Slutsatser av Lawrence Lessig-föreläsningen

Lawrence Lessig föreläste i riksdagen igår, inbjuden av Lage Rahm (mp), Karl Sigfrid (m) och Pelle Snickars (Kungliga biblioteket). De flesta av oss som var där kände nog igen mycket (se t ex föreläsningen), men som happening betraktat var det utmärkt.

Lessigs argumentation är slagkraftig, och bygger på att sätta folks rätt att sjunga och remixa i centrum. Sjunga, som innan 1900-talstekniken slog igenom, och remixa, som när den demokratiserats.

Skillnaden är att upphovsrätten har kommit att tillämpas mycket mer extensivt under den resans gång. Motsvarigheten till det gemensamma kvällssjungandet idag regleras som om det handlade om kommersiell publicering, därför att det med dagens teknik innebär a) kopiering, b) obegränsad publik. Tänk att rätten att fritt läsa, ge bort, sälja böcker skulle trassla in sig i ny teknik där alla de tre sakerna innebär att upprätta kopior – och att allt det plötsligt också regleras upphovsrättsligt.

Det finns två gränser som behöver dras. Den ena är den vi lagt fast i Vänsterpartiet – att skilja kommersiell från icke-kommersiell användning. ”My claim is not that it’s easy, but that it’s important”, som Lessig sade. Det finns redan en viss sådan uppdelning i svensk upphovsrätt, utifrån begreppet ”förvärvsarbete”.

Den andra är den mellan original och remix. Visst, vi löser mycket av det genom förslaget att tillåta icke-kommersiellt tillgängliggörande – men vad gör vi åt t ex de problem dokumentärfilmarna möter? Det skulle behövas en ordentlig motsvarighet till fair use i svensk lagstiftning.

Lessig gav en bra utgångspunkt: att ”a copy is designed to compete with the original”. Det ger ett tydligt och mycket brett remixbegrepp. Vad skulle resultatet bli om det blev fritt att använda upphovsrättsskyddade verk i kommersiella remixer, med en så bred definition?

Några saker från föresläsningen jag tänkte lägga på minnet:

  • 1900-talet som ”the read-only century”
  • Remix-kulturen bygger mycket på call & response
  • Lagboken är ”out of sync with technology”, och behöver uppdateras
  • Filtrera ut föräldralösa verk genom att kräva aktiv, återkommande upphovsrättsregistrering
  • ”Copyright law should give up it’s obsession with the word ‘copy’.”
  • Historiskt dök inte ordet upp i lagen för att möta något problem som liknade dagens
  • Kopior är inte en meningsfull nyckel – hitta andra
  • Upphovsrätten behöver inte nödvändigtvis vara extensiv och perfekt
  • Vita huset CC-licensierar – kan det användas i Sverige?
  • ”Copyright has a wide range of tools – look at all of it”

Lessig fick också en fråga om ideella rättigheter, där han svarade något som i mina hastiga anteckningar ser ut så här:

”I don’t think it’s sustainable to give artists the right to stop right-wing extremists from using a song. You can’t be sued, but you can be critized. We don’t depend on the law to regulate every sphere of our life – we also use social control. Artists need to get used to the life we authors have always had.”

2 thoughts on “Slutsatser av Lawrence Lessig-föreläsningen

  1. Tack! Det är ett gäng av undantagen som bara gäller så länge det inte sker i förvärvssyfte (inte förvärvsarbete, mitt slarv). Det gäller t ex rätten att framställa särskilda exemplar för funktionshindrade (17§) eller sammanställa kompendier för undervisning (18§). Nån gång ska jag fråga nån som vet hur det funkar för privatskolor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s