10 slutsatser av piraternas framgångar

I dagens Flamman har jag med en debattartikel om några slutsatser vi i Vänsterpartiet borde dra av piratrörelsens framgångar. Det finns säkert fler! Det vore kul att få lite respons på den.

10 slutsatser av piraternas framgångar

Piratpartiet fick sju procent av väljarna i EU-parlamentsvalet. Det senaste året har fildelning och teknikfrågor tagit en helt annan plats i den allmänna debatten än tidigare. Vad är det för förändring av den politiska kartan, och hur kan Vänsterpartiet svara på dem? Här är 10 förslag till slutsatser:

1. Det finns en bred, explosiv politisk kraft i flera ”tekniska” frågor som tidigare ansetts sakna allmänintresse. Avfärdandet av fildelningsfrågan som ett sidospår – en attityd som fortfarande finns kvar i vänstern – är ett fullständigt goddag yxskaft, som att avfärda Vietnamfrågan på 1960-talet. Den som inte kan se den sakpolitiska tyngden, kan se till realpolitiken. Någonstans kring en procent av väljarkåren, framförallt unga, funderar på att rösta V eller PP i riksdagsvalet.

2. För oss i vänstern är det en självklarhet att ägandet av bostäder och banker är grundläggande för vilket samhälle vi bygger. Samma sak borde sedan länge ha gällt ägandet av till exempel patent och mjukvara, som är nyckeldelar i framtidens produktionsmedel. Det här är ett tillfälle att ta steget till att aktivt synliggöra det vänsterperspektivet.

3. Piratrörelsen är full av folk som på sikt borde finnas i vänsterorganisationerna. Uppgiften är att vinna deras stöd, inte att försöka slå i dem att deras arbete inte gett resultat. Den slentrianmässiga ”vänsterkritik” som en del fallit in i, att ”avslöja” Piratpartiet som ett gäng nyliberaler, är fel i sak och förvärrar läget.

4. De vänstersympatisörer som röstade på PP i EUP-valet slängde inte bort sin röst. Frågan vi ska ställa oss är inte vad vi borde ha sagt sista dagen för att övertyga dem. Den verk­liga frågan är hur vi hamnade i situationen att en röst på Piratpartiet hade en klar strategisk betydelse, medan en röst på Vänsterpartiet inte hade det.

5. Situationen ställer högre krav på oss att vara mycket tydliga med vilken sida vi står på. Stora delar av väljarkåren vet inte vad vi tycker, vilket många märkte i EUP-valrörelsen.

6. Läget ställer också krav på vänsterns aktivister. Till valrörelsen måste alla kunna svara på frågorna, och själva resonera kring vänstern och tekniken.

7. Kongressbeslutet att icke-kommersiell kopiering ska legaliseras är en bra början, men debatten är inte statisk. Ska vi kunna vara en relevant röst i debatten behöver vi fortsätta utveckla oss. Det handlar om synen på patent, internationella avtal, remixrätt, vilka argument vi använder eller vilken strategi vi följer.

8. Inget av det här händer av sig självt. Ställningstaganden, utbildningsmaterial, kontaktbyggande, debattartiklar, förhandlingar – det fungerar inte utan organiserat politiskt arbete. Hittills har det mesta av det hamnat i ett organisatoriskt tomrum i Vänsterpartiet. Vi är några som sitter i en arbetsgrupp som har fått i uppdrag att ta fram förslag till kulturstöd, men det är allt som finns. Det har hängt på Vänsterpartiets riksdagsgrupp och våra Europaparlamentsledamöter att hålla ställningarna efter bästa förmåga, vilket de kunnat göra bland annat tack vare en rad initiativ från Erik Josefsson.

9. EUP-valet har öppnat ett möjligheternas fönster för ett år framåt. Det finns alla möjligheter att använda Piratpartiets framgångar för att komma fram till bra överenskommelser inom ramen för S-V-MP-samarbetet. Där avgörs hur stort stöd Vänsterpartiet bygger hos pirat/vänster-sympatisörerna: kan vi visa att vi gör faktisk skillnad?

10. Slutsatsen av det här är inte att Vänsterpartiet ska försöka ha fildelning som paradfråga i riksdagsvalet. Det som krävs är däremot att vi aktivt reparerar våra svagheter här, och börjar etablera välkända vänsterlinjer. Vi borde ha som målsättning att vänstern på sikt ska vara starkt kopplad till en positiv tekniksyn, kontrasterad mot högerns gamla lösningar. Det går att göra politik på i en rad av våra klassiska frågor.

Slutligen: Piratpartiets framgångar visar att folkrörelser måste söka sin politiska uppgift, snarare än att söka väljare. Övertygelsen att vi arbetar för ett politiskt program många borde gilla räcker inte. Vi behöver en konkret och strategiskt avgörande fajt att vinna – en vänsterns fildelningsfråga.

Punkt 3 om nyliberala pirater tål kanske att utvecklas. Att det sitter en f.d. MUF:are som partiledare för ett parti som i princip är överens med vänstern i samtliga sakfrågor skapar en viss förvirring i vänsterleden. Det är högst begripligt. Kanske kommer höger-vänster-bredden i Piratpartiet att spränga dem en dag – vad vet jag. Men så länge PP:s liberaler ägnar sig åt frågor där vi är överens i sak, är det en återvändsgränd att försöka angripa dem för åsikter de inte driver. Det leder ingen vart.

Ett bättre sätt att ta sig an Piratpartiet är att se det som en utmaning. Kan vänstern bygga upp en kritik som är skarpare än deras i frågorna? På sikt tror jag att det går. Att utveckla de analyserna och strategierna skulle vara förbannat nyttigt för vänstern – för att inte tala om hur roligt det skulle vara.

Det är genom att argumentera i sak vi bygger politisk styrka. För mig är den helt avgörande anledningen att vara med i och rösta på Vänsterpartiet att jag har vänsteruppfattningar i en hel rad frågor, från USA:s krig i Irak till vikten av starka fackföreningar. Friheten på nätet är en av de avgörande fajterna just nu, men det finns betydligt fler. Det vet också vänstersympatisörerna på piratkanten. Den dag Vänsterpartiet hittar en uppsättning bra roller att spela i de fajterna, lyckas bli ett verktyg för samhällsförändring, kommer vi ha deras stöd.

Micke

8 thoughts on “10 slutsatser av piraternas framgångar

  1. Det är bra att frågorna lyfts och att det pågår en diskussion tycker jag, även om det bevisligen är en bit kvar. Jag tror nog också att många piraters skepsis mot vänsterpartiet är att de är tillräckligt unga för att vara ganska desillusionerade av partipolitiken (plus att det faktiskt finns en hel del McCarthyism kvar). Jag vet åtminstone att jag är det. Förmodligen är det ett av skälen till att ”nya moderaterna”-köret fungerade så bra.

    Som jag minns det så var vänsterpartiet väldigt dåligt i piratdiskussionens början, alltså före Piratpartiet. Jag har för mig att de kom med samma ”å ena sidan, å andra sidan”-dynga som alla andra partier. Vad berodde det på? Jag misstänker, men det är givetvis bara spekulation, att det var de gamla proggarna och kulturvänstern som fick spader. De som inte har blivit nyliberaler på gamla dar förstås. Är de kvar? Eller har jag bara fantiserat ihop en sådan splittring?

  2. Instämmer med ovanstående kommentar. Signaturen Minata […] var det dominerande […] trollet på piratpartiets debattforum under 2007 och 2008 – han ensam lyckades nog få hundratals debattaktiva pirater att se V som det parti som det fanns MINST chans av alla att hitta common ground med. [Strök några adjektiv för en sakligare debatt… /MvK]

  3. Tack för vinklarna! Jodå, det finns fortfarande de i Vänsterpartiet som är minst sagt skeptiska till hela fildelningsgrejen. Det var inte förrän på kongressen sommaren 2008 som partilinjen förändrades entydigt.Vi entusiaster har fortfarande ett arbete med att få med alla på vårt synsätt.

  4. Ping: Fortsatt debatt i Flamman « V, fildelning & upphovsrätt

  5. Ping: V-kongressen prioriterar integritet « Vänsterteknik

  6. Ping: PPs behov av att stå ensamma « Vänsterteknik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s