Bioteknik 2: En vänsterlinje

Första delen i den här serien handlade om hur nya växter är en del av svaret på hur ett hur ett hållbart jordbruk kan se ut.

Den här andra delen skissar på en uppsättning bra vänsterlinjer om bioteknik, som handlar om en konflikt med kapitalet istället för med forskarna.

1. Vi behöver nya växter

Motståndarna till GMO berättar en i grunden konservativ story om miljöproblemen. Felet är inte att kapitalet håller oss tillbaka, utan handlar om att vi människor försöker med en massa nymodigheter. Då är svaret att göra tvärtom: vi slutar med det nya, och tar ett steg tillbaka innan vi ramlar nerför stupet.

I verkligheten är världen i full rulle nerför backen. Vi behöver försöka med alla verktyg vi har, för vi behöver helt nya sätt att göra saker.

Det gamla jordbruket var inte särskilt bra för vare sig människor eller ekosystem. Det höll ihop för att vi var få och undernärda. Det skulle aldrig kunna fixa den uppgift vi står inför: att producera bra mat till hela världen, utan att jordbruksytan kör över ekosystemen.

Nya växter är ett av de verktyg vi behöver, tillsammans med till exempel sänkt köttförbrukning och ett kunskapsintensivt jordbruk.

2. Satsa på patentfri forskning

Sätt istället frågan om patenten i förgrunden. Det här är växter vi vill kunna sprida fritt över världen. Kapitalets låsningar står emot fri kunskap – det är en tydlig politisk konflikt om ägande.

Det är en helt annan axel än GMO-frågan. Det finns många växter som förädlats med gamla metoder och sedan patenterats. USA införde till exempel patent för växter redan 1930.

gyllene ris

Gyllene ris togs fram med GMO-tekniken, och är fri från patent.

En hel del bioteknik är också fri från patent, av flera skäl:

  • Patent går typiskt sett ut efter 20 år. Det betyder att det börjar dyka upp fria versioner av de första populära GMO-grödorna.
  • Det pågår tappra försök att bygga upp en slags öppen källkod för frön. Hittills har det varit svårt att få till den knuten juridiskt, för att patent inte fungerar som upphovsrätt.
  • Inom syntetisk biologi finns det också ett tryck på att hålla kunskapen fri. Ett av skälen är att undvika den kvävande misstänksamhet de sett att GMO-forskningen fått utstå.

Politiskt kan vi ge stöd till den utvecklingen på flera sätt:

  • Driv på för större forskningsanslag och knyt dem till krav på att växterna ska kunna användas fritt.
  • Arbeta för att internationella avtal ska göra undantag för bioteknik med stor betydelse för t ex klimatet, på samma sätt som det redan finns undantag för mediciner.
  • Arbeta konsekvent för att begränsa vilka former av bioteknisk kunskap som kan låsas med immaterialrätt.

Vi behöver ta ett fast sikte på en värld där kunskapen är fri att använda, samtidigt som vi ser varje fråga pragmatiskt. Vi behöver steg för steg bygga upp bättre former av stöd till forskningen, som medvetet trycker bort de former där kunskapen inte är fri.

Det här är något helt annat än den patentkritik som dyker upp bland de som vill förbjuda hela tekniken. Deras syfte är inte att släppa kunskapen fri, utan att misstänkliggöra ett helt forskningsfält. Därför är GMO-motståndet fullt av hittepå-kritik, som till exempel det helt grundlösa påståendet att småbönder skulle stämmas i domstol för att GMO-grödor blåst in på deras fält.

Styrkan i patentkritiken – det som gör att den hittar stöd hela vägen bort till The Economist – är att sakargumenten är robusta. Den som är ute efter fri kunskap behöver inte hitta på.

Patent är dåligt för grödor av samma skäl som det är dåligt för helt andra produkter. Varken mer eller mindre. Du är inte förslavad för att du köpt patenterad hårdvara. Indiska bönder är inte förslavade för att de köper patenterad säd. De vet vad de håller på med.

Istället för att tänka att de saknar både makt och kunskap, borde vi stödja dem i det de gör: att i stor skala piratkopiera den bioteknik de ser fördelarna med.

3. Reglera växter, inte processer

Det kommer förstås finnas situationer där vi ställs inför vägval, för att det finns både för- och nackdelar med en ny växt. I en del fall kommer folk vara oense. Det är samma sak som med programmering: den kan användas för att bygga såväl Wikipedia som NSA:s övervakningsprogram.

För att reda ut de situationerna behöver vi lagar som handlar om vad den nya växten skulle betyda för till exempel den biologiska mångfalden eller klimatet. De behöver kunna hantera att gammal teknik kan vara allvarligt miljöskadlig – som vi ser med till exempel kompostering eller nötkött. För- och nackdelarna med ny teknik behöver därför kunna jämföras med problematiken att vi fortsätter som vanligt.

Lagar som handlar om vilkens sorts växtförädling som använts är däremot något helt annat. Det är som att vi skulle bygga regleringar av nätet kring vilket programmeringsspråk som använts, istället för krav på till exempel integritet.

Det finns ett konsensus i forskningen kring att de GMO-grödor som finns på marknaden idag inte är mer problematiska för vare sig hälsa eller miljö än andra grödor. Tvärtom har de ofta stora fördelar. Det är samma sorts konsensus som det kring klimatförändringarna.

Den nya tekniken ger oss mycket mer precis och medveten växtförädling. De gamla teknikerna är mer som att skaka en burk med DNA och se vad som kommer ut.

Det gjordes ganska nyligen en utmärkt översikt över forskningen de senaste tio åren, som passar bra för den som själv vill få en känsla för forskningsläget. Den är tyvärr inlåst bakom en betalvägg, men skicka gärna ett mail om du vill läsa den.

Många länder, tyvärr också Sverige, har trots det skrämts till att hålla sig med en tungrodd särreglering av just GMO-grödor. Möjligen var det förståeligt för tjugo år sedan eller så, då vi visste mindre. Idag är det en form av lagstiftning som har överlevt sig själv. Det får den absurda effekten att forskare drivs tillbaka till gamla, sämre metoder.

Vi behöver en ny reglering, som utgår från växternas egenskaper och situationen där de används. Den behöver bygga på en förståelse av den situation vi är i: att jordbruket behöver ta ett stort utvecklingssteg framåt för att vara hållbart i längden.

Dags för självprövning

Det är dags för en självprövning i bioteknik-frågorna. Peter Singer, djurrättsfilosofen från Australien, är en av de före detta motståndare som tagit det steget:

”Genetically modified crops are now grown on about one-tenth of the world’s cropland, and none of the disastrous consequences that we Greens feared have come to pass.”

Vänstern behöver dra ett tydligt streck i sanden. Sluta hämta argument och linjer från de som vägrar lyssna på forskningen. Det finns inte en särskild naturvetenskap för vänstern.

Däremot finns det målsättningar som skiljer vänster och höger. De behöver formuleras så skarpt det går:

  • Vi kommer vilja utveckla och sprida växter som svarar mot de skarpa och radikala klimat- och miljömål vi vill se. Bolagen kan inte se längre än till vilka växter det går att tjäna pengar på.
  • Vi kommer vilja ta fram växter som kan betyda mycket för att ta världen ur fattigdom. Bolagen prioriterar efter var de har sina största marknader.
  • Vi kommer vilja sprida kunskapen fritt. Bolagen skulle föredra att bygga biotekniken full av små murar och monopol.

Det är politiska skillnader som handlar om helt andra saker än att förfalla till att döma ut forskningen. Tvärtom kommer forskarna ofta stå på vår sida i de här konflikterna. Det är de diskussionerna vi borde driva. Vänstern behövs i biotekniken!

Läs mer

One thought on “Bioteknik 2: En vänsterlinje

  1. Ping: Bioteknik 1: Världen behöver bättre växter | Vänsterteknik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s