Ekoeko 4: Skala bort kulturkriget

Ett sätt att tala till fler är att försöka skala bort en del av kulturen kring det gröna. Det behöver inte vara så helylle, naturnära och äkta. Vi har redan talat med dem som dras till det.

Det gröna projektet är fullt av små kulturella markeringar i allt från kläder till ordval, som knyter an till en del människor och stöter bort andra. Vi behöver vara uppmärksamma på det, och undvika att upprepa de signalerna.

Så här skulle en sådan linje kunna låta:

Vänsterpartiets uppgift är inte att förändra dig. Det vi vill förändra är samhället. Vi säger inte att du skulle ha det bättre utan bil, utan att det finns skarpa gränser för hur mycket bil vi kan köra givet dagens teknik. Vi är inte intresserade av ändra din syn på mat, utan av hur vi kan sänka utsläppen tillsammans.

Vänsterpartiet behöver vara ett parti där du kan känna dig hemma oberoende av hur du äter, klär dig eller tar dig till jobbet. Därför kommer det vara viktigt att formulera en omställning som skalar bort mycket av de kulturella dragen från den gröna retoriken.

Med en sådan utgångspunkt skulle kanske gå att hitta strategier också för knepiga frågor.

”Konsekventa klimatskatter” som exempel

Ta till exempel problemet med utsläppen från framförallt nötkött. Där behöver vi hitta förslag som förändrar så mycket som möjligt, genom att minimera kulturkonflikterna.

Poängen kan vara att minska på nötköttet av precis samma skäl som vem som helst undviker att ta för många plastpåsar: för att det är bra för miljön. Då skulle vi medvetet undvika att prata om ”vegetarisk kost” eller ”köttfria måndagar”. Det är inte kyckling eller köttsoppa som står för de stora utsläppen.

Mycket av den miljöpolitiska debatten i Vänsterpartiet tar formen av sakpolitik (”behöver vi minska på köttet?”) men handlar egentligen om vilka vi vill vara (”vill vara ett vegetarianparti?”). Vi behöver skilja på de två planen.

Ett av de förslag vi har i slutrapporten är en klimatskatt på livsmedel. Vill vi bredda stödet för det, borde vi driva den på ett sätt som håller alla små vegomarkörer på armlängds avstånd. Här är två förslag på justeringar för att göra det:

  • Sikta på nötköttet, inget annat. Det gör det tydligt att det räcker långt att gå över till fläsk eller kyckling. Det undviker en diskussion om mjölk och barn. Det skulle också göra skatten mycket enklare att administrera.
  • Prata om konsekventa klimatskatter. Principen är att förorenaren betalar – det alla redan säger sig vara överens om. Det märkliga i debatten är att vi gör ett skatteundantag för just nötköttet.

Istället för att ställa upp diskussionen som ”vi som gillar vegetariskt mot köttätarna”, borde vi sikta upp skiljelinjen ”vi som vill ha konsekventa klimatskatter mot de som tjänar pengar på fortsatta utsläpp”. Då kan vi diskutera nötköttet som en av alla utsläppskällor, vare sig mer eller mindre.

Det är ett konkret exempel på hur vi kan försöka att så gott det går trassla ut en fråga från kulturkonflikterna.

(Det går absolut att argumentera för att ett förslag på en skatt kommer aktivera för mycket kulturkonflikter oavsett vad. Själv tror jag inte det, men det är ett helt rimligt argument. Poängen i den här texten är att ge ett exempel på hur vi kan försöka rikta oss till nya grupper.)

Vegetarian

Googles bild av vad en vegetarian är. Det visar sig finnas en klar överrepresentation av kvinnor i vitt som skrattar ensamma med en sallad. Om det här är vad vi förväntas bli, kommer en och annan slå bakut.

Distans till oss själva

Ska vi kunna forma en politik som talar till fler, behöver vi klimatnördar rycka oss själva i kragen. Ett av problemen är att miljöpolitiken formas av och för de sista vi behöver tala med: oss.

Tröskeln handlar om att vi alla hela tiden försöker forma vår omgivning för att själva kunna känna oss mer hemma i den. Vi vill alla intuitivt se ett Vänsterparti som passar som hand i handske för just oss och våra närmaste.

Därför behöver vi försöka lyfta oss ur vårt sammanhang. Det är lättare sagt än gjort.

Vi behöver fråga oss varför vi fastnat för just de här och de här förslagen. Är det för att vi räknat fram att det är de förslag som ger störst utväxling i utsläpp? Att det talar till nya grupper?

Eller är det för att det fungerar som självbekräftelse för våra värderingar? Att vi hoppas att fler ska bli som oss?

Bollen ligger hos oss som vill ha en skarpare klimatprofil. Vi behöver använda den kritik vi får konstruktivt, som en chans att tvingas formulera sig för nya målgrupper.

Vänsterpartiet behöver en klimat- och miljöpolitik som ligger i hela partiets knä. Alla behöver känna sig hemma i den. Först då går den att driva fullt ut.

Distans och rollfördelning

Riskerar en kritisk diskussion om det här att det leda till en allmän backlash i miljöfrågorna? Själv tror jag inte det. Kan vi sätta ner foten och bestämma oss för hur distansen till den gröna kulturen ser ut, kan vi få en del av skepsisen mot klimatfrågor ur vägen också inom vänstern.

Med en tydlig distans till den gröna kulturen, kan vi lämna dem att göra sin grej. Det är ofta bra saker. En jämförelse är hur vänstern förstår att uppskatta att den nya påven tar ett par goda steg åt rätt håll, just för att det från början finns en självklar distans mellan vänstern och katolska kyrkan.

Distans till Miljöpartiet betyder att vi får en mer distinkt rollfördelning, där vi inte är lika mycket ute och tassar på varandras roller. Mindre konkurrens om samma väljargrupper, bättre samordning av skilda roller. Det är den sortens tänk som behövs för att få till en bred klimatrörelse.

Del 5 >>

Alla inlägg i serien >>

8 thoughts on “Ekoeko 4: Skala bort kulturkriget

  1. Ping: Ekoeko 3: Tala till fler! | Vänsterteknik

  2. […] Hela vinklingen på livsmedel är fel. Den rätta vinkeln är att mat inte ska fraktas och att det även gäller djurfoder. Att ge sig på nötkött i sig är som att ge hela den svenska landsbygden fingret.
    Nyckeln i hela miljöfrågan ligger i att landsbygden ska driva den. […]
    Och elbilar kommer inte vara ett alternativ på landsbygden på många tiotals år. För höga priser, svåra att meka med, för ömtåliga för motorsport osv

    • Juste och sakligt i diskussionen, tack!

      Det skulle förstås vara mycket lättare att driva en sån linje. Problemet är att den inte funkar i sak: nötköttet är helt enkelt mycket mer utsläppsdrivande än livsmedelstransporterna, i en helt annan skala.

      Vi överskattar lätt transporterna, för att de kan vara så absurda ibland. Men för klimatet kan det mycket väl vara bättre att frakta tomater från Spanien än att odla dem här, för att utsläppen i själva jordbruket ofta spelar större roll.

      Det är mycket möjligt att du har rätt om elbilarna. Däremot är det svårt att hitta så mycket annat som egentligen gör skillnad. Lättare bilar är en grej som funkar här och nu, men det finns samma sorts invändningar där. Vätgasdrivet är möjligen en variant på sikt, men det kräver mycket mer el än batteridrivna bilar.

  3. Det är politiskt omöjligt att driva en linje mot nötkött. Jag vill verkligen inte ha nåt kulturkrigstrams. Och då får man välja sina strider och hur man tar dom.
    Det spelar ingen roll om det är bättre för klimatet att odla tomater i Spanien.
    Det finns en annan politisk dimension i detta också. Den samhällsbyggande. I den ingår ett livskraftigt hållbart inhemskt jordbruk. Då kan man inte gå ut och säga att äta dansk, polsk osv gris istället för svenskt nöt. Samma med tomaterna.
    Kossor är dessutom en positiv symbol för landsbygden. Dom syns, betar och håller markerna öppna osv. Grisar och kycklingar vet alla att dom föds upp i typ fabriker, där nästan ingen ser dom. Så det är politiskt omöjligt att ge sig på nötköttet.
    Ska man ge folk alternativ så är får bättre.

    Och transporter är bra att ge sig på. Alla dessa utlandsreggade lastbilar som kör i Sverige ställer till det på flera sätt. Dom dumpar priserna, vilket även drabbar tåg och sjötransporter. Och dom ställer till det på arbetsmarknaden. Och det drabbar inte heller enskilda individer i första ledet.

    Lättare bilar är jättebra. Dagens bilar är väldigt tunga pga bekvämlighet och säkerhet dock.
    Elbilar bör dock alltid föras fram som ett förslag när det gäller bilar i offentlig sektor och andra ställen där inte privatpersoner betalar i första hand. Då bygger man även upp en begagnat marknad.
    SAAB funkade ungefär så. 25-30% av deras personbilsproduktion gick till tjänstebilar, offentlig sektor osv.

    • Håller helt med om att det är bra att ge sig på transporterna, och att vi behöver mer snarare än mindre jordbruk i Sverige. Det är också mycket möjligt att du har rätt i att det är politiskt omöjligt – problemet är att det verkar knepigt att sänka utsläppen till nära noll utan det.

      En vinkel är kanske att börja gräva i vad det är vi skulle kunna använda ytorna till istället. Kanske går det att formulera en positiv vision av det, som funkar bättre än att bara peka på vad som ska bort.

  4. Ping: Vägen behöver vara framkomlig | Vänsterteknik

  5. Ping: Köttgate och Greidergate | Vänsterteknik

  6. Ping: Motion: Strategi för nötköttet | Vänsterteknik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s