Nätpolitik på kommunal nivå

Den 2 december ska jag åka till Norrköping och diskutera hur man kan driva nät- och integritetsfrågor på kommunal nivå med vänsterpartisterna där. Det ska bli intressant att se vad vi kommer fram till. Vi skulle gott kunna börja ungefär så här:

Invånare som reduceras till kunder, tar mindre ansvar för den gemensamt finansierade verksamheten, och det blir svårare att använda deras kunskaper för att förbättra verksamheten.

Om Stockholms stad vill utnyttja demokratins potential och stockholmarnas ansvarstagande för kommunens verksamhet, bör stadens utgångspunkt vara att i första hand behandla invånarna som medborgare istället för kunder. Internets kapacitet att sprida information, och samordna många människors kunskaper och idéer till konkret politik och verksamhet, skapar förutsättningar för att stärka stockholmarnas medborgarskap.

Skrivningarna kommer från – trum trum trum – de lokala folkpartisterna. De som, anförda av Madeleine Sjöstedt, verkar vara på god väg att driva igenom en helt ny linje i upphovsrättsfrågan på Folkpartiets landsmöte idag.

Det sitter hårt inne. Det märks så tydligt hur Stockholm runt omkring mig rivs sönder av borgerlig politik – privatiserad SFI, Vårdval Stockholm, tandläkarkoncentrationen i Danderyd. Min förståelse för ett parti som aktivt hejar fram krigsförbrytelser är högst begränsad. (Det talas om Centerpartiets bruna förflutna, men Folkpartiets arv från den gamla kolonialismens liberala försvarare borde egentligen vara ett hetare ämne.) Men ja, dokumentet är ett gott försök att driva kommunal nätpolitik.

Så jag får ta och resonera så här: tar de nu några steg åt rätt håll är det bara att hänga på. Det finns ett par ställen där skrivningarna enkelt skulle kunna vässas:

I stadens arkiv finns bilder, musik, kartor, konst mm som staden eller någon annan äger upphovsrätten till. För att tillgängliggöra detta kulturarv och dessutom möjliggöra för medborgarna att fritt använda det, ska staden publicera verken under en licens som skapar maximal frihet.

Rätt tänkt, och de har också lyckats påbörja något i praktiken. Men vilken CC-licens är mest fri – den med eller den utan kravet Dela lika? (”Om du ändrar, bearbetar eller bygger vidare på verket får du endast distribuera resultatet under samma licens eller en liknande licens som denna”, dvs. copyleft.) Jag tycker förstås att copyleft är friare, men det ärr inte självklart att det är det bästa i det här sammanhanget.

Staden ska i framtiden inte åta sig att arkivera upphovsrättsskyddat material utan möjlighet att publicera den under samma licens som stadens egna verk är publicerade under.

Tanken är god, men här slår kommunalpolitiken i en statligt uppsatt vägg: så som upphovsrätten ser ut idag, är det svårt att ta sig runt problemet med föräldralösa verk. Resultatet av skrivningen skulle bli att arkiven skulle bli tvungna att vägra lagra massor av dokument de får in. Det behövs en lagförändring!

”Samma licens som stadens egna verk är publicerade under” är för övrigt en knepig formulering. Det mesta av stadens ”egna verk” kan väl ändå inte publiceras under licens alls, eftersom myndighetshandlingar inte skyddas i svensk upphovsrätt?

Utgångspunkten bör vara att alla allmänna handlingar och all data som kommunen producerar, som inte är belagd med sekretess och finns i elektroniskt format ska vara tillgängliga även via internet.

Rätt tänkt! Ännu bättre vore att också slå fast a) att det ska ske med öppna standarder, b) att det ska vara enkelt att låta program gräva bland informationen (finns det nåt bra begrepp för det?).

Om kommunerna publicerade källkoden till sina program, skulle de kunna samarbeta om modernisering och anpassning efter nya behov. Stockholm bör ta ledartröjan i detta och tillsammans med andra kommuner och landsting arbeta för att finna en samarbetsmodell kring hur man kan arbeta med öppna program.

Det finns redan – Open Sweden! Det är bara för Stockholms kommun att gå med. Vänsterpartiet har sedan tidigare motionerat i riksdagen om att också staten ska delta.

En slutsats som går att dra av det här dokumentet är att Madeleine Sjöstedt och Co verkar veta vad de håller på med, även om själva motionstexten ser lite svajig ut i mina ögon. Hoppas dagens voteringar går vägen. Kan Sveriges reaktionärer vinnas för en progressiv upphovsrättsreform kanske vi kan börja sätta oss ner och skriva ny lagtext snart.

Advertisements

3 thoughts on “Nätpolitik på kommunal nivå

  1. Mycket intressant. Det här är liberaler när de faktiskt gör lite nytta. Det är uppenbart att klyvningen i synen på datafrihet många gånger går på andra ledder än att följa blockgränserna. När det gäller att bredda offentlighetsprincipen till att omfatta digitala databaser kan tvärallianser vara funktionella.

    I steget därefter har vi dock olika synsätt. Ett vanligt liberalt perspektiv när det gäller att öppna offentliga databaser är att stat & kommuner inte ska bekymra sig särskilt mycket om presentationsinterfacet – den tjänsten får andra utveckla – i mina ögon innebär det att det offentliga tvingas in i rollen som en infrastrukturleverantör som ska vara så osynlig som möjligt, medan andra kan surfa ovanpå det värde som egentligen är gemensamt uppbyggt och gemensamt ägt. Det räcker inte att öppna kommunala databaser, det behöver även öppnas kommunala mötesplatser på webben. Hur datat presenteras och vilka interaktionsmöjligheter som ges är lika viktigt ur ett demokratiskt perspektiv som att det tillgängliggörs.

    En annan fråga man kan fundera över inom ramen för ämnet: Givet att kommunernas webbplatser idag blir den viktigaste kommunala ingången för kommuninvånarna, vilket bör det politiska uppdraget vara för dessa webbplatser? Vad är en miniminivå idag? Är det okej att vi fortfarande har (i stort sett enbart) kommunala webbplatser där det saknas interaktionsmöjligheter för medborgarna, möjligheter till horisontell kommunikation eller sökningar i databaser?

    Två tips med koppling till ämnet:
    1. Nätverket Digitala Staten, bra ställe att bevaka hur tankegångarna kring web2.0 och gov2.0 ser ut bland dem som jobbar med det runt om i landet. http://digitalgov.ning.com/

    2. Cities that think like the web – initativ för att sprida erfarenheter av open cities. http://thinkliketheweb.org/

  2. Hej,
    Tack för kloka kommentarer till programmet. Det är helt sant, som skrivs ovan, att internetpolitiken klyver den svenska politiken i andra bitar än den traditionella parti- och blockpolitiken. Diskussionen du för om vilka licenser som ska gälla är viktig och inte helt problemfri. Däremot är det inget problem med de flesta dokument eftersom de är allmänna handlingar som ingen äger upphovsrätten till. Därmed behövs ingen cc-licens. Däremot måste man märka dem på ngt annat sätt, så att det är tydligt att man får göra vad man vill med dem. Kulturnämnden återkommer med svar på denna frågeställning,

    Men ärligt talat, vad menar du med detta: ”Min förståelse för ett parti som aktivt hejar fram krigsförbrytelser är högst begränsad. […] men Folkpartiets arv från den gamla kolonialismens liberala försvarare borde egentligen vara ett hetare ämne.”

    Vilka svenska liberaler hejar på krigsförbrytare och har försvarat kolonialismen?

    Erik
    kultur- och idrottsroteln i stockholms stadshus

    ps, upphovsrättsdebatten på fps landsmöte kommer upp först i morgon kväll.

  3. Tack för responsen!

    Erik Berg: Jo, det är sant, men man får nog ge textförfattarna att de faktisk verkar intresserade av de frågorna också. Det syns på på flera ställen, bl a i wiki-resonemanget. (Jag är osäker på om wiki fungerar i det här sammanhanget – det är en specifik social form, inte bara en teknisk – men det är definitivt värt att prova.)

    Det finns också en politisk poäng med att lyfta interoperabiliteten – vi ska inte utgå från att kommunorganisationen själv kommer vilja synliggöra alla saker som kan vara intressanta. Kravet på interoperabilitet är ett krav på goda möjligheter att kunna ställa frågorna själv.

    Erik (fp): Det är kul att se att det är en pågående process som rullar på och faktiskt når resultat. Ju fler såna som pågår desto snabbare kommer vi kunna leta fram vad som fungerar och inte.

    Folkpartiet har gett sitt fulla stöd till de systematiska krigsförbrytelser som pågår i både Irak och Afghanistan, och har aldrig något att anmärka. Argumenten är direkt hämtade från den tid då liberaler i teori och praktik försvarade koloniala diktaturer världen över (jfr ”demokratiimperialism”). I Sverige drev t o m Torgny Segerstedt den linjen. Fortfarande idag beskriver liberaler gärna sin idétradition som om det uttryckliga försvaret av kolonial diktatur hos förgrundsfigurer som Mill aldrig hade funnits.

    Därför tar det emot. Trots allt sånt behöver nätfrågorna komma framåt. Lycka till i omröstningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s