Avfallet från olika energislag

Stuga med ved cc0Stuga i bergen med ett välfyllt lager av dödlig ved. 

Som de flesta av er läsare vet är jag inte kärnkraftsmotståndare längre. De saker jag trodde om kärnkraften, hittar jag inte stöd för i forskningen när jag väl letar. Jag känner igen mig i det George Monbiot en gång skrev, när han insåg att den rörelse mot kärnkraft också han varit en del av helt saknar en rimlig kontakt med forskningen:

”Failing to provide sources, refuting data with anecdote, cherry-picking studies, scorning the scientific consensus, invoking a cover-up to explain it: all this is horribly familiar. These are the habits of climate-change deniers, against which the green movement has struggled valiantly, calling science to its aid. It is distressing to discover that when the facts don’t suit them, members of this movement resort to the follies they have denounced.

We have a duty to base our judgments on the best available information. This is not only because we owe it to other people to represent the issues fairly, but also because we owe it to ourselves not to squander our lives on fairytales.”

Det som hela tiden dyker upp när jag försöker jämföra det forskningen säger med det jag en gång tänkte, är frågan om proportioner. Istället för att skilja små saker från stora, tappar vi sammanhanget. Det är samma psykologiska mekanism som när vaccinmotståndarna gör en stor sak av att en del vacciner innehåller kvicksilver: det sättet att tänka triggar oss människor, men forskningsingången är istället att prata om doser. De doser av kvicksilver som kan finnas i vacciner är så små att de i praktiken inte spelar roll. Samma sak gäller det mesta vi som varit kärnkraftsmotståndare tänkt om strålning.

För att hålla proportionerna i det vi tänker, är en bra start att ta ett fast grepp om några av de stora, riktiga problemen. Luftföroreningarna är ett bra riktmärke. De dödar 6-7 miljoner människor varje år i världen. Inget annat energislag är jämförbart med dödligheten i förbränning.

En av de slående siffror jag fastnat för är att bara vedeldningen i Sverige dödar omkring 1000 personer varje år i Sverige. Avfallet går direkt ut i luften och fastnar i våra lungor. Enkelt, självklart och något vi rycker på axlarna åt.

Med den siffran framför oss kan vi försöka se frågan om kärnkraftens avfall i sitt sammanhang. Häromveckan spreds ett worst case-scenario för slutförvaringen av kärnbränsle, där allt går fel som överhuvudtaget kan göra det. Slutresultatet i det scenariot var en ökning av antalet cancerfall i Sverige med en person om året.

Är det verkligen ett worst case-scenario, hör jag dig tänka? Svaret på det är ja. Det är till och med väldigt hårddraget – det var för långsökt för att Strålskyddsmyndigheten skulle vilja kännas vid det.

De flesta worst case-scenarion ger mycket lägre siffror än så. Det värsta worst case-scenariot för det finska slutförvaret landar i en dos som motsvarar att äta två bananer extra varje år.

Det är den här sortens saker jag pratar om när jag pratar om att upptäcka att den bild jag en gång hade av kärnkraften helt saknar stöd i forskningen. Det finns inte en diskussion mellan forskare om slutförvaringen är säker eller jättefarlig. Det är som med kvicksilvret i vaccinerna: forskningen visar entydigt att det inte är en stor fråga.

Precis som med vaccinerna driver ”debatten” fram andra, riktiga problem. Kom ihåg att avfallsfrågan var huvudfrågan 1980! Det var den oproportionerliga oron som drev fram linje 3, som försökte få Sverige att bygga kolkraft istället. Den drev Vänsterpartiet till att försöka hejda övergången från olja till elektricitet i uppvärmningen. Den drev oss till att dra in fossilgas i stora delar av södra Sverige, som fortfarande idag står för miljoner ton i klimatutsläpp varje år.

Vi som en gång drog igång den oron, behöver vara de som ser till att stilla den. Släppa taget om den gamla linjen och istället ta fram en linje som handlar om de stora framtidsfrågorna.

– – – –
Läs gärna fler texter om klimat och kärnkraft.

Tyskland är inget föredöme

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den fjärde och sista!

Kolbrytning

E143: Tyskland är inget föredöme

Tyskland byggde fler nya kolkraftverk än hela resten av EU tillsammans de senaste tio åren. Deras utsläpp ligger en bra bit över EU-snittet – och de är längre över EU-snittet idag än de var när Energiewende började.

Vind- och solkraften har fungerat som en slags greenwashing över det faktum att Tyskland bygger sin framtid kring kolkraftverk och fossilgas. Fortfarande 2050 räknar Tyskland med att 40 procent av energin ska vara fossil.

Små mängder sol- och vindkraft uppbackade av stora mängder kol och fossilgas är ett helt ohållbart elsystem. Fortfarande idag är utsläppen per kWh omkring tio gånger högre i Tysklands elsystem än i Sverige, och fem gånger högre än grannlandet Frankrike. Välj andra länder som föredömen!

Jag yrkar
att orden ”och Tyskland” stryks på rad 283

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Vi har ingen plan (men skulle behöva en)

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den tredje!

Sveriges fossila 2014

E142: Vi har ingen plan (men skulle behöva en)

Den som frågar efter den plan för ett fossilfritt Sverige som det står om på rad 280 kommer inte att kunna få en. Vänsterpartiet har ingen sådan plan – och det blev väldigt tydligt i arbetet med ekoeko-programmet.

Fossilberoendet i Sverige är omkring 150-190 TWh, lite beroende på vad vi räknar in. De konkreta förslag vi har ersätter kanske några tiotal av dem, snällt räknat. Vi vet till exempel överhuvudtaget inte hur vi ska producera så mycket el som det skulle krävas för fossilfrihet.

Vänsterpartiet tvekar fortfarande i de flesta av den sortens klimatförslag som faktiskt skulle spela stor roll. Vi står inte för några betydande höjningar av CO2-skatten. Vi vill inte uttryckligt sätta klimatet före stängd kärnkraft. Vi vill inte se en klimatskatt på livsmedel. Vi vill inte försöka med CCS.

Den som vill göra skillnad för klimatet i Vänsterpartiet behöver fortfarande i huvudsak arbeta med självkritik. Vi är – precis som de andra partierna – inte i närheten av att nå några radikala klimatmål med de förslag vi ställt upp hittills. Vi har många förslag vi är entusiastiska för, men räknar vi på den sammanlagda effekten är den fortfarande liten.

En dag kommer Vänsterpartiet ha en plan för fossilfrihet. Vi behöver bara göra jobbet först – sedan kan vi ta rollen som det seriösa klimatpartiet i Sverige.

Jag yrkar

att texten på rad 280 skrivs om enligt följande:

”Vänsterpartiet vill se en radikal och genomgripande klimatomställning i Sverige, med målet att ha nollutsläpp år 2040.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Att elda biomassa är inte framtiden

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den andra!

solar-2285763_1920

E162: Att elda biomassan är inte framtiden

Skogen är en nyckelfråga för klimatet. En av de viktigaste slutsatserna från ekoeko-processen är att biomassan är begränsad, och att vi behöver tänka efter hur vi prioriterar användningen av den.

Det är till exempel viktigt att inte låsa fast Sverige i en framtid där vi behöver elda upp mycket av biomassan för att få t ex värme. Det är tyvärr den riktning energiöverenskommelsen i Sverige har just nu, eftersom deras klimatambitioner är på tok för lågt satta.

Vänsterpartiet skulle behöva profilera sig som ett parti som ser klimatnyttan med skogen och kommer styra mot en så klok användning av den som möjligt.

Jag yrkar
att följande text skrivs in på rad 304:

”Vi vill skydda mer av Sveriges naturskog. Den innehåller stora mängder kol som inte får släppas ut i atmosfären. Den hållbara biomassa vi kan ta ut i Sverige behöver i första hand användas där den gör störst skillnad för klimatet. Därför vill vi prioritera styrmedel mot att t ex bygga i trä eller binda kol i marken, snarare än att fortsätta elda upp stora mängder biomassa. Sverige behöver också vara ett av de länder som exporterar hållbar biomassa till resten av världen, i form av allt från byggmaterial till bioplaster. För att göra det möjligt behöver värmeproduktionen och transporterna istället gå mot en större elektrifiering, så att vi i första hand använder värmepumpar och elmotorer snarare än att elda med biomassan.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Sluta elda med fossilgas

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den första!

E164: Sluta elda med fossilgas

Sverige behöver ta tag i sitt fossilgasberoende, som omfattar omkring 10 TWh per år. En liten del av den kan ersättas med att skala upp den hållbara biogasen, som idag står för 2 TWh per år, men huvuddelen av den kommer behöva ersättas med t ex elektricitet. I framtiden är det möjligt att vätgas producerad med el kan spela en roll, men det är mycket långt dit. Vi behöver ha fasat ut fossilgasen långt innan dess.

Därför behöver Sverige en plan för stänga Öresundsverket, som är en av landets stora klimatskurkar. Vi behöver också fasa ut fossilgasen från industrin. Biogasen behöver användas där en elektrifiering inte är möjlig, som i de industrier där gasen används som råvara.

Idag framställer sig fossilgasindustrin som det självklara komplementet till vindkraften, som kan rycka in för att täcka svackorna de veckor det inte blåser. Vi som vill bygga mycket vindkraft behöver aktivt se till att det inte är där vi hamnar. Det är en rejäl teknisk utmaning, som bland annat kommer kräva stora investeringar i nätöverföringen från vattenkraften i norra Sverige.

Vi i Vänsterpartiet drev aktivt på utbyggnaden av infrastrukturen för fossilgas under 1980- och 1990-talet. Det var i huvudsak med fossilgas vi skulle ersätta kärnkraften. Resultatet blev ett fördjupat fossilberoende i de södra delarna av Sverige.

Vi kan ta ansvar för den delen av vår historia genom att vara tydliga med att fossilgasen är helt ohållbar och behöver fasas ut. Det skulle vara en bra skillnad mot de andra partierna, som idag talar tyst om fossilgasen. Klimatrörelsen har börjat väcka frågorna. Vi borde ge dem en hjälpande hand att få upp det på den politiska dagordningen.

Jag yrkar
att följande text skrivs in på rad 304:

”Vi vill ta fram en plan för att fasa ut fossilgasen i Sverige. Vi vill stänga Öresundsverket och ersätta fossilberoendet i industrin med elektricitet och biogas.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

 

Hur ser en fossilfri energiekvation ut?

Sveriges fossila och ÖK

Energifrågorna är nyckeln till en radikal politik för klimatet. Det var en slutsats jag drog under arbetet med ekoeko-gruppen, som kom ur en massa nörderi kring var utsläppen sker och hur vi kan få bort dem.

För mig betydde det mycket att få en helhetsbild av hur Sveriges fossilberoende egentligen ser ut. Det var förvånansvärt omständligt att hitta de siffrorna och försöka bena ut vad de egentligen sade. Samtidigt gav de en helt ny förståelse av vad som var stort och litet i omställningen.

Därför har jag hela tiden funderat på hur det skulle gå att göra det enkelt för folk som är intresserade att själva skaffa sig den där helhetsbilden. Eftersom jag gillar Excel och jobbat mycket med siffrorna där, försökte jag ta steget där.

Gör din egen omställning! Det är tanken. Användaren får konkreta frågor på hur vi ska hantera olika delar av fossilberoendet, där svaren allt eftersom samlas och kommer tillbaka som respons. Det finns gott om saker kvar att göra, både med uppställningen och sakfrågorna, men filen är färdig nog att testas av fler.

  • Ladda hem Fossilfrihet i Sverige (excel-fil) och försök få ihop ekvationen själv!
  • Ladda hem en enklare tabell (pdf) utifrån samma sorts resonemang.

Uppdaterad 25 april 2017: Ny fil med mycket snyggare resultat

Uppdaterad 19 nov 2017: Lade till en enklare tabell (som pdf).

Uppdaterad 31 december 2017: Ny fil med nyare siffror från Energimyndgheten

– – –
Läs gärna fler texter här på bloggen.

 

 

 

Kina går framåt, Tyskland kraschar

Debatten i Flamman fortsatte – här ett andra inlägg från min sida som publicerades den 20 februari. Det är ett svar på Lutz Pagels debattartikel ”Rivstart för grön energi”. Han skrev i sin tur en slutreplik, där han beklagade Tysklands satsningar på kolkraft.

Moorburg_Power_Plant

Kolkraftverket i Moorburg, Tyskland, som stod färdigt 2015. Foto: C. Völker. CC-BY-SA-4.0.

Sol- och vindkraften gör stora och viktiga framsteg – i det är vi helt överens. Det som var huvudpoängen i min debattartikel var att vi behöver se dem i sitt sammanhang. De står idag för omkring 1 procent av världens energi och det som händer är i jämförelse med det.

Som Lutz Pagel skriver är det lite av en sensation att Kina ser ut att sluta bygga ny kolkraft. De gör det genom att följa den linje IPCC är inne på: att istället bygga stora mängder sol- vind- och kärnkraft tillsammans. Förhoppningsvis kan deras framsteg få fler länder att göra samma sak.

Tyskland, däremot, har kraschat sin omställning. De byggde fler kolkraftverk de senaste 10 åren än hela resten av EU tillsammans. Deras elproduktion är tio gånger smutsigare än grannlandet Frankrike.

Den sot och rök som fortsätter bolma från Tysklands skorstenar är en direkt konsekvens av att de stänger kärnkraft. År 2000 var de i ett läge där många gamla kolkraftverk snart skulle behöva stängas. Istället för att ta fasta på den chansen, prioriterade Tyskland att stänga sin kärnkraft. De byggde därför lång rad nya kolkraftverk, som ersatte de gamla och kommer kunna köras i 50 år framöver. De är uttryckliga med hur de resonerar: ett stabilt elsystem behöver stabil elproduktion.

Andra prioriterade tvärtom. Spanien fortsatte t ex att driva sin kärnkraft, och lät istället ny vindkraft uppbackad av fossilgas slå ut kol. Finland och Storbritannien, som vi brukat reta för att de betalade en hel del för ny kärnkraft, är idag på god väg att stänga hela sin kolkraft.

Lutz Pagel har rätt, och jag hade fel, om en sak: de mest kontroversiella högspänningsledningarna i Tyskland behövs snarare för vindkraften än för solkraften. Samtidigt är det viktigt att förstå att nätet är ett av de stora skalbarhetsproblemen för både sol- och vindkraft.

När Tyskland bromsade utbyggnaden av solceller till en femtedel av vad den var förut, var nätet ett av de främsta skälen. Trots att solcellerna bara står för 6 procent av Tysklands el, är ketchupeffekterna för stora. I värsta fall följer de upp det med en liknande broms för havsbaserad vindkraft – det pågår diskussioner om det.

Det var jättebra att Tyskland pumpade in pengar i solceller. Samtidigt visar deras krasch att IPCC:s varningar för skalbarhetsproblem är välgrundade. Fler länder behöver prioritera som Kina, färre som Tyskland.

 – – –
Läs gärna fler texter om klimat och kärnkraft >>