Genomslag för bibliotekstanken i slutdebatten

SVT Agendas EU-debatt igår gav ett fint exempel på hur folket kan använda de demokratiska verktygen för att sätta tryck. Precis som innan valet 2006 trycks partierna framåt i fildelningsfrågan, och de saker de säger kommer i en del fall bli till besvärande gamla lögner och i andra fall till förändrad politik.

Den här gången kanaliserades mycket av det trycket genom biblioteksmetaforen, som väl får sägas nu ha gjort sittt genombrott. Det är förstås förbannat roligt när en fråga man vart med och drivit så länge till slut dryftas på bästa sändningstid i TV, så ni får ursäkta mig för att det här blir en lång och ganska närsynt bloggpost. Vad var det egentligen de sade i biblioteksfrågan?

Lena Ek (c) satte bollen i rullning när hon ställde sig bakom fri fildelning med orden “Ja, ungefär som att låna en bok”. Även om Centerpartiet har varit uttryckligt intresserade av att se över upphovsrätten tidigare, var det ett betydligt rakare besked än hennes parti har gett hittills, och de har aldrig använt biblioteksmetaforen tidigare vad jag vet.

Marit Paulsen (fp) bröt helt mot partilinjen när hon stämde in: “Ja, som att låna böcker på biblioteket.” Hon tog upp tråden igen senare, och sade använde biblioteken för att säga att den här sortens teknikskiften har vi kunnat hantera förr. “Biblioteken är ett tydligt exempel därför att vi som sitter här värnar allihop gratis bibliotek och tycker det är jätteviktigt.”

Marita Ulvskog (s) stod för den mest tilltrasslade argumentationen här, men var också den som kunde skicka de mest positiva signalerna. Jag tror inte Paulsen kommer påverka folkpartiets syn på fildelning, men när Ulvskog säger “Jag tror att mitt moderparti är på väg att ändra uppfattning” så finns det all anledning att bygga upp åtminstone lite förhoppningar. Socialdemokraterna borde vara mitt uppe i att besvara interna kongressmotioner om bland annat just fildelningen och näträttigheter.

Ulvskog haltade annars fram i resonemanget: hon ville kanske åt fri fildelningshållet, “som på biblioteket, alltså biblioteksersättningen”, men det betydde “inte helt fri delning”.

Sören Wibe (junilistan) försökte köra med den bredbandsskatt de lade fram nyligen. Eller, lade fram och lade fram – som alltid när det pratas bredbandsskatt så saknas själva förslagsdelen i förslaget. Hur ska pengarna fördelas eller vilka lagändringar ska göras, till såna frågor finns det aldrig några svar. Men enligt Wibe skulle fildelningen släppas fri redan innan ett sånt förslag kunde knåpas ihop, vilket är mer än vad som stod i artikeln vad jag minns. Ingen hängde på.

Ella Bohlin (kd) var den enda som reste argument mot bibliotekstanken – hon drev att mer skatter var fel väg att gå. Låt mig sticka in en enkel siffra som svar: skulle vi använda 0,1 procent av de offentliga skatteinkomsterna till digitala bibliotek, har vi omkring 1,5 miljarder att röra oss med. Det skulle bli ett oerhört ambitiöst projekt. Vi har i vår arbetsgrupp pratat om att 300 miljoner skulle kunna vara en rimlig utgiftsnivå att börja på, och då är vi ändå bibliotekskramande vänsterpartister allihop.

Eva-Britt Svensson och Carl Schlyter gjorde ett gott jobb med att försöka ställa debatten på fötter, när den drog iväg som värst av alla försök att blanda bort korten.

Vad är då kontentan? Gjorde bibliotekstanken läget bättre? Jag tror det, trots alla fel som går att hitta i debatten. Bibliotekstanken leder till en optimistisk och praktisk ansats, som tar debatten ur gymansiefilosofin om stöld och höga principer. Den kan vara en gemensam punkt där vi som är positiva till fildelning för en gångs skull kan föra riktiga resonemang med de som är negativa. I en diskussion där biblioteken finns som referens, är det betydligt svårare att driva en linje om hur allt står och faller med upphovsmannens fullständiga kontroll över sina verk.

Däremot betyder det ju förstås inte att sakfrågorna är lösta. Bibliotekstanken är ett bra stöd för att baxa över folk till nätets försvar, men långt ifrån tillräckligt. Ulvskog var helt uppenbart inne på spåret “bibliotek istället för fri fildelning”. Det där kontrollbehovet är intressant: det verkar vara så starkt att det i sig räcker för att upprätthålla någon slags illusion om att juridiken faktiskt styr hela nätet fram till den dag vi beslutar något annat. Fildelningens jordskredsseger i praxis är elefanten i debattstudion som hälften av deltagarna till varje pris inte vill se.

Särskilt tydligt tycker jag att bibliotekens lustiga roll i debatten blev med Hökmark, som inte ens drog sig för att ord för ord upprepa moderaternas vallöfteslögn från 2006 om att “inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration”. Även han tyckte sig kunna stämma in i kören: “Det som vi har sagt här nu, flera stycken, biblioteksersättningarna visar lite grann att vi måste förändra upphovsrätten”. Å andra sidan, förändra upphovsrätten? Är det ett positivt tecken att Hökmark tar sig till den ståndpunkten via biblioteken?

Biblioteken har så att säga sin stora för- och nackdel i att det skulle vara möjligt att komma överens med fildelningsmotståndarna om dem. Är den politiska uppgiften att avslöja vilka som står bakom draklagstiftningen, kanske biblioteken kan uppfattas som något fienden kan gömma sig bakom. Är uppgiften att sakta vrida diskussionen till vår fördel, är biblioteken helt rätt.

Nästa steg blir att utveckla förslaget konkret. Det är viktigt att den som vill prata digitala bibliotek i valrörelsen 2010 ska vara tvungen att knyta upp sig till ett förslag som finns på riktigt. Alla biblioteksförespråkare behöver förstås inte alls samlas kring samma förslag, men det ska inte gå att bara slänga ut tanken i luften. Det ska väl gå att fixa!

Micke

3 thoughts on “Genomslag för bibliotekstanken i slutdebatten

  1. Ja, det var tämligen lustigt, snappade de upp konceptet från Ohly i senaste partiledardebatten månne? Tyvärr så tror jag inte att vi tog några poäng i frågan i debatten igår, de gick snarare till Carl Schlyter just för att han framstod ha åtminstone en generell kunskap om sakfrågan. Det känns tämligen desperat bråttom att följa Erik Bergs uppmaning om en genomtänkt nätpolitik, och att denna verkligen får genomslag hos våra ledande företrädare. Det kan inte bara vara en lös åsikt som kan avfärdas som löften i en valrörelse utan vi måste kunna argumentera på samma självklara och insatta sätt som vi gör med t.ex. arbetsrätt. Min käpphäst är ju också att inte falla in i liberala floskler om integritet och övervakning utan göra en det till en vänsterfråga om makt, fördelningspolitik och rättvisa. Först då tror jag vi kan få en trovärdighet och en kontrast mot t.ex. pp och mp.

  2. Precis som du säger mot slutet så finns det ju anledning till oro runt just kontrollfaktorn. En statligt sanktionerad, centraliserad fildelning vore ju att totalt missa poängen. Det handlar ju inte om att ladda ner gratis film och musik bara, det är en bieffekt men inte alls hela grejen.

  3. Ping: Jag gillar Spotify! « Jacob Dexe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s