eller inte – om som mest ett par procent av skattesänkningarna. Är det politiskt omöjligt att använda de pengarna annorlunda? Nja, sänkningen av bokmomsen – en miljard på ett bräde med det enkla argumentet att det är bra med böcker – visar att kultursatsningar är fullt genomförbara även i dessa nyliberala tider.

Tillbaka till mötet igår: Pierre tog upp att det pågår en upphovsrättsutredning om bl a kapitel 3 i URL, som jag måste kolla upp. Han pratade också om ett initiativ till en svenskt Phonofile, som skulle utvecklats i Hultsfred men inte verkar ha blivit av. Är det nån som vet nåt om det som hojta gärna till.

Det är ett par saker till jag vill titta närmare på: dels möjligheterna att bredda eller sänka kulturmomsen, dels hur bibliotekens musikutlåning fungerar. Visste ni att man på Stockholms stadsbibliotek kan boka en bibliotekarie? Det är fantastiskt fint. Det ska jag pröva.

Micke

Advertisements

46 thoughts on “Möte med Pierre Ström

  1. Länken från ordet ”andra”, till invändningar mot Stim-förslaget, har blivit fel (verkar som att den skulle gå till Christian Engström).
    Ska bli spännande att följa reflexionen över era möten med Stim här på bloggen, än en gång en eloge till genomskinligheten! Fast man kanske kan sakna inlägg från övriga två medlemmar i arbetsgruppen.

  2. 1. Bara för att IFPI har fått för sig att de ska övertyga alla om att de representerar ”musikindustrin” så ska väl inte ni svälja det? Det är alltså inte ”musikindustrin” som är i fara, ens om man köper IFPIs motbevisade lögner med hull och hår, utan de stora skivbolagen. Det är en väldigt viktig skillnad.

    2. Det där om ”branschens förluster” är inte en fråga om tro, det är en fråga om att gräva fram lite riktiga siffror. Om man låter IFPI och company hitta på egna siffror så blir det självklart stora svarta sådana, men om man faktiskt låter lite oberoende forskare gräva så har de iaf hittills upptäckt att fildelningens (förlåt, piratkopieringen, användandet av ordet ”fildelning” är ytterst missvisande. Du fildelar just nu när du läser detta trots allt.) effekt på försäljningen är omöjlig att skilja från noll, i andra fall faktiskt kan ha en ökande effekt.

    http://www.unc.edu/~cigar/papers/FileSharing_March2004.pdf (obs, pdf)

    3. Att göra en bland-CD och ge till en när anhörig är skyddat i lag. Även om vi kan alla vara rörande överens om att de kommer vilja sätta dit även dessa personer om de får hållas så är vi inte där än. Det har inget med piratkopiering att göra.

    Ber om ursäkt om jag är lite ”hård i tonen”, jag har en huvudvärk som inte är av denna världen.

  3. Rasmus: Tack! Rättat. Vi har helt olika möjligheter att sätta tid till frågan – det här är mitt enda förtroendeuppdrag just nu.

    WysiWyg: 1 – Nej, det är ingen fara. Däremot tycker jag personligen inte att ”artisterna får bara en liten del” argumentationen håller så långt. Även skivbolagen behöver täcka sina inkomster och, i en kapitalistisk värld, tjäna pengar.
    2 – Jo, men å andra sidan är det inte orimligt att utgå från dels a) att den relativa efterfrågan på kultur ökar med tiden, dels b) att vi länge dragits med en för liten kultursektor.
    3 – Det stämmer, men ger du den till en tillfällig bekant, och bränner den från en illegalt nerladdad förlaga, borde det börja närma sig (men jag är ingen expert).

  4. ”Även skivbolagen behöver täcka sina inkomster och, i en kapitalistisk värld, tjäna pengar.”

    Varför? Varför måste inte skivbolagen gå i konkurs, när deras produkt inte längre har en efterfrågan i ”en kapitalistisk värld”?

  5. För att följa upp min fråga med en liten kommentar: Vad jag har hört från olika aktörer i den så kallade musikindustring så flyttar sig intäkterna från CD-skivor till live-framträdanden. På en sådan marknad så kanske man skall glömma hela tanken på skivor och nedladdningar som produkter och se dessa mer som periferia detaljer. Nedladdningar kanske fungerar bättre som marknadsföring för andra produkter, eller till och med som ett sätt att sälja lyssnare till tredjepart. Skivor, om de ens skall fortsätta existera, kanske skall placeras i samma fack som T-shirtar och annan ”merchendize”.

    Hur som så har Internet en tendens att transformera alla möjliga marknader till att dela ut gratis produkter till den stora massan som man slår mynt av på andra håll.

    Exempel:

    Google tillhandahåller gratis söktjänst för att sälja surfare till annonsörer. Gratis mailtjänst också är grunden för en annonsprodukt, men även en inkörsport till att sälja samma mailtjänst med andra vilkor, lokala installationer eller serviceavtal. De har även en gratis telefontjänst av eniro-typen var huvudsyfte är att träna deras voice-recognition algortimer.

    Google är bara ett exempel, men det är nyttigt att studera hur en värld där gratis är huvudtemat i affärsmodellen.

    Econtalk har en intervjuv med Chris Anderson som just nu arbetar på en bok på detta teamat.

    Chris Andresson är också författare till boken The Long Tail som har varit lite av en eye opener för många när det gäller internets unika egenskaper som marknadsplattform.

  6. Jo, naturligtvis ska dagens skivbolag bort i den mån de inte behövs i en digitaliserad ekonomi. Det jag ville åt var mest att det finns ett gäng arbetsuppgifter utanför det artisten gör – design, inspelning m.m. – som också behöver utföras och betalas. De sakerna behöver fortfarande organiseras, t ex i form av skivbolag. Det är inte bara artisternas ekonomi som behöver gå runt.

  7. Visst kommer dessa att organisera på något sätt. Men bara för att artisternas primära inkomstkälla flyttas till en annan produkt innebär det inte att det att behovet, och därmed efterfrågan, efter dessa tjänster påverkas nämnvärt.

    Även om Google ger bort sin söktjänst gratis så köper de fortfarande hårdvara, utveckling, support, underhåll, lokaler osv… för att kunna ge bort den. Programmerarna, fastighetsägarna, lokalvårdarna, receptionisterna osv på Google har på inget sätt påverkats negativt av att Google ger bort denna tjänst gratis.

  8. Jag tyckr också att det var ett konstruktiv möte med Pierre Ström, eftersom vi nu börjar diskutera ersättningsmodeller. Min utgångspunkt är ju att lagen bör ändrasförst när man hittar sådana system. Jag vill slå vakt om upphovsrätten men vi har visst lite olika åsikter om vad den innebär.
    Mickes konstaterande att det finns miljarder att satsa på kulturen är förstås attraktiv för en kulturpolitker som mig – det ska vi driva!Jag tycker dock inte att den hänger ihop med upphovsrätten och fildelningen. Jag ser fram emot fler konstruktiva möten med olika företrädare för kulturområdet.

  9. Det är anmärkningsvärt att den som driver denna fråga i Vänsterpartiet är så okunnig i upphovsrättslagen. Skäms! Exempel – idioti att diskutera skivbolags vara eller icke vara. En politiker arbetar med lagstiftning i riksdagen!

    Ur verkligheten:
    Jag komponerar 22 pianostycken. Går till ett tryckeri som trycker upp 100 exemplar. Kostnad 2 kronor per styck det vill säga 200 kronor. Ett exemplar skickas in som pliktverk. Dessa 22 pianostyckena är skyddade i liv plus 70 år.
    Samtidigt vill jag ansluta mig till STIM vilket är frivilligt. Det betyder att STIM övervakar delar av min upphovsrätt främst den ekonomiska biten. Pianostyckena förlägger jag själv – på fackspråk Manus. En musikproducent vill ha en av mina låtar (Gengångare – Thorsten Flinck) och spelar in det på ett skivbolag. Micke läs flera gånger – skivbolag skivbolag som du vill förbjuda. Den inspelningen är skyddad i 50 år.
    Så Micke – upphovsrättslagen handlar om rättigheter. Visst du kan som politiker lagstifta att straffet som det talar om i upphovsrättslagen skall vara 0 år från minst två år. Läs på – Micke! Förbjuda skivbolag – skratt skratt skratt.

    Håller med Ann Mari!
    Jag vill slå vakt om upphovsrätten men vi har visst lite olika åsikter om vad den innebär.

  10. John: Frågan är hur stor produktionen blir. Min utgångspunkt är att vi redan idag ”underproducerar” kultur, och att vi behöver göra något åt det.

    minata: Jag förstår faktiskt inte poängen i en enda rad av det du skriver, och framförallt inte varför du fått för dig att jag vill ”förbjuda skivbolag”. Tvärtom var min senaste poäng i den här tråden att jag tror skivbolag behövs. Skärp dig – diskutera i sak.

  11. Skall det här diskuteras kulturpolitik, det vill säga hur stora kulturbidragen skall vara?
    Skall det här diskuteras musikbranschen. Skivbolagens vara eller icke vara?
    Eller, som det ska vara i ett riksdagsparti – lagstiftning.
    Ann Mari tar också upp detta – kulturbidrag en sak. Upphovsrätt är vad vi diskuterar här.
    Skrev fel i mitt tidigare inlägg – i dag är straffet maximum två år.
    Upphovsrättslagen är en rättighetslag. Upphovsman liv plus sjuttio år och för inspelning 50 år.
    [Strukit halva inlägget. Sorry, minata, vill du diskutera här på bloggen får du hålla dig till sak. /Micke vK]

  12. På ett sätt kan jag hålla med minata, upphovsrätten är en rättighetslagstiftning och det är inte framför allt intressant att diskutera hur den ska tillämpas i ljuset av hur en eller annan industribransch påverkas.

    Däremot är det intressant att den är nu på väg att komma i konflikt med andra rättigheter, rätten till privatliv tex, och att den resulterar i att respekten för lagstiftning öht urholkas, då den, så som den är konstruerad varken kan upprätthållas eller har stöd i det allmänna rättsmedvetandet.

    Man måste för att komma tillrätta med detta i lagen skilja på kopieframställning för kommersiella ändamål och privat kopiering. Det förra går att upprätthålla på ett rättssäkert sätt utan att kränka rätten till privatliv och har ett allmänt stöd.

    Förbudet mot privat kopiering över nätet utan kommersiellt intresse KAN inte upprätthållas i längden och det är en absurditet i det allmänna rättsmedvetandet att det ska vara skillnad på att jag kopierar något från en kompis via en kort sladd eller en lång sladd.

    Staten ska helt enkelt inte ha synpunkter på vilka filer jag låter mina kompisar kopiera så länge jag inte gör det i kommersiellt syfte.

  13. Det är inte så klurigt, minata. Det som diskuteras här är hur vi går vidare med kongressbesluten. Det handlar både om kultursatsningar och lagstiftning, liksom naturligtvis situationen för kultursektorn i stort.

    Jörgen L: Kongressen har redan beslutat hur upphovsrätten ska förändras, i stora drag. Det vi har i uppdrag att ta fram förslag på är hur vi kan genomföra en ”satsning på kultur, och eventuellt mjukvara, kopplad till fildelningsdebatten”.

  14. Micke: Då jag personligen är anhängare av teorin att marknaden är det bästa (och kanske enda) system som kan avgöra vad som är över- resp. underproducerat har jag svårt att acceptera ståndpunkten att något ”underproduceras” utan djupare analys av vilka faktorer som skulle leda till en förvrägning av marknadens värdering av efterfrågan.

    Eller så menar du att produktionen inte motsvarar efterfrågan. Symptomen på ett sådant tillstånd måste ju vara att produkter som efterfrågas inte finns att köpa. Hur menar du isf. att du märker av denna brist på marknaden?

  15. John: Det där låter som en debatt förs bäst mellan Anders Borg och de principiella nyliberalerna, snarare än på en v-blogg. Det råder idag politisk konsensus om att allt från vägar till skola och kultur har egenskaper som skulle göra dem underproducerade om de inte delvis skattefinansierades. Resonemanget förs ofta med begreppet externa effekter.

    Generellt sett kan varuproducenter ta ut priser som motsvarar en högre del av konsumenternas totala nytta än de som producerar fri information. Därför behöver informationsproducenterna relativt sett bättre ekonomiska villkor för att inte underproduceras.

  16. @Micke:

    Allmänt sett håller jag med dig om att marknaden inte alltid värderar saker korrekt och att produktionen därför kan utarmas. Producentens möjlighet att ta betalt påverkar vad som produceras, mer än konsumentens önskemål. Detta gäller många saker, väldigt stora delar av den sk ”finkulturen” skulle tex försvinna om den inte skattefinansierades.

    Frågan är ifall detta är giltigt även för ”populärkulturen”. Vi har trots allt redan haft fildelning i snart 10 år och jag kan inte bedöma det som att populärkulturen ”drabbats” speciellt av detta.

    Det stora problemet för artister har ju alltid tidigare varit att få distribution. Jag kommer ihåg polare i gymnasiet på slutet av 70-talet vars högsta dröm var att få ett skivkontrakt och själva betalade dyra pengar för att ge ut en singel för att komma in i branschen.

    Idag är det bara att lägga upp sitt material på webben så har man distributionen löst och kan börja få spelningar.

    Det är också så att kulturutövare allt mer är ett performanceyrke, oavsett om man är musiker eller författare och folk lägger mer pengar på att se verkliga uppföranden och att träffa människan bakom texten. Ur den synpunkten kan man alltså säga att att 1900-talet var ett ganska unikt ”fönster” i historien, som den tid då det gick att ta betalt för ”andrahandskopior” av en performance. Innan skivpressen och tryckpressen blev industriellt, och folk hade fritid, så fanns inte denna möjlighet.

    Under 1900-talet fanns ett glapp i teknikutvecklingen som gjorde det dyrt att skaffa utrustning för kopieframställning, vilket gjorde att det dessutom kunde byggas en industri och förmögenheter runt detta.

    Upphovsrättslagstiftningen har egentligen i praktiken aldrig gått upphovsmannens ärenden, under hela 1900-talet har det varit distributörernas marknad. De har kunnat välja och vraka bland alla aspirerande författare och musiker och har aldrig tidigare sagt ett knyst om hur synd det är om dessa.

    Men det man inte får glömma är att upphovsmannen i allmänhet inte fått speciellt bra betalt någonsin, några få fixstjärnor undantaget.

    Nu finns möjligheten för upphovsmannen att skippa distributören och komma i direkt kontakt med sin publik. Den tekniska utvecklingen har både en plus-sida och en minus-sida. På plus-sidan så har det blivit möjligt att tala direkt med sin publik och tex be den om ett förskott får att skriva nästa bok eller spela in låtar. På minus-sidan så har det blivit svårare att tvinga folk att betala för kopior. På det hela taget så tror jag att det går att få det att gå jämnt upp om man sysslar med något som har en publik och har lite fantasi när det gäller hur man ska ta in pengar.

    Jag tycker att man kan ifrågasätta hela ansatsen ni har här på bloggen.

    ÄR det verkligen så att någon annan än de av tekniken överspelade distributörerna i längden skulle förlora på att man lagliggör den privata fildelningen? Innan det är belagt så tycker jag det är svårt att diskutera frågan.

    Exakt vilken typ av upphovsmän, om några, är det som drabbas?

    Kan de genom eget agerande göra om sina ”affärsmodeller” så att de fortfarande får in pengar, eller måste det till samhälleligt stöd?

    Och slutfrågan, ifall då inte marknaden kan avgöra behovet, vem ska göra det och hur gör man då? Vem avgör vad som är kultur värd att stöttas?

    Det är inte vare sig tekniskt eller integritetsmässigt möjligt att mäta efterfrågan på nätet alltså kan man inte på ett enkelt sätt se hur folk röstar med plånboken som till exempel med subventionerade biljetter.

    Ska man kanske ta bort moms eller arbetsgivaravgifter för kulturarbete? Men hur definierar man det?

    Ska man ta bort inkomstskatten på donationer till upphovsmän och kulturarbetare som begär förskott av sin publik för att producera? (Är det förresten inte redan att betrakta som gåva? I så fall är det redan skattefritt.)

    Kan man skapa ett system där samhället går in och förstärker ”kulturinkomster” så att du för varje krona du lyckas få in så får du en till från samhället? Hur hindrar man i så fall att det missbrukas? Och snedvrider det inte ytterligare till förmån för sånt som är kommersiellt gångbart och missgynnar sånt som folk vill ha men inte vill betala för, eller som har en resurssvag publik?

    Tja, massor med frågor, men inga tydliga svar är jag rädd…

    Det enda jag är HELT säker på är att fildelningen är här för att stanna och att det är strutsmentalitet av stora mått att tro att den går att stoppa eller reglera. Om några år får vi plats med all årets nyutgivna musik i mp3-spelaren, då behöver vi inte ens nätet för att ha med oss mer musik än vi kan lyssna på, då kan vi kopiera direkt av varandra.

  17. Jörgen: Tack för ett långt och intressant inlägg.

    Ansatsen i motion A100 är inte att ”de drabbade måste kompenseras”. Personligen tror jag inte att fildelningen har gett kultursektorn mindre intäkter än förut. Däremot tror jag att kopieringen gett åtminstone delar av kultursektorn – särskilt datorspel och film – mindre intäkter än de hade haft annars. Med ökande levnadsstandard är det rimligt att kulturens andel av ekonomin ökar.

    Motion A100 är inte heller direkt kopplad till legaliseringen av det som idag är illegal fildelning. Även om vi inte skulle få igenom det vill vi ha en kultursatsning. Fildelningen är, som du skriver, här för att stanna, i princip oberoende av lagstiftning.

    De övriga frågorna du ställer är precis såna vi ska försöka reda ut. Bl a tycker jag din observation av att donationer är skattefria är intressant.

  18. Det är mycket ekonomi i resonemanget ovan men Mikael Wiehe talar om stolthet. Upphovsmannen har en rätt. Upphovsrättslagen är en rättighetslag.
    Och för den rätten är förbanne mig statens skyldighet att agera. Jag, som upphovsman, kan inte organisera polisen att göra en razzia för att min låt Gengångare finns i fildelningsnätverk. Det är polisen/åklagarens skyldighet. Stolthet stolthet stolhet – så säger Mikael Wiehe.

  19. Funderar lite på STIM idén.

    Det finns flertalet företag som försöker sälja musik digitalt och göra det på ett lagligt sätt. Hur ska dessa klara sig när konsumenten uppfattar det som att han betalar för musiken via ”bredbandsavgiften” och desutom ska betala för att köpa låtar från till exempel iTunes? Dubbel betalning?

    Från min synvinkel känns det viktigare att debattera hur en del oseriösa IT företag stjäl material för att skapa en stor publik (användare, users, eyeballs…vad de nu kallar det) och sälja den stora mängden människor i reklamsyfte! INGEN pratar om det!

    Ni måste ju tänka ett steg till – vad tjänar Pirate Bay pengar på? Reklamplats på sin site! Var har de bolaget? Cayman Islands….

    De är egentligen dessa herrar (för det är herrar) ni skyddar genom att babbla om illegal nedladdning som en rättighet….artister, låtskrivare, förlag, skivbolag blir bestulna av dem!

  20. Re: Datorspel och film.

    Avser du alla typer av datorspel och film eller är det så att du ser att vissa kategorier av dessa så som dramaturgiskt färdiga one-player spel samt den typiska långfilmen förlorar marknadsandelar till förmån för service baserade multiplayer spel så som MMORPG samt kortare avsnittsbaserade filmatiska verk så som TV-serier?

    Re: Moralisk rätt.
    Vad är det underliggande filosofiska resonemanget som motiverar att denna rätt trumfar andra rättigheter som hamnar i konflikt?
    Rätten att slippa våld på sig person och egendom (polisrazzia).
    Rätten att kommunicera fritt med andra människor (fildelning).
    Rätten att själv bestämma över sin egendom (exemplarframställning).

    Bara för att vara lite petig. Upphovsrätten och Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är inte samma sak. Den senare innehåller den första, men även en hel del annat. Jag kan gå med på att delar av upphovsrätten har sitt ursprung i en moralisk uppfattning (till skillnad från USAs copyright som exempel) men delar av den är, likt USAs variant, ekonomiskt motiverad.

    Rätten till exklusivitet vad gäller exemplarframställning skulle jag inte tillskriva den moraliska delen. Så en ”razzia” för att upprätthålla denna tycker jag inte kan påkallas med moraliska argument.

  21. @minata:

    Det hjälper inte att organisera en razzia, din låt kommer inte att finnas mindre på fildelningsnätverket för det, det är precis det jag menar med strutsmentalitet. Fildelningen har funnits i ett decennium och ökar hela tiden. Om man ska stoppa det och ändå ha rättssäkerheten kvar så måste man tiodubbla antalet poliser, och då kommer kopieringen ändå bara att ta nya vägar. Att försöka förhindra privat fildelning är som att ösa vatten med ett såll.

    Med tanke på Johans kommentar ovan så håller jag med om att det är viktigt att hålla lite isär vad vi talar om.

    Upphovsrätten har tre huvudfrågor som jag ser det:

    1.Den i svensk rätt ursprungliga upphovsrätten, den som i Vöstgötalagen uttrycks som ”Äras den som äras bör.” Ingen ifrågasätter detta, tvärt om.

    2. Rätten att kontrollera villkoren för att använda verk kommersiellt. Där finns vissa kritiska åsikter om hur långa skyddstiderna ska vara och hur ”herrelösa” verk ska kunna användas. Men i huvudsak finns det enighet om att det ska finnas en skyddstid.

    3. Rätten för privatpersoner att kopiera mellan varandra för privat bruk utan kommersiella uppsåt. Det är här åsikterna går isär.

    För mig handlar det i inte om att jag vill kopiera saker gratis, det handlar i hångt större utsträckning om vilket samhälle vi skulle få ifall staten verkligen på allvar skulle försöka upprätthålla lagen så som den ser ut. Det vore inte ett samhälle som det är trevligt att leva i.

    En lagstiftning som man inte kan upprätthålla och som inte ens har några som helst förutsättningar att kunna upprätthållas ska inte vara kvar för den skadar förtroendet för lagar i allmänhet och kan bara tillämpas godtyckligt.

  22. Herre Gud…Niclass Björlund…ovan…har skrivit årets bästa insändare hittils. Niclass är en av de få som genomskådat Pirate Bay, medan resten tror att de är en sorts modern Robin Hood. Niclass..jag bjuder å en kall pilsner närsom…

  23. @Jörgen L
    Straffet för upphovsrättsbrott är maximum två år. Polisen har rätt (via domslut) att göra razzia/kvarstad. Svenska IFPI som äger majortiteten av svenska inspelningar kan redan idag öppna ett civilrättsmål. I dag är boten 80 dagsböter. Staten kan med det som riktvärde använda sig av att lämna ut böter i stället för att gå via domstol. Razzior på universitet. Staten har våldsmonopol. Skall jag som upphovsman, på denna blogg respresenterat av Vänsterpartiet, bara ge upp för att vi har fega politiker?

  24. @minata:
    Och hur många poliser tror du det behövs för att utreda 1,2 miljoner fildelare då? Är det ett rationellt användande av samhällets resurser?

    Eller tycker du att vi ska skita i beviskrav och rättssäkerhet och låta skivbolagen själva skicka fakturor lite hur som helst? Då får vi det snart som i USA, där skivbolagen hotar med att stämma en på jättebelopp, eller göra upp ”i godo” på några tusen. Hur många vågar riskera en rättegångskostnad även om de är oskyldiga?

    Och framför allt: Tror du att det leder till att folk slutar kopiera av varandra?

    Knappast, kopieringen tar bara andra vägar.

    Man kan inte piska liv i en död affärsmodell,inte ens med polisiärt tvång. Försäljning av dyra kopior är en sådan död affärsmodell. Dra upp huvudet ur sanden och börja fundera på alternativa strategier.

    Du ska inte ge upp din ståndpunkt för att vi har fega politiker, du ska ge upp den för att den är orealistisk och i otakt med verkligheten.

  25. @JörgenL:
    citat: ”Du ska inte ge upp din ståndpunkt för att vi har fega politiker, du ska ge upp den för att den är orealistisk och i otakt med verkligheten.”

    Socialdemokraterna (regeringsställning) och Vänsterpartiet samarbetade i riksdagsarbetet – från proposition till utskott och beslut. Här gällde det en för alla alla för en för socialdemokraten och vänsterpartisten. Jag talar om den nya lagändringen, upphovsrättslagen, år 2005. Där kan vi tala om modiga politiker som tar strid för artisten, upphovsmannen. Upphovsrättslagen är en rättighetslag.
    Men men – så kom det en sommar 2008 och Vänsterpartiet hade sin kongress. Och här står vi nu. Jag är otrolig spänd på vad Vänsterpartiet har för konkreta lagändringar för att infria att-satsen
    citat ”vänsterpartiet tar ställning för breddade möjligheter att kopiera för personligt bruk och att det blir tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt.”

  26. Är fortfarande inte helt nöjd med hur du menar underproducerad.

    Hur mäter du behovet? Eller just skillnaden mellan det producerade och det efterfrågade?

    När du säger underproduceras så antar jag att du menar att för få människor allokerar sina resurser till att producera. Eller att de som producerar allokerar för få resurser till produktionen.

    Med antagandet att dessa människor och resurser som saknas fokuserar på att producera annat så måste ju detta ”annat” vara överproducerat om vi kan ta människor och resurser ifrån det och allokera till kulturproduktion. Vad är det du anser vara överproducerat?

  27. John: Det finns inga ordentliga sätt att mäta behov. En variant på substitut är tyckande följt av en demokratisk beslutsprocess. Den klassiska nationalekonomins mikroekonomiska resonemang, bl a med just begreppet externa effekter, är ett sätt att försöka mäta behovet utifrån köpbeteenden. Jag tror du ska rota där om du vill läsa mer om hur marknadsresultat av olika sorters produktion ska analyseras – det lägger en bra grund för att diskutera informationsekonomi.

    Bland annat menar jag att vi idag överproducerar fossila bränslen och ett stort antal varor och tjänster som hänger ihop med dem.

  28. Så om jag tolkar din stånpunkt korrekt så är det följande:

    Kulturproduktion meför positiva externaliteter: Människor har ”fri” tillgång till musik via fildelning som exempel.

    Bruket av fossila bränslen har negativa externaliteter: Icke brukare får bära konsekvenserna av dessa bränslens miljöpåverkan som exempel.

    Enligt något resonemang så betalar de ”riktiga” konsumenterna ”fel” pris med följd att efterfrågan bland betalande konsumenter inte motsvarar den totala efterfrågan och därav följer under- repspektiva överproduktion.

    Men går det verkligen att påvisa en positiva externalitet i fallet musik? Om det finns en efterfrågan på fri musik så finns det också ett incitament att leverara fri musik på ett sätt som genererar inkomster på andra sätt. För att ha någon musik att leverera så måste den produceras på något sätt. Varför skulle dessa musikleverantörer inte hitta ett sätt att köpa den produktion som efterfrågas?

    Ett argument är förståss att en enskild aktör inte skulle vilja betala för produktion som någon annan kan betala för. Eftersom detta gäller alla aktörer så vill ingen betala för det.

    Men är det verkligen en hållbar situation? I förlägningen så skulle ju ingen av dessa aktörer ha något att erbjuda om de inte hitta ett sätt att financiera nyproduktion.

    Så antingen så har vi fallet att dessa aktörer ger upp och ingen ny musik produceras, eller så hittar de ett sätt att få till produktionen.

    I scenario två så har vi inga externaliteter värda att ta i beaktande egentligen. Men vill man fortsätta att hävda underproduktion här så är det en enkel sak att införa skattelättnader eller annat för att sänka kostnaderna något.

    Jag antar att det är scenario ett du egentligen är orolig för. Låt säga att denna rädsla är befogad. Vad skulle du föreslå för lösningar på problemet?

    Copyright är förståss en ”lösning” på detta hypotetiska problem. Genom copyright så garanteras de aktörer som väljer att betala för produktion att ingen annan får nytta av denna investering, vilket bör uppmuntra konkurrentera att betala för sin egen produktion.

    Kostnaden för copyright är dock att denna exklusivitet samtidigt har en otroligt negativ inverkan på kulturell produktion då det krävs en betydande ekonomisk investering, om inte transaktions kostnaderna är tillräckligt oöverkomliga, för att producera den typ av kulturella verk som bygger på att mixa ihop befintligt material i nya tolkningar, eller som komponenter i helt nya uttryck.

    En variat som jag argumenterat för på piratpartiets forum (utan särskillt mycket gehör dock…) är att slopa exklusivitetsrätten och ersätta den med en utökad följerätt. Följerätt i den bemärkelsen att upphovsrättsinnehavare har rätt till viss del av vinst av verk som i dagens lagimplementering skulle ge dem rätt till exklusivitetskontroll.

    I praktiken skulle det innebära att nya kreativa uttryck inte kan hindras med åberopande av exklusivitet. Vidare skulle det innebära att transaktionskostnader och investeringaskostnader skulle minimeras då avtal med upphovsrättsinnehavare inte behöver upprättas innan ett verk skapas och marknadsförs utan först när verken leder till vinstintäkter. Förhoppningsvis skulle detta stimulera amtörproduktionen då denna i praktiken skulle vara helt fri.

    Nackdelen med piratpartiets förslag med en kortare skyddstid och begränsad exklusivitet är att denna skulle skada investeringar i mindre kulturprojekt då dessa skulle forsatt vara tvugna att upprätta dyra licensavtal med upphovsrättsinnehavare samtidigt som de vore utsatta för konkurrens från amatörproduktionen som åtnjuter full frihet (fast antagligen mycket begränsade resurser). Konsekvensen bör bli att projekt som bygger på mindre investeringar med begränsade förhoppningar om att gå med vinst skulle få det svårt.

  29. John: Resonemanget om följerätt är intressant, och du sätter fingret på ett problem med en starkare tudelning mellan kommersiell och icke-kommersiell kulturproduktion. Fast jag har svårt att se hur det skulle kunna regleras utan att inbjuda till ständiga tvister? Om Moodysson använder en Michael Jackson-låt i sin film, hur stor del av vinsten ska Michael Jackson få?

    Det mesta annat tror jag framgår om du läser motion A100. Jag är inte orolig för att fildelning får kultursektorn att ge upp. Däremot tror jag att den bidrar något till en gammal tendens: att kultursektorns andel av ekonomin inte ökar som den borde. Det går, som du skriver, att påverka med skattelättnader eller annat.

  30. Vad gäller implementeringen av denna typ av följerätt så har jag rätt stort företroende för att ett par innovativa jurister snabbt hittar lämpliga lösningar på det hela.

    Egentligen så tror jag inte det är mycket svårare än att STIM och dyl. organisationer etablerar standardavtal för att täcka de vanligaste fallen och domstolarna får reda ut gränsfallen.

  31. Johans ide om rätt till del i vinster som genereras med hjälp av ens verk är klart intressant, men Mickes invändning är också valid. Det är svårt att formulera en lagtext som på något rimligt sätt beskriver hur en sådan fördelning ska göras. Om en film dels bygger på delse egna scener, dels klipp från andra filmer, och ljuden är egen dialog, blandat med musik från andra upphovsmän…

    Hur skulle en sån lagtext formuleras? ”upphovsmannen ska ha del av genererad vinst i proportion till hans verks betydelse för slutresultatet.”?

    Den där biten av filmen hade kanske rent objektivt funkat bättre UTAN bakgrundsmusik…

    Det skulle i sin förlängning antagligen bli en extremt KVANTITATIV fördelning. Och det kanske skulle funka tika bra/dåligt som dagens system. Ett poängsystem/minut kanske.

    Filmiskt verk: Bild = x poäng/minut, inklippt film p poäng/minut, orginaldialog = y poäng/minut, musik = z poäng/minut. Räkna ut totalpoäng, och verkets andel av denna = andel av vinsten.

    Frågan är vem som ska sätta upp fördelningen och hur man hanterar helt nya användningar av verket?

    Och vad betyder det att tjäna pengar på verket? Om man använder det i en annons, hur vet man ifall man tjänade pengar på just den annonsen?

    Nej, tyvärr tror jag inte att det går att få det att funka, även om det ligger mycket mer i linje med vad jag tror är den allmänna moralen i frågan än det nuvarande kopieframställningsmonopolet.

  32. Däremot tror jag att kopieringen gett åtminstone delar av kultursektorn – särskilt datorspel och film – mindre intäkter än de hade haft annars.

    Vad gäller datorspel har jag en invändning mot resonemanget. I min ungdom hade jag en Commodore 64, till den hade jag ett antal hundra spel, varav jag köpt ett. Man kan konstruera ett teoretiskt scenario där jag inte kunde ha kopierade spel, utan bara köpa spel och fråga sig hur mycket spelindustrin förlorade. Eller så kan man fråga sig om jag hade köpt en commodore 64 om det inte funnits kopierade spel. Eftersom det handlar om mig, vet jag att svaret är nej, det hade jag inte. Resultatet av de kopierade spelens existens var att jag köpte ett spel mer än vad jag hade gjort annars. Den stora investeringen var förstås datorn själv.

    Om man tittar på datorutvecklingen var jag inte ensam, än idag driver spelen stora investeringar i nya datorer som möjliggör försäljning av nya häftigare spel. Trots eller tack vare detta kopierande har datorspel växt till en industri som kan konkurrera med film.

    Så för mig blir ett påstående om att försäljningen av datorspel skulle vara större utan piratkopiering ohistoriskt. Utan kopiering hade färre haft datorer och alltså skulle färre haft något intresse av att köpa datorspel.

  33. Mårten: Ja, kanske är det så, det är svårt att säga. Men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är den egentligt intressanta jämförelsen inte ”hur det hade blivit utan piratkopiering”, utan ”hur det borde ha blivit”: om kopierande kids hade betalat för sina spel i efterhand, med en summa som motsvarade hur mycket de tyckte om spelen. Och om vi vill behandla folks behov jämlikt, ska de ha haft lika mycket pengar som alla andra 🙂

    Just för att spelen kopieras har de stora, positiva externa effekter som aldrig korrigerats hittills.

  34. Jag har läst artiklen i Aftonbladet och allt jag kan säga är att det endast består av en massa osakligt gnäll utan någon som helst substans. – Ingenstans bemödar kvartetten sig att presentera hårda fakta eller hänvisningar till objektiv forskning i ämnet som kan stödja deras svepande formuleringar.

    Ja – det fildelare har gjort är att göra världens största kulturskatt tillgänglig för alla med internetanslutning. – Som ”kulturarbetare” borde man väl glädjas åt det? – Nu hävdar kvartetten att de och deras likar inte längre kan ”försörja sig” längre – men presenterar ingen statistik av artist- och/eller kulturarbetarköer hos arbetsförmedlingen som kan härledas till den ”olagliga fildelningen” – Vi har levt med den under mer än 10 år och än så länge lever alla ”kulturarbetare” a la Petter Dalle – Åsa Larsson – Pierre Ström – och Oscar Wemmert i högsta välmåga. – Alla 4 verkar arbeta med det de helst vill arbeta med och verkar mer än väl kunna försörja sig på det. – Om Petter Dalle – Åsa Larsson – Pierre Ström – och Oscar Wemmert verkligen hade tagit ekonomisk skada av den ”olagliga fildelningen” borde de lägga pappren på bordet – visa upp hur deras dalande inkomster direkt är relaterade till den ”olagliga fildelningen”. – Jag betvivlar att någon ”kulturarbetare” kan ta fram sådana bevis.

    Kvartetten försöker sig också på att jämföra immateriella ting med materiella ting och frågar sig Vilken annan yrkesgrupp skulle acceptera att alla som vill skulle ha rätt till ett gratis exemplar av deras hantverk; skomakaren, livsmedelshandlaren eller hantverkaren?

    Det verkar som om kvartetten aldrig har undrat över varför en skomakare endast kan ta betalt en enda gång för ett utfört arbete medan en upphovsman kan ta betalt under hela sin livstid + 70 år för sitt upphovsrättsskyddade verk och hur det kan komma sig att musik från artister som inte längre är aktiva – som t ex musik från John Lennon – ABBA – Roy Orbison – mm fortfarande säljs med framgång och fortfarande drar in stora pengar från royalties till dem som innehar upphovsrätten – trots att musiken har varit fritt tillgängligt under åratal i fildelningsnätverken. – Jag är säker på att skomakaren – livsmedelshandlaren och hantverkaren avundas ”kultrurarbetarnas” extraordinära priviligier och gärna byter roller – En annan sak kvartetten borde fundera över är att varför de (musik)artister som fildelas mest också är dom mest sålda i den kommersiella världen. – Enligt kvartettens logik så skulle det vara tvärtom.

    Kvartetten påstår också att den ”olagliga fildelningen” skapar ett kulturförakt utan att närmare förklara på vilket sätt eller hur detta förakt yttrar sig. – Jag skulle vilja påstå att föraktet främst riktar sig mot ”kulturarbetare” a la Petter Dalle – Åsa Larsson – Pierre Ström – och Oscar Wemmert – som inte inser det uppenbara och har mage att skriva en gnällartikel som helt saknar saklig grund. Att tusentals människor tar sig mödan att exempelvis ladda ned och lyssna till en låt av Robyn eller någon annan känd artist ser jag varken som en devaluering eller förakt. – Tvärtom!!

    Gnället att Om vi fråntas rätten att själva bestämma över det verket, hur det ska användas och till vilket pris, försvinner den grundläggande möjligheten för oss att leva på vårt arbete och få möjlighet till nyskapande. är också missvisande. – Ingen vill frånta ”kulturarbetarens” rätt att bestämma över priset mm – Upphovsrätten skall fortfarande skydda ”kulturarbetarens” upphovsrättsskyddade verk mot kommersiellt intrång– precis vad den var avsedd för – Den får dock inte kriminalisera dem som helt utan vinstintressen utbyter filer med varandra på Internet. – ”Kulturarbetarens” rätt får aldrig sättas främst – på bekostnad av internetanvändarnas rätt till yttranderfrihet – informationsfrihet och rätten till personlig integritet. – När det gäller nyskapande – inte ens Petter Dalle – Åsa Larsson – Pierre Ström – och Oscar Wemmert tror väl på det argumentet själva? – Det hör till människornas inboende behov att undersöka – uppfinna och skapa – Upphovsrätten gör varken till en från – Även om den skulle försvinna helt så skulle det alltid finnas människor som skriver sånger/böcker och ja – även osakliga artiklar – gör musik – skapar datorprogram och datorspel mm och somliga skulle även kunna leva väl på det de gör – Hela uppfattningen om att upphovsrätten stimulerar till nyskapande är en myt!

  35. Donsan: Tack för inlägget. Se gärna över tonen lite framöver – nyckelord som “gnäll” förstärker inte dina argument i sak, utan drar tvärtom uppmärksamheten från dem.

  36. @Donsan
    Jag skall svara på ditt inlägg varför en av medförfattarna, Pierre Ström, skrev denna artikel. Har valt Pierre Ström därför att jag har följer hans karriär som yrkesman. Pierre har varit trogen Vänsterpartiet och har ställt upp på ett otaliga partikongresser med artistinslag. På den fackliga sidan har Pierre Ström arbetat hårt med YrkesTrubadurernasFörening. Men det räcker inte med det. På min vänstra sida finns en innehållsrik sångbok: Sånger för Socialism – Sammanställda av Pierre Ström. Förlaget Arbetarkultur. Ett förlag i nära band med Vänsterpartiet. Vad skall en artist, konstnär, kompositör här personifierad i Pierre Ström göra när han ser en illa skriven motion och så en partistyrelse som föreslår bifall. Pierre Ström gör vad han kan för att Vänsterpartiets partikongress inte ska rösta för motionen. Skriva en artikel i dagspressen. Det hjälpte inte. Partikongressen ignorerade en Vänsterpartikämpe som stått bokstavligen i vått och torrt för sitt parti. Kollegorna Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk hoppade från tuva till tuva i partifloran. Icke Pierre Ström. Han är trogen sitt Vänsterparti.

  37. @minata
    Vad skall en artist, konstnär, kompositör här personifierad i Pierre Ström göra när han ser en illa skriven motion
    Vad jag ser är en illa skriven debattartikel full av svepande formuleringar utan verklig substans – Pierre Ström och övriga medförfattare presenterar inte några som helst sakliga argument för sina ståndpunkter. – Det som förvånar mig mest är att det alls finns vänsterpartister som så tanklöst har annamat och kan upprepa den huvudlösa propagande som sprids av dom i huvudsak amerikanska särintressen – i Sverige representerade av Antipiratbyrån och Ifpi. – Jag är inte vänsterpartist själv men jag anser att Vänsterpartiet har gjort det enda rätta – att stå upp för internetanvändarnas intressen mot ekonomisk och politisk starka särintressen

    För övrigt undrar jag över relevansen i ditt svar på mitt föregående inlägg. – Jag har aldrig påstått att P Ström är en dålig vänsterpartist eller ens en dålig människa. – Allt jag säger är att P Ström skall hålla sig till fakta istället för att förirra sig i känslosamma och tårdrypande argument.

    @Micke
    Tack för ditt påpekande – hur jäg än funderade så kunde jag inte komma på ett annat ord än ”gnäll” – Jag ber om ursäkt om du fann det stötande. – För övrigt vill jag tacka dig för en kul blogg – Det enda jag saknar är en möjlighet att kontakta dig via email – Din adress skulle stå någonstans i bloggens huvudrubrik. – Här en en länk till 2 artikelar som kan vara av intresse: http://torrentfreak.com/isps-hand-over-details-of-several-thousand-pirates-080904/ och http://www.gamesindustry.biz/articles/pirate-station
    I den sista artikeln vill jag gärna citera följande: It’s a sacred cow. Nobody dares question the impact of piracy, because it’s become one of the founding truths of the industry that it’s a terrible thing that’s damaging the whole market, a looming crisis whose severity can only be expressed by sucking in your lips, shaking your head sadly, and muttering nonsense about ”thieves” and ”stealing”.

    Until that sacred cow is slain, and people within the industry start showing willing to ask real, serious questions about the impact of piracy, nothing of merit will ever be done.

  38. @mimata
    Upphovsmannen har en rätt. Upphovsrättslagen är en rättighetslag.
    Upphovsmannens rätt har aldrig instiftats för att kriminalisera vanliga jobbare – studenter och ronåringar. – Upphovsrätten är huvudsakligen en kommersiell rätt och är inte avsedd för att missbrukas mot vanligt folk som helt utan vinsintessen utbyter filer de har på sina hårddiskar med varandra via Internet.

    Upphovsmannens rätt kan dessutom aldrig ta över vanlig folk’s rätt till den personliga integriteten – ytrandrefriheten och informationsfriheten.

  39. Donsan: Tack! Det var intressanta artiklar. Min epost är micke@socialist.nu, och de andras finns också på den fasta sidan V:s arbetsgrupp. Hör gärna av dig.

    Ulf Pettersson har tagit fram många bra underlag i debatten tycker jag. Den artikel du hänvisar till visar tydligt att det i musikbranschen inte råder någon brist på drivkrafter, och fungerar bra för att argumentera mot katastrofscenariona. Däremot svarar den inte på frågan hur många som borde ges ekonomiska förutsättningar att fokusera på sin kulturproduktion på heltid.

  40. @Donsan
    Socialdemokraterna (regeringsställning) och Vänsterpartiet arbetade fram lagändringen (upphovsrättslagen) 2005. Detta är helt i linje med vänsterideologin. Proggaren Mikael Wiehe är för. Vänstertrubaduren Pierre Ström är för. Mikael Wiehe är personifierad med musikindustrin bakom Proggen. Upphovsrättslagen är en viktig lag för att kunna bygga upp MNW, Silence, Musikens Makt(tidning). Pierre Ströms stora insats är YrkesTrubadurernasFörening. Och upphovsrättslagen är ett måste för varje medlem i YTF.

  41. @Micke
    Tack för din emailadress – jag har lagt till den i min adressbok.

    Däremot svarar den inte på frågan hur många som borde ges ekonomiska förutsättningar att fokusera på sin kulturproduktion på heltid.

    Jag har ingen svar på det heller – allt jag vet är att svaret inte går att hitta i en Upphovsrätt som misstänkliggör och kriminaliserar helt vanliga jobbare – studenter och tonåringar. – Inte heller går svaret att finna i allehanda övervakningslagar (Masslagring är nästa heta stridsfråga) och restriktioner av olika slag.

    Personligen förstår jag inte vurmandet för ”kulturarbetare” – Vad är det som gör dem till en sådan extra ordinair grupp? – För mitt vidkommande bör ”kulturarbetare” få samma förmåner som vilken annan yrkesgrupp som helst – De bör skaffa sig ett (”kulturarbetar”)job – och få arbetslöshetsunderstöd om de blir arbetslösa av något giltig skäl etc. – Kulturarbetare skall inte särbehandlas – det finns tusentals unga som går sysslolösa idag utan hopp om att få ett fast arbete och därmed en tryggad inkomst – Min åsikt är att de behöver större stöd och engagemang från samhället om vi vill undvika en kriminalitetsexplosion i en nära framtid. – Hela ”kulturarbetar”problemet ser jag som ett lyxproblem. – Att dessutom kalla artister och författare och andra ”fria” yrken som väljer att arbeta med det de trivs bäst med för kulturarbetare finner jag också ganska missvisande. – Fråga vilken arbetare som helst om han eller hon verkligen kan känna någon gemenskap eller solidaritet med ”kulturarbetarnas” problem. I think NOT!

  42. @ minata

    Vad kan jag säga? – Den upphovsrätt som Bodström genomdrev (med hjälp av Vänsterpartiet) är det största sveket – mot inte bara en miljon svenska fildelare utan även mot alla internetanvändare. Bodström handlade helt i linje med vad dom amerikanska särintressena önskade sig och det är tack vare honom EU har genomdrivit ytterliga kontrolldirektiv (Bodström drev igenom förslaget

    Hur du kan påstå att det är helt i linje med vänsterideologin att stödja dom 4 största amerikanska musikbolag i världen mot helt vanligt folk som inte gör annat än att – helt utan vinstintressen dela filer med varandra går över min fattningsförmåga.

    Jag är inte emot Upphovsrätten – men den bör endast vara ett skydd mot kommersiellt upphovsintrång. – Jag har lagt märke till at du har undvikit att besvara mina argument – Har du några att komma med överhuvudtaget? – Att slå sig för bröstet och sjunga Vänsterpartiets lov att de har medverkat till en hårdare upphovsrättslagstiftning imponerar inte på mig. – Säg mig – hur långt är du villig att gå för att hävda din ”rätt”? – Skall alla internetanvändares aktiviteter kontrolleras och alla fildelare slängas i fängelse – för ett ”brott” som ingen – inte ens du -Pierre Ström eller Mikael Wiehe – har kunnat bevisa att det skadar någon – Så länge det inte går att bevisa några negativa konsekvenser pga den ”olagliga fildelningen” fallar alla dina och dina likars argument platt på marken

  43. Vänstern kämpar för upphovsrätten.

    1) Överenskommelsen socialdemokraterna och vänsterpartiet för en ny upphovsrättslag 2005.

    2) Folkets Bio och Filmcentrum är medlemsföretag i APB – AntiPiratByrån.

    3) MNW en av många skivbolag som samtidigt är medlem i IFPI Svenska Gruppen.

    länkar:

    undertecknare

    Thomas Bodström
    Justitieminister (s)
    Hillevi Larsson
    Ledamot riksdagens lagutskott (s)
    Tasso Stafilidis
    Ledamot riksdagens lagutskott (v)

    gemensamt uttalande S + V

    två medlemsföretag i högen (Antipiratbyrån)

    Folkets Bio

    FilmCentrum

    IFPI Svenska Gruppen

    Ett skivbolag i högen:

    MNW

    MNW

    Sådan är verkligheten – den svenska vänstern är inte bara politik. Svensk vänster är också kultur.
    Kultur och upphovsrätt är en förutsättning. Fråga Pierre Ström och Mikael Wiehe.

  44. @mimata

    [Halva inlägget struket. Argumentera i sak! /Micke vK]

    I alla fall tjänar Wiehe mycket bra på alla skivor han har get ut och det är därför inte förvånande att han talar i egen sak. – Varken han eller Ström är inte mer ”arbetare” än vad Reinfeld är – De har då inte direkt utmärkt sig för en saklig analys och hållbara argument i ämnet. – Tack och lov finns det några inom vänstern som har huvuden på skaft och har insett det orimliga i att missbruka upphovsrätten till att jaga helt vanliga och hederliga svenskar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s