Sakdebatt i upphovsrättsfrågan

Debatter i sak om upphovsrätten har det varit sparsamt med, trots hela 2008 års fildelningskalabalik. Kanske har kritiken nu blivit så pass stark att det går att ändra på det? Förr eller senare måste det ju komma fram i det allmänna medvetandet att inget-ska-förändras-linjen måste byta skepnad till en allt-ska-bli-som-förr-linje för att överhuvudtaget kunna diskutera det som händer.

Så, ta fasta på tillfället och läs Rasmus Fleischers utmärkta debattdrapa mot Fritz-Anton Fritzsons högst typiska moralargumentation för dagens upphovsrätt. Det kan vara för att jag har svårt för principfilosofi, men jag faller direkt för det här pepprandet av till synes självklara begrepp tills de ser ut som schweizerostar.

Fritz-Anton Fritzson fastslår först av allt att den som skapar “någonting” har “en speciell rättighet till sin skapelse”. Förutom att skapandet tycks ske ur tomma intet, tycks definitionen av “någonting” luta på ett sunt förnuft som är helt obestridligt. Jag, å andra sidan, försöker problematisera just detta “någonting”. Exemplen är otaliga. Är en lånad textrad “någonting”. Är en melodi som erinrar om en annan melodi samma “någonting”? Hur annorlunda måste den vara för att bli ett nytt “någonting”?

Den ideella sidan av upphovsrätten presenteras som att “ett verk inte får användas på ett sätt som dess upphovsman inte skulle acceptera”, vilket på flera sätt är missvisande. För det första för att det antyder att arvingarna till döda upphovsmän skulle ha någon speciell förmåga att tolka vad den döda “skulle acceptera” (vilket låter som en märklig uppfattning för någon som är organiserad ateist). För det andra finns det otaliga sätt att “använda” exempelvis en bok, varav flertalet alls inte regleras av upphovsrätten. Man har inte bara rätt att läsa den, utan även att låna ut den, sälja den vidare eller skriva arga marginalanteckningar i den. Ja, bibliotek har rentav rätt att låna ut böcker, alldeles oavsett om författaren skulle motsätta sig saken bestämt.

Få saker håller ihop på moralfilosofisk grund, och dagens upphovsrätt gör det helt uppenbart inte. Vi kan bara förstå den som en praktisk, historisk lagstiftning. Som sådan tål den också att diskuteras i stort och smått, och förändras med sin tid. Ska den diskussionen fungera, går den inte att hänga upp på utgångspunkten att vi ska försöka baxa en viss uppsättning principer uppför en teknisk backe.

Upphovsrättslagen är ett av flera praktiska verktyg för att organisera kulturekonomin. Tar vi isär den i dess praktiska beståndsdelar, syns det tydligt att det finns saker där som fortfarande är användbart. Försöken att stoppa folks dagliga kopiering hör inte dit: målsättningen att stärka kultursektorns inkomster går att komma åt mycket bättre med andra verktyg.

Micke

PS. I övriga nyheter: Feministiskt Initiativs kongress tar ställning för att ”icke-kommersiellt inhämtande, nyttjande och spridning av kultur ska vara lagligt”. De nämner också digitala bibliotek med ersättningssystem som ett exempel på vägar framåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s