Dags att samla Acta-kritiken

Idag släpptes vad som ser ut att bli slutversionen av Acta-avtalet. Det är nog fler än jag som har ett kunskapsläge av typen ”Hört mycket över åren men kan inte på rak arm räkna upp kritikpunkterna”. Framförallt har det varit svårt att hålla reda på vilka delar av kritiken som blivit mer och mindre relevanta under förhandlingarnas gång.

Nu börjar grupparbetet med att sammanställa det. Vad jag kan se är det fyra olika sorters kritik vi har: 

1. Ny lagstiftning Sverige skulle tvingas införa
Återstår något av det – tullkontroller, three strikes? Hur pass tvingande är avtalet i  de fallen? 

2. Kontroversiella lagar där avtalet omöjliggör förändring
Hur ser det ut med förbudet mot att kringå DRM till exempel? 

3. Lagar som finns i Sverige men nu också tvingas på fattiga länder
Det är destruktivt att harmonisera lagar som behöver vara olika i olika länder.

4. Problemen med att processen i efterhand får en OK-stämpel
Vilket är nästa område där lagstiftningen lyfts bort från demokratiska organ och avgörs i hemliga förhandlingar?

Att avtalet är i det närmaste slutförhandlat betyder inte att det är omöjligt att stoppa. Kritiken är utbredd, och den kan mycket väl bli tillräckligt stark för att stjälpa planerna. Indien och Kina gick mycket tydligt ut för att stoppa avtalet i somras, och fick stöd av länder som Brasilien, Sydafrika, Egypten, Peru, Kuba och Venezuela:

”Briefly, China’s and India’s lengthy statements argued that ACTA and other agreements could: 

  • Conflict with TRIPS Agreement (a reference to TRIPS Art.1.1) and other WTO agreements, and cause legal uncertainty
  • Undermine the balance of rights, obligations and flexibilities that were carefully negotiated in the various WTO agreements
  • Distort trade or create trade barriers, and disrupt goods in transit or transhipment
  • Undermine flexibilities built into TRIPS (such as for public health, and trade in generic medicines)
  • Undermine governments’ freedom to allocate resources on intellectual property by forcing them to focus on enforcement

They also argued that the focus on enforcement did not take into account a country’s level of development.”

Mexiko har dragit sig ur förhandlingarna med liknande argument.

Användarfrihet – förslag till ett vänsterprojekt

I den här posten tänkte jag spåna kring hur vänstern skulle kunna knyta ihop en rad informationspolitiska frågor under rubriken användarfrihet. Det är ett utvecklingsarbete jag ser framför mig: att under de närmaste åren ta fram politik på de här områdena från övergripande linjer till konkreta förslag och strategier.

Texten nedan är en skiss, och jag skulle uppskatta kommentarer! Det finns säkert frågor jag inte fått med som har en naturlig plats här. Min tanke är att hålla den här texten uppdaterad, och använda den som en karta för vad Vänsterpartiet behöver arbeta med.

Tre samlande begrepp

·   Användarfrihet

Det finns en maktkonflikt mellan å ena sidan företag som försöker låsa sina produkter, och användare som begränsas av det. Vi driver starka rättigheter för användarna, t.ex. genom konsumenträtt, genom utformningen av offentliga tjänster, genom reformer av immaterialrätten och genom fri programvara. Vi förespråkar lösningar där användarna har full kontroll över sina egna data, bland annat av integritetsskäl.

·   Artificiell fattigdom

Det fantastiska med den tekniska utveckling vi ser är att den hela tiden öppnar nya möjligheter till överflöd. Det är ett problem för kapitalet. För att fler ska köpa deras produkter, försöker de därför på många områden skapa fattigdom artificiellt. Det handlar om programkod, läkemedel, forskning och annan information, men också t.ex. processorer som medvetet begränsas till att köras i halvfart.

·   Fri information

Det är bra att mycket information är fri att sprida och använda. Det behöver vi bidra till, med allt från bibliotek till fri programvara. Information i bred mening behöver ses som en del av infrastrukturen. För att bygga en stark samhällsekonomi behöver det offentliga ta ett ansvar för att arbetet med information får hög prioritet, och att resultaten kan spridas och tillämpas fritt.

Sakfrågor

·   Klimatpatent

Vi står inför en klimatkatastrof, och det är helt orimligt att den senaste klimattekniken inte kan användas fritt världen över.

·   Teknik för fattigdomsbekämpning

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent. Fri programvara betyder mycket för datoriseringen. Sveriges vägval spelar roll också internationellt.

·  Acta-avtalet

Acta är ett hot mot fattiga länders möjligheter till fri teknikutveckling, på samma sätt som Trips-avtalet.

·   Nätneutralitet

Det behövs tydliga spelregler för operatörerna. Det ska inte gå att särbehandla storföretagens sajter. Fånga upp kritiken mot Spotify-Telia-avtalet.

·   Fri programvara i offentlig sektor

Skattefinansierad programvara ska som huvudregel vara fri. Nederländerna är förebilden. Utveckla en principiell argumentation för skolan. Sverige är fortfarande efter i fråga om öppna standarder, och det är särskilt viktigt att en offentlig standard för e-legitimation inte låses till t ex SEB.

·   Fri forskning

Den kunskap som kommer ur skattefinansierad forskning borde som huvudregel vara fri att använda. Ta tydlig ställning för Open Access-initiativet, motverka patentering av skattefinansierad kunskap. Motverka expansionen av vad som är patenterbart, t ex vad gäller programvara och organismer.

·   Fria offentliga data

Offentlighetsprincipen behöver dras vidare. Det är bakvänt att t ex Lantmäteriverket inte vill släppa sina kartor fria. Öppna API:er behöver bli huvudregeln. Ta fram förslag som gör det lättare för public service och arkiven att tillgängliggöra material. Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

·   Öppna trådlösa nätverk

Bygg ut offentliga, fria tjänster – det är en del av infrastrukturansvaret.

·   Rättssäkerhet

Öppna trådlösa nätverk ska inte kunna vara medverkan till brott, som i Tyskland. Polisens rätt att beslagta datorer leder idag till helt orimliga konsekvenser. Sverige borde följa i samma spår som mediainitiativet från Island, IMMI. Tryckfriheten behöver vara stark också på nätet.

·   Filterfrågan

Motarbeta det EU-direktiv om obligatorisk filtrering som förbereds. Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

·   Konsumenträtt

Det behövs en starkare konsumenträtt för program och tekniska prylar, som ger användarna starka rättigheter. Bland annat ska det inte vara OK att undanhålla konsumenterna information om hur apparaterna fungerar, som i frågan om skrivare som märker utskrifter. Väck DRM-frågan och gör det lagligt att gå runt tekniska begränsningar.

·   Ingen panik för kidsen

Det är bra att ungdomar har bra tillgång till nätet. De har betydligt bättre koll än den oroliga äldre generationen. Nätfilter är ett otyg. Däremot behöver vi förstås alla diskutera hur problem som t ex mobbning tar sig nya uttryck.

·   IT-rättigheter i skolan

Eleverna bör ha goda möjligheter att fritt använda skolans datorer, också för helt annat än skolarbete. Deras datakonton m.m. måste ha ett fullgott integritetsskydd. Eleverna bör ha rätt att stoppa t ex övervakningskameror.

·   Integritet i arbetslivet

Samla konkreta exempel, och utveckla konkreta förslag i samarbete med TCO. Tydliggör i nätrörelsen att utvecklingen av en övervakningspraxis på arbetsplatserna hänger tätt ihop med de befogenheter staten tar sig.

·   Fri fildelning

Synliggör det absurda i förbudsförsöken: straffnivåerna, rättsosäkerheten osv. Utveckla förslag som stärker remixmöjligheterna, t ex med fokus på dokumentärfilmare.

·   Digitala bibliotek

Bygg en ny dialog med de kulturarbetare som är oroade över utvecklingen. Försök få respons i debatten – vi skulle snarast behöva en uttalad motståndare. Följ diskussionen om bättre möjligheter för arkiv, public service m.fl. att tillgängliggöra material på nätet.

·   FRA och Datalagringsdirektivet

Fortsätt arbetet. Vad kan Sverige göra åt Swift-avtalet? Särskilt avgörande är att få socialdemokraterna att se hur påtagliga integritetsproblemen är med de här förslagen. Proppen om datalagring kommer antagligen i höst, och med den öppnas för en skarp debatt.

Rapport från Liberati-debatten

Kort rapport från dagens debatt: Ett femtiotal studenter var där och lyssnade, och det kändes som en lyckad tillställning. Alexander Bard och jag var överens om mycket, men det blev ändå bra spänst i diskussionen. Jag trodde att Bard skulle försvara Ipred, och därmed i förlängningen också datalagringsdirektivet, men det var han inte alls intresserad av.

En av de huvudpunkter jag sköt in i debatten var fri programvara. Min vinkel var att jag förvånas över att inte hitta några principliberaler som driver de frågorna: det borde vara en självklarhet för den som tycker att individens oberoende och fungerande konkurrens är viktiga värden. Det borde finnas en ideologisk allians där på samma sätt som i FRA-frågan.

Det svar jag fick visade väl å ena sidan att liberatifolket inte riktigt tagit det greppet än, men å andra sidan att är allmänt positivt inställda till det. Vi får väl se vad som händer. Teknik är politik, och kan vara det för såväl socialister som liberaler. Frihet och integritet behöver drivas på flera plan samtidigt: det räcker inte att bråka om vad som händer på operatörssidan. Vi behöver också som användare se till att ha koll på våra datorer och vår kommunikation.

Debatten var nära att driva in allmänpolitiska principfrågor flera gånger, men vi lyckades dra tillbaka dem till nätet igen med benägen hjälp av Per Strömbäck. Inte helt oväntat så var Alexander Bards kritik av Acta i första hand i form, medan jag argumenterade för att det var viktigt att försöka stoppa det i princip oberoende av innehåll. Lite mer förvånande var att han stödde Vänsterpartiets krav på att lagstifta om integritet i arbetslivet – det brukar vara sånt liberaler helt enkelt inte vill erkänna som problem.

Per Strömbäck hade en intressant invändning på temat att 100% anonymitet inte kan vara rätt svar på hur vi bygger integritet på nätet. Den linje jag drev var att just det principiella försvaret av rätt till full anonymitet var centralt i det här politiska läget. Vi resonerade lite om det efteråt, och jag har svårt att se annat än att frågan är ganska binär på operatörsnivå: antingen ska de eller FRA spara kommunikationsdata, eller så ska de radera den så fort som möjligt.

Hur som helst; det var en kul debatt, och jag hoppas vi kan bygga fler breda allianser i de här frågorna. Det behövs om vi ska komma framåt i sak!

Öppna Acta-förhandlingarna för att avbryta dem

Copyriot bloggar om hur arbetet mot Acta måste skilja sig från arbetet med telekompaketet, och tipsar om en bra sammanfattning av Isobel Hadley-Kamptz. Jag håller med: det finns inget att vinna på ett Acta-avtal. I det här fallet är harmonisering destruktivt.

Det betyder att huvudpoängen inte är att öppna upp förhandlingarna för att kunna påverka – åtminstone inte nu längre. Att i slutfasen av förhandlingarna, när hela riktningen redan ligger fast, öppna upp för någon slags lös debatt kring resultatet skulle inte göra processen i närheten av acceptabel. Den demokratiska processen måste finnas där från scratch.

Kravet på att öppna förhandlingarna behöver motiveras uttryckligt med att det kommer visa att avtalet är steg åt helt fel håll, att staterna är på väg att komma överens om något de inte alls har demokratiskt stöd för. Så gjorde de med Trips-avtalet, som sågats fullständigt i efterhand. Avbryt förhandlingarna!

Acta: Harmonisering är destruktivt

Erik Josefsson fortsäter att bevaka Acta-frågan. Det är slående hur regeringen och kommissionen vill förminska frågan, och det kanske är lätt att falla för harmoniseringsretoriken. Samma principer ska gälla överallt, det kan väl inte vara så farligt?

Jag tycker att det finns två helt grundläggande invändningar vi behöver resa mot Acta, snarare än att fokusera på om det blir tokiga sökningar vid gränsen eller inte:

1. Det pågår en diskussion världen över om immaterialrätten, som måste få utmynna i stora förändringskrav. De närmaste 20 åren eller så kommer vi behöva se över immaterialrättsfrågorna från grunden och upp, bland annat i ljuset av nya tekniska förutsättningar. Därför är det helt fel historiskt tillfälle att slå fast dagens redan föråldrade regelverk i internationella avtal a la Trips.

En stor del av drivkraften för de storföretag som trycker på för Acta är just att förekomma den diskussionen, och begränsa utrymmet för att via demokratiska arenor förändra regelverken.

2. Det är samhällsekonomiskt sett mycket destruktivt att väststaternas immaterialrättsregler får stå som norm världen över. För att fattigare länder ska kunna utvecklas ordentligt är det avgörande att de får utforma sin immaterialrätt i hög utsträckning själva. Det gäller särskilt patentfrågorna, men också upphovsrätten.

De länder som legat i teknologisk framkant har alltid velat tvinga på fattigare konkurrenter en sträng acceptans för deras patentpapper. I princip alla länder har en historia av att vägra ställa upp på det för att komma ikapp, precis som Kina m.fl. behöver göra idag. Harmonisering av patentreglerna via WTO och Acta är ett av de stora hoten och hindren mot tekniköverföring i världen just nu.

Acta kommer att vara ett steg bakåt nästan vad det än innehåller. Vi ska inte låsa fast fler immaterialrättsliga regler i överstaliga avtal innan den kritiska diskussionen om hur de ska se ut, och hur de behöver anpassas till det enskilda landets utvecklingsnivå, har fått tid på sig att föras.