Fp:s fildelningsseminarium

I torsdags var jag på fp:s fildelningsseminarium.Jag ska inte dra allt som sades där – den intresserade kan läsa Anna Trobergs livebloggning.

Det var ett av de otrevligaste seminarier jag varit på hittills – folkpartiet verkade högst medvetet ha designat det som ett par timmars bashing av Johanna Nylander. Visst fanns Jon Karlung och Erik Josefsson där också, men de kommer ju in i debatten från andra håll än alla andra där. Jon Karlung presenterades som ”aggressiv bredbandsoperatör” (!) och förutsattes vara nån slags allmän ideologisk motståndare till upphovsrätt överhuvudtaget. Erik försökte hyfsa till debattklimatet och tog upp IPRED2, men hittade ingen respons alls bland motståndarna.

Johanna Nylander var den enda som var där som just fildelningsförespråkare. Hon försökte tappert resonera kring frågan, dra i den från lite olika vinklar – med samma resultat som Jon och Erik. De pratade med en lobbyvägg. Det är fascinerande att se vuxna människor besvara varje sakligt argument med reflexmässigt avfärdande och sedan dunka varandra i ryggen för det.

Jag prövade att lyfta frågan om hur fildelning a la Facebook skulle ducka både lagen och alla möjligheter att stoppa fildelningen utan övervakning av privat kommunikation. Andra gjorde liknande försök, men jag tror inte att det var en enda sådan invändning som besvarades av förbudsförepråkarna.

För ett par veckor sedan var jag i Singapore. Där träffade jag Singapore Democratic Party, ett mycket litet oppositionsparti som har goda kontakter med just folkpartiet. De behöver allt stöd de kan få, för trots att de har en mycket modest politisk agenda förföljs de med rättsåtgärder så fort de samlar fem personer på en offentlig plats, kritiserar rättsväsendet, skriver böcker med fel innehåll eller gör något annat som är förbjudet i Singapore. De stäms på skadestånd en efter en tills de alla gått i personlig konkurs, och därmed inte får ställa upp i val mer.

Ett av deras problem var att det bara fanns tre operatörer i Singapore, och alla var statligt ägda. Det gick inte att komma undan övervakningen av nättrafiken. Man skulle kunna hoppas att folkpartiet lär sig något av sitt arbete i Singapore: att det finns en poäng med ett anonymt internet. Det fanns goda skäl till att brevhemligheten infördes, och det finns goda skäl att försvara människors rätt att kommunicera utan insyn även på nätet. Av torsdagens debatt att döma står folkpartiet mycket, mycket långt från den principen.

Micke

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s