Debatt om ersättningssystem

Bloggen har gått på sparlåga ett tag: nya föräldraplikter kallar! Den betyder lägre ambitionsnivå med nätpolitiken, men jag ska nog kunna hålla ett öga på vad som händer också framöver. Ett annat skäl till att det blivit så lite bloggat är att Twitter passat mig så bra. För mig är det som att föra en öppen anteckningsbok över intressanta saker som händer. Följ mig gärna där!

I nya numret av Vänsterpress har jag med en debattartikel om ersättningssystem, med anledning av en artikel som lite löst kritiserade Vänsterpartiets hållning i den frågan. Hela artikeln finns nedan. Den artikel jag svarar på finns att läsa i sin helhet på Vänsterpress-sidan.

–  –  –  –  –

Fri fildelning är bra för kulturproduktionen

Svar till Jonas Lundgren (Vänsterpress #1/2011)

Vänsterpartiet har vid två tillfällen fattat beslut som rör fildelning. Kongressen 2008 ställde sig bakom att icke-kommersiell kopiering borde vara tillåten. Året därpå beslutade verkställande utskottet att godkänna ett förslag om digitala bibliotek för film och musik, som bl a har till syfte att stärka kulturekonomin genom ett generöst ersättningssystem. Förslaget är konkret och ganska detaljerat, och kan läsas i sin helhet på adressen digitalabibliotek.se.

Ingenstans i dessa beslut finns någon motivering om att ”ersättningsdetaljen får vi lösa senare”, som Jonas Lundgren skriver. Tvärtom går den linje vi lagt ut på att vi både vill se fri fildelning och digitala bibliotek, och att vi inte skjuter upp endera av de kraven i väntan på det andra. Det är helt orimligt att vanliga fildelare döms till villkorliga domar och tiotusentals kronor i böter, oberoende av hur kulturekonomin ser ut.

Vi vill också starta digitala bibliotek oberoende av om vi fått stopp på fildelningsjakten eller inte. Förbudet har inte påverkat antalet fildelare särskilt mycket hittills, och det finns ingen anledning att tro att ett stopp för fildelningsjakten skulle öka fildelningen dramatiskt.

Det är dessutom långt ifrån entydigt att fildelningen skulle ha betytt att folk lägger mindre pengar på kultur. Vi motiverar förslagen för en starkare kulturekonomi med att vi gillar film och musik, inte med att vi tror att fildelningen håller på att ödelägga någonting. Vid det här laget har vi tio års erfarenhet av fildelning, och hittills har både film- och musikbranschens inkomster som helhet varit stabila.

Nog vet jag att det finns en del i partiet som skulle vilja se ett annat ersättningssystem, som är mer kompensatoriskt formulerat och liknar privatkopieringsersättningen. Det har dock varit ett medvetet val att inte försöka gå den vägen. Framförallt beror det på att ingen, vare sig i partiet, i Sverige, eller i något annat land, har förmått lägga fram något sådant konkret förslag. Jonas Lundgren gör det inte heller. Det är mycket svårare än det ser ut vid första anblick att lösa frågor om t ex fördelningsnycklar och legitimitet. Vi tar upp en del av dem i förslaget om digitala bibliotek. Att prata om bredbandsskatt skulle dra uppmärksamheten till en väg som vare sig är önskvärd, populär eller ens framkomlig.

Till sist: det finns förstås kulturarbetare som har svårt för fildelning, men det finns också många som stödjer den helhjärtat. Den opinionsundersökning bland artister Sydsvenskan gjorde visade t ex att 38 procent, särskilt de yngre, ville släppa fildelningen den fri. Än fler, 59 procent, uppgav också att de själva fildelat upphovsrättsskyddad musik.

Få musiker skulle ha råd att köpa all den musik de lyssnat på som CD-skivor. På det sättet betyder fri fildelning fria arbetsredskap. Poängen med en upphovsrättsreform handlar lika mycket om produktion som distribution. Vår linje om fri icke-kommersiell kopiering räcker långt, men t ex löser den inte de problem professionella dokumentärfilmare och remixmusiker stöter på. Där skulle vi kunna utveckla politiken!

6 thoughts on “Debatt om ersättningssystem

  1. Hej

    Du verkar ha missat en viktig detalj; jag är för fri fildelning. Det är däremot så att jag anser att ett fullgått kompensationssystem för de pengar musiker och filmskapare förlorar måste finnas på plats innan det alls kan bli aktuellt att införa fri fildelning. Jag har aldrig heller sagt att det är positivt att bötfälla privatpersoner med 10.000tals kronor för att de laddar ner musik. Det borde de kunna göra lagligt. Men musiker och filmskapare måste ju kunna leva och ha inkomster, annars produceras ingen ny kultur. Därför måste ett fullgott ersättningssystem utformas, det är inte en fråga bara för vänsterpartiet utan för hela den svenska politiska skalan. Detta innebär dock att vi sticker kniven i ryggen på kulturarbetarna om vi inte utförmar systemet innan vi släpper fildelningen lös i lagrummet. Det förkastliga med dommarna mot privatpersoner är ju främst att pengarna inte går till musikerna utan till skivbolagen.

    Mvh
    /Jonas Lundgren
    vänsterpartiet

  2. Hej och tack för svaret!
    Kul också att du svarade ännu lite utförligare på din blogg. (http://jonaslundgren.blogspot.com/2011/03/polemik-med-mikael-von-knorring.html )

    Först och främst: jag tror att vi är mycket mer överens än vad man kan tro. Orsaken till att jag driver biblioteksförslaget och inte bredbandsskatt är att det senare är ogörligt, och jag är optimistisk om att få de av er som är lite kritiska att en dag hålla med mig helt🙂

    Du skriver om en modell som är ”synonym med inkomsterna för skivförsäljning”. Hur menar du med det, vad betyder det konkret? Att ersättningen ska vara lika stor som skivförsäljningen 1999 minus förra årets försäljningssiffror? Jag kan inte se att det går att konstruera ett sånt system på något rimligt sätt.

    Så här skrev vi i db-förslaget: ”Vi skulle kunna diskutera till leda hur kulturekonomin skulle ha sett ut utan fildelningen, men det blir mer och mer som att diskutera hur den hade sett ut om det inte fanns högtalare”. Vad tycker du om det? Ett ersättningssystem för att ”kompensera för högtalarnas genomslag” är omöjligt att konstruera.

    En stor fördel med bibliotekslösningen är att omfattningen av ersättningssystemet går att ändra. Vi skriver att vi vill använda det för att ta politiskt ansvar för kulturekonomin, och att vi vill att fler ska kunna arbeta på heltid med film och musik. Går det att vara så mycket mer specifik än så? Jag har svårt att se det.

    Jag förstår inte heller hur du menar med att vi skulle sticka ”kniven i ryggen” på kulturarbetarna om vi skulle ändra upphovsrätten utan att skjuta till pengar. Knappast någon drar sig från att kopiera fritt redan idag, trots lagen, och det har dessutom inte betytt någon ekonomisk katastrof.

    Anta att det sker en omröstning om upphovsrätten i riksdagen, men att en ekonomisk satsning var politiskt omöjlig att få igenom. Skulle vi då rösta nej till det vi tycker? Skulle det vara bättre att fortsätta de absurda straffen?

  3. OK! Försöker nysta vidare:

    Jag är fortfarande osäker på vilka krav du tycker att ett ersättningssystem ska uppfylla. Om vi genomför digitala bibliotek med 30 kr per nedladdad skiva i ersättning, vilket mycket väl kan vara rimligt, är det då något som saknas? I förslaget sade vi 300 miljoner kronor om året som budget till en början, och då känns inte 30 kr per album eller film orealistiskt. Så här skrev vi i förslaget:

    ”Det är svårt att uppskatta hur mycket ett digitalt nätbibliotek skulle användas. Ersättningssystemen till författare infördes långt efter att Sveriges bibliotek hade blivit stabila institutioner. Därför skulle ersättningen till en början behöva styras av politiska inriktningsbeslut om totalsumman på stödet, så att ersättningen per nedladdning de första åren anpassas till den budgeten. Då kommer det också behövas ordentliga kulturpolitiska diskussioner om hur stora behoven är. När systemet stabiliseras bör en förhandlingsordning motsvarande Författarförbundets inrättas, för att upphovsrättsinnehavarna ska kunna sätta press på regeringen att räkna upp anslagen ordentligt.
    En viktig poäng här är att biblioteken redan från början behöver motiveras som ett sätt att ta politiskt ansvar för kulturekonomin i stort. Storleken på ersättningsrna behöver kontinuerligt utvärderas i jämförelse med utveckling i film- och musikbranschen – av staten så väl som av alla andra involverade.”
    http://www.digitalabibliotek.se/index.php?title=Vad_skulle_digitala_bibliotek_kosta%3F

    (Däremot skulle jag säga att det är en fullständig illusion att det skulle göra ersättningen i någon som helst mening ”synonym med inkomsterna från skivförsäljning”. Vi ska ju rimligtvis ha tio gånger så stora skiv- och filmsamlingar som på den gamla dåliga tiden, men mer än dubbelt så många heltidsmusiker känns väl ändå som overkill?)

    Högtalarna ställde ju (förstås) hela musikekonomin upp och ner, och massor av livemusiker såg sina arbetstillfällen ersattas av apparater. Den konflikten hängde med under större delen av 1900-talet. Rasmus Fleischer har gott om konkreta exempel om du rotar lite på Copyriot. En sentida konflikt finns odödliggjord i det här Rapport-inslaget: http://www.youtube.com/watch?v=PdjcSGo1hJg

    Du verkar förutsätta att musikers reallöner antingen har eller kommer att sjunka. Är det så? Till skillnad från en del piratpartister tror jag att vi behöver vara öppna för möjligheten att kopieringen slår undan benen för viktiga delar av kulturekonomin, men jag ser inga tecken på att det skett hittills. Folk fortsätter ju köpa CD- och DVD-skivor, till exempel.

    Dina resonemang om hur jag skulle se på skattefinansiering är helt tagna ur luften. Ingen har drivit hårdare än jag att de digitala bibliotekens ersättningssystem behöver vara generösa. Min återkommande poäng i hela IT-politiken är att med informartionsekonomins ökade betydelse så ökar också det samhällsekonomiska behovet av att skattefinansiera kultur, forskning, program osv, och släppa resultaten fria. Avgiftsfinansiering av information är ett otyg. (Vilket också svarar Dawn Finers fråga: skillnaden är att inspelad musik är information, med noll i marginalkostnad. Det är inte bio, teater eller livespelningar.)

    Men du duckar frågan: om riksdagen röstar nej till digitala bibliotek, men sedan ställer frågan om en upphovsrättsreform, hur ska vi rösta då?

  4. Vid det här laget har vi tio års erfarenhet av fildelning, och hittills har både film- och musikbranschens inkomster som helhet varit stabila.

    Det är dåligt att film- och musikbranschen har stabila inkomster, eftersom det legitimerar 1) upphovsrättsskyddet som det ser ut idag, eller 2) fortsatta ansträngningar för att hindra olagligt kulturutbyte. Anledningen till att musikindustrin har fortsatta inkomster musikindustrin är ”katt och råtta”-leken, dvs, vi skapar ett sätt att ägna oss kommunikation, de skapar ett sätt att hindra det, vi skapar ett nytt sätt, de skapar ett nytt sätt, etc.

    Jag tror att en första prioritet, alltså omedelbums, måste vara att stabilisera situationen för bibliotekarier och arkivarier. I Sverige är situationen stabiliserad med hjälp av ”extended collective licenses”. Det innebär att svenska bibliotek går säkra från masstämningar så länge ingen utländsk utgivare får för sig att trakassera dem för att de fått storhetsvansinne. Det är ett nöje få förunnat att leva i sån säkerhet som svenska arkivarier.

    Senare modeller för betalning? Är inte säker på att jag köper nyliberalismens ”det kommer skapas en massa nya affärsmodeller”. Dessutom tycker jag mig se att de nya affärsmodellerna grundar sig i andra lagar än upphovsrätten redan idag, och att dessa nya affärsmodeller behåller ungefär status quo och legitimerar.. informationskontroll. Vi behöver ju mindre sån, och inte mer sån fast förklädd som andra marknadsmekanismer.

    Om den egentliga frågan:
    Rösta ja, men inte bara upphovsrättsreform. Skydd av informationsfrihet, tror jag. Och kulturfrihet. Den här striden kommer ändå inte utspela sig bara kring upphovsrätten.

  5. Ja, well, det har sina för- och nackdelar. T ex tycker jag det nånstans känns som ett misslyckande att så många fortfarande samlar DVD-skivor – det är nån slags varufetischism över det som känns lite nedslående. Vi har ju kommit ifrån det stadiet! CD-skivor har jag av nån anledning lättare att smälta, kanske för att de ofta är designade till något utöver själva spåren.

    Däremot har jag hittills aldrig fått stabila inkomster emot mig som argument, utan min erfarenhet är att förbudsivrarna ser det som ett retoriskt problem.

    Vore kul att läsa mer om vad biblioteken i andra länder utsätts för. Bibliotekarierna här är hur som helst lite uppgivna över hur deras möjligheter att verka snävas in juridiskt för varje ny lagringsform som dyker upp.

    Är också lite skeptisk till den där a priori-övertygelsen om att kulturekonomin aldrig kan skadas. Det känns lite talande att den aldrig används i patentsammanhang: vad jag sett brukar också marknadsliberala patentkritiker förutsätta att vi behöver gå in med skattemedel i t ex läkemedelsforskningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s