Digitala bibliotek och urvalsproblemet

En av orsakerna till att bibliotekens kvalitetsurval upplevs som legitima är att de är decentraliserade. Det är inte en statlig nämnd som bestämmer vilka böcker som ska köpas in och inte, utan ett stort antal bibliotekarier. Det må så vara att bibliotekariers syn på kvalitet kan tänkas skilja sig från allmänhetens, men systemet öppnar inte för bojkottsrubriker.

Till det kommer att den offentliga diskussionen om böcker är ganska befriad från moralpanik. Jo, jag vet, begreppet moralpanik är klyschigt och överanvänt, men det är ett faktum att den sortens problem fortfarande lever kvar i diskussionen om åtminstone film och datorspel.

Hur kan vi undvika den sortens problem med digitala bibliotek? Nån som har några idéer?

Det är inte svårt att tänka sig en ny Ken-skandal följt av högljudda krav på att staten minsann inte ska sprida och ge biblioteksersättning åt den och den artistens musik. Likaså är det lätt att föreställa sig ett ”kvalitetsurval” av film och datorspel som ryggar tillbaka inför nya storspektakel från Hollywood eller ett Grand Theft Auto.

Min erfarenhet av bibliotekens urval idag är att det här fungerar bra: Medborgarplatsens bibliotek, Serieteket eller Aspuddens bibliotek runt knuten där jag bor är alla föredömliga. Frågan är bara, skulle inte det begränsande trycket öka på ett centraliserat, digitalt bibliotek? Går det att komma ifrån känslan av att staten tar ställning för allt som lånas ut där?

Vi kan förstås försöka hitta en Systembolaget-modell istället där producenterna får någon slags rätt till prövning för att lägga ut sina verk och försöka kvalificera sig för biblioteksersättning. Ska biblioteksersättningen bli en finansiellt viktig kanal så behöver ju urvalet i vilket fall breddas: tumregeln borde åtminstone vara att i princip all svensk film ska med i båten.

En annan variant är att försöka hitta decentraliserade beslutsformer för digitala bibliotek, kanske kopplade till en teknisk decentralisering. Någon som har någon idé på hur det skulle kunna se ut?

Micke

11 thoughts on “Digitala bibliotek och urvalsproblemet

  1. Jag har lite svårt att se det nyttiga i att staten ska ha hand om digitala arkiv.

    Vill vi ha digitala arkiv över vårt kulturarv så skulle det räcka med att ta bort det största hindret — den långa upphovsrätten. Om upphovsrätten begränsades till 5-20 år så är jag övertygad att vi skulle få se ett ”Musicpedia” och ett ”Filmpedia” där hela vå kollektiva kulturhistoria kan samlas och underhållas. Jag är övertygad om att det skulle bli ett bredare urval än om några ”proffs” gjorde jobbet åt oss. Förmodligen skulle den tekniska kvaliteten också bli bättre eftersom den som älskar ett visst verk säkert skulle se till att det fanns i bästa möjliga kvalitet.

    Det är mitt digitala bibliotek — decentralicerat och skött av oss medborgare. Redan nu finns ju archive.org, men det skulle kunna bli så mycket bättre!

    Möjligheterna med en kortare upphovsrätt är så ofantliga att jag inte förstår att frågan inte ligger på bordet. Mig veterligen är det bara (pp) som tar det på allvar och föreslår 5 års kommersiell ensamrätt, vilket kanske är ungefär lagom.

    Vad gäller statens roll så skulle den gärna kunna få ha hand om utlåning av verk som fortfarande täcks av upphovsrätten och kanske också se till att tillhandahålla kopior av saker med särskilt skyddsvärde, där man av något skäl inte helt kan förlita sig på ”communityn”.

  2. Jag kanske missförstår, men hur stort problem kan det bli? Borde det inte snarare vara enklare att argumentera för att ett centraliserat bibliotek skall tillhandahålla allt, vare sig artisten i fråga säger opassande saker eller inte.

    Borde inte ”ken-effekten” vara större i fallet med flera små bibliotek? Alltså lokala bibliotekarier eller insändarskribenter förespråkar nån sorts censur. Statens Digitala Bamsebibliotek måste ju typ som Kungliga biblioteket stå över slik ”moralpanik”.

    På tal om KB – kan det inte bara handla om digitala pliktexemplar fria för utlåning? Sätt nån stackare på att scanna KBs samlingar och rippa Arkivet för ljud och bild… och så en bra sökfunktion och en ”download”-knapp.

  3. Hmm.. Varför känns det som att man går ett varv för långt?

    Som du säger verkar decentralicerade arkiv/bibliotek fungera mycket bättre, och det är ju så vi i praktiken har det idag. Fildelningsnätverken fungerar ypperligt. Tycker du (eller Riksantikvarieembetet, eller vem som helst) att nåt saknas så är det bara att lägga upp det.

    Så vad är problemet med hur det fungerar idag? Jo, bråket om ersättning.

    Men om förslaget är att vi ska ha ett statligt centraliserat arkiv/bibliotek som bestämmer urval för att kontrollera ersättningen, varför inte då istället bara ge höjda verksamhetsstöd till dessa och fortsätta ha arkiven som de är idag?

  4. Tack för kommentarerna!

    Fildelningsnätverken av idag ger tillgång till mycket, och kommer fortsätta växa. Räcker det? Kanske, men jag tror att det finns en poäng i att se till att än mer periferi vark alltid finns tillgängliga – att fildelningsnätverken klår videouthyrningen med höstlängder är bra, men det borde gå att komma längre.

    Att öppna de befintliga arkiven är en del i ett sånt projekt: t ex ser jag en stor potential i att börja öppna public services samlade arkiv.

    Kanske är det som du är inne på Mats, att KB m fl kan stå på sig tillräckligt och att jag oroar mig i onödan för ett centraliserat urval.

    Philip: Den kommersiella upphovsrättens utsträckning är nog iofs bra att se över, men den hindrar inte något ideellt organiserat Musikopedia. Biblioteken räknas väl inte heller som kommersiell användning idag?

  5. Självklart finns det en poäng i att se till att än mer perifera verk tillgängliggörs, men arkiven behöver ju inte vara centraliserat för det.

    Fildelningsnätverken av idag ger tillgång till mycket

    Ja, precis så mycket som folk lägger upp. Arkiven, biblioteken och museerna kan väl var för sig lägga upp sitt material på piratebay, eller starta en egen tracker, eller dela ut det med DC, eller lägga upp det på egna siter, eller hur de nu vill göra.

  6. Dagens upphovsrätt förbjuder ju all exemplarframställning utom sådan för enskilt bruk, så det kan inte bli fråga om någon Musikopedia för verk producerade av någon som inte varit död sedan 70 år.

    Huruvida man i framtidens lagstiftning gör skillnad på kommersiell och icke-kommersiell exemplarframställning är ju värt att fundera över, men i vilket fall måste offentlig arkiv (drivna av stat eller medborgare) av typ Musikopedia kunna upprätthållas för åtminstone verk äldre än 20 år. Just nu så skvalpar hela vårt kulturarv runt mellan folks privata samlingar och tveklöst kommer mängder att gå förlorat p g a att upphovsrätten förhindrar effektiv arkivering…

  7. Lokala bibliotek har ju dessutom ofta en egen inköpare som köper in baserat på låntagarnas tips såväl som utlåningsfrekvens för olika genres och författare. Ofta går dessa inköp direkt och inte via en central upppköpning.

    Beroende på inköparens bedömning kan därför kvalitetskravet se väldigt olika ut på olika bibliotek. Min uppfattning är att de lägger nivån så högt de kan för att fortfarande locka folk och hålla en hög utlåningsfrekvens. Olika beroende på upptagningsområdet m.a.o.

  8. Ja, tänk om KB, Statens ljud- och bildarkiv (slba) och SR/SVT slängde ihop varsin bamsetracker… Det vore något det…

    Egentligen handlar det kanske bara om att göra redan befintliga samlingar mer tillgängliga. – och lättare att leverera pliktexemplar till.

    Det vore ju tipptopp om det tillexempel gick att ladda upp sin nyinspelade musik till Slba, som sedan gjorde den tillgänglig för nedladdning på sin server.

  9. Grundprincipen måste väl ändå vara alla medborgares rätt till information? Problemet är att medan litteratur länge setts som folkbildande så är andra medier än så länge inte inneslutna i den tanken. Jag tror att det är viktigt att påpeka att fildelning, förutom musik, också innefattar dokumentärer och film, tv, radiodiskussioner, föreläsningar, barnprogram och mycket annat. Vilket värde sätter vi på bildade och informerade medborgare? Här kan man ju gärna också påpeka vilka skatteintäkter satsningar på den kommunala musikskolan i slutänden gav staten i form av en enorm musikindustri. Orsak och verkan är inte alltid omedelbart synliga…

  10. Bra poäng Storasyster. Att spela musik är alltid en kommersiell handling såvida det inte är något riktigt arty. Att skriva text är alltid en kulturell handling såvida det inte är en Harlequinroman.

  11. Återigen, tack för kloka synpunkter. Möjligen blandar jag ihop öppna arkiv och nya ersättningssystem i onödan, även om de är kopplade till varandra. Ska fundera mer på det.

    Philip: Jo, en ordentlig arkivparagraf i upphovsrättslagen skulle kunna vara ett bra steg på vägen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s