Fossilöverenskommelsen är här

Energiöverenskommelsen kom just. Den bygger på fortsatt fossil förbrukning.

Sveriges fossila och ÖK

När kapitalet och högern ser på fossilberoendet, är deras utgångspunkt att det är enklast och billigast att fortsätta köra på. Det är också det energiöverenskommelsen bygger på. Det som sägs om ”100 procent förnybart” gäller bara elproduktionen, kanske i praktiken också värmen. Det är en tjugondel av totalen.

Samtidigt gör energiöverenskommelsen det smått omöjligt att fasa ut resten av det fossila. Det skulle kräva mycket mer el. Det var så Sverige en gång i tiden sänkte utsläppen radikalt: vi ersatte olja med el.

Det skulle krävas ett mirakel för att göra det med den här energiöverenskommelsen. I den bygger vi ut elproduktionen med ytterligare omkring 25 TWh vind- och biokraft till 2030. Det går helt åt till målet att stänga kärnkraftens 60 TWh till 2040. Hela överenskommelsen handlar om att producera mindre el, i ett läge där världen akut behöver all den fossilfria el vi kan skaka fram.

Den principiella prioriteringen är densamma som i Tyskland. Under de tjugo år då klimatfrågan avgörs, ska all den nya vindkraft vi bygger användas till att stänga kärnkraft. Det fossila, däremot, kommer tuffa på. Det är helt oförsvarbart.

Utan el till en fortsatt elektrifiering, är det svårt att komma särskilt långt med det fossila. Energieffektivisering kan kanske ta oss en liten bit. Samtidigt finns det en rad faktorer som drar åt andra hållet, som t ex att vi blir fler. De förslag som finns i överenskommelsen ser inte särskilt radikala ut.

Elda skog en riskabel väg framåt

De senaste tio åren har forskningen kring vad det betyder för klimatet att elda skog tagit många steg framåt. Den gamla, romantiska synen på att elda skog som ”naturlig energi” är starkt ifrågasatt. Vi behöver vara försiktiga med skogen.

Här går energiöverenskommelsen i en helt annan riktning. Som i så många andra fall betyder ”100 procent förnybart” i praktiken framförallt ”elda upp skogen för att få el och värme”. Det är det som ska täcka Sveriges vindstilla vinterveckor. Därför vill de uttryckligt minska elanvändningen i uppvärmningen – ett stort steg bakåt för klimatet.

Subventionerna skiljer överhuvudtaget inte på finel från vindkraft och fulel från att elda skog. Sverige skulle behöva göra tvärtom: vara rejält försiktig med att göra skogarna till fabriker för energi. Att elda mer skog är inte vägen framåt.

Överenskommelsen innehåller en skrivning om ”negativa utsläpp”. Det handlar i praktiken om att använda kryphål i bokföringen över utsläppen, t ex så att det plötsligt räknas som politikens förtjänst att Sverige har mycket skog som växer.

Bio-CCS är det kanske mest kända tricket. Det betyder att vi eldar massor av skog och försöka pumpa ner CO2-utsläppen i södra Östersjön. Det är usel miljöpolitik, tveksam klimatpolitik. Tyvärr ligger det helt i linje med överenskommelsen inriktning på att knyta upp mer biomassan i kraftverken. Samtidigt skulle det kräva rejäla subventioner – som det inte finns ett spår av i överenskommelsen.

Sverige skulle tvärtom behöva prioritera medvetet med biomassan. Vi behöver den till t ex bioplaster, byggnadsmaterial eller fartygsbränslen. Det finns inte så mycket, särskilt om vi ser till världens omställning i sin helhet! Biomassan är som ett för kort täcke: drar vi i ena ändan, blir det kallt i andra. Vi som vill driva på för fossilfrihet behöver försöka frigöra så mycket som möjligt genom att elektrifiera där det går, t ex i värmen eller pappersbruken.

Vänsterpartiets ekoeko-program

I Vänsterpartiet satte vi just ner foten i ett ekeko-program som sade en hel del om energi och klimatet som går rakt emot överenskommelsen:

  • Det behövs en mångdubbel takt i utbyggnaden av sol-, vind- och vågkraft, för att kunna elektrifiera både industri och transporter.
  • Elproduktionen behöver ses som en del av infrastrukturen, som vi gemensamt bygger upp utifrån gemensamma mål.
  • Vi ska vara försiktiga med skogen, och prioritera medvetet med den hållbara biomassa vi kan ta ut.

Problemet för Vänsterpartiet är att siffrorna i första punkten inte går ihop. Vindkraften ger 15 TWh idag. Jämför det med fossilberoendet längst upp, så syns utmaningen. Så länge vi inte kan svara på hur det där ska gå till, är det svårt för oss att driva frågan fullt ut.

En ny, radikal klimatrörelse

Energiöverenskommelsen är ett historiskt monument över den radikala klimatrörelsens svaghet. Sverige planerar för fortsatt fossilberoende, och den gamla generationens miljörörelse hurrar. Klimatfrågan är helt utanför dagordningen. De höjer inte ens rösten för skogen.

Fundera ett tag på vilka krav klimatrörelsen i Sverige ställde på energiförhandlingarna. Så långt jag såg – inte ett enda? Det finns vad jag kan se inte en enda organisation som sätter tryck på partierna att fundera på fossilfrihet i praktiken. Vi behöver en ny, radikal klimatrörelse.

Edit: Justerade skrivningarna om negativa utsläpp i efterhand. Den som vill nörda mer om det kan kika på s 46 i Miljömålsberedningens betänkande om klimatpolitiskt ramverk.

Den gamla linjen var fossil

Skriver på Vänsterpartiets debattsida inför kongressen, för att fler ska se vilket steg vi är på väg att ta. Det finns ett historiskt sammanhang här. Från en linje som i praktiken varit förvånansvärt fossil, håller vi på att ta steget till att säga att klimatet går först. (Artikeln dyker upp på debattsidan imorgon torsdag.)

Den gamla linjen var fossil

Kongressen i maj ser ut att ta ett stort steg framåt. För första gången börjar Vänsterpartiet tänka att klimatet går först i energipolitiken. Gertrud Ingelman skrev däremot här på debattsidan att vi tvärtom borde vara kvar i prioritera stängd kärnkraft först. Tanken verkar vara att det aldrig varit något fel med det vi sagt förut – så varför förändra det? Kanske är det läge att granska den historien inför den här kongressen. Den gamla linjen var i praktiken förvånansvärt fossil.

På 1960-talet var vänsterns linje att vi ville skydda älvarna och elda mindre olja. Därför ville vi bygga ut kärnkraften. Vi ville se gemensamt ägd kärnkraft, byggd med svenska ritningar. Den linjen bröts upp 1973, bland annat för att fredsrörelsen knöt ihop frågan om atomkraft med den om atomvapen. Det gick också hand i hand med den kritik av socialdemokraterna som handlade om att de var teknokrater. Oljefrågan kom i skymundan.

Alla hamnade inte i det spåret. Palme lyfte tvärtom fram oljan som det stora miljöproblemet. Det handlade om luftföroreningarna, försurningen och att den riskerade att förändra världens klimat. Så här i efterhand är det slående hur enkelt det är att hålla med i det. Vi vet idag att konsekvenserna av det fossila förstör människor och ekosystem i en helt egen skala.

Fossil energi i Sverige 2

Resultatet av Palmes linje var slående framgångsrikt. På tio-femton år fasade Sverige ut en tredjedel av sitt oljeberoende, med hjälp av stora mängder el från de nya kärnkraftverken. Till exempel kunde många sluta värma husen med olja och använda el istället. Den tidens vänster drev en uttrycklig och långdragen kamp för att stoppa det. Utgångspunkten var tvärtom mot Palmes: att olja var OK i jämförelse med kärnkraft. Andra saker gick före utfasningen av det fossila.

Ibland var vi uttryckliga med den prioriteringen. Ibland försökte vi slippa säga den rakt ut. I en motion från 1977 skrev vi till exempel att enligt vår mening ”får valet inte stå mellan kärnkraft och kol”. Strax efter förklarar vi vad det betydde för oss: att vi såg att ökad kolanvändning kanske skulle vara nödvändigt, i väntan på den förnybara energins genombrott. Det finns alltid en prioritering i botten, och den vi hade är i efterhand helt oförsvarbar.

Samma försök att ducka frågan om prioriteringar finns också idag. Motionerna om att gå tillbaka till den gamla linjen innebär att kärnkraften ska stängas snarast, oberoende av vad det betyder för klimatet. Samtidigt verkar det inte finnas någon som uttryckligt vill försvara den värderingen. Alla förstår nånstans att klimatet är den större frågan.

Under hela sin historia, har Vänsterpartiet aldrig lagt fram någon plan för att fasa ut det fossila. I praktiken var utgångspunkten alltid fortsatt fossil förbränning. På 1980-talet hade vi en särskild förkärlek för fossilgas, som vi var med och drev fram i Sverige. Det var praktiken bakom slagorden om sol- och vindkraft.

Eftersom Sveriges fossila förbrukning är tre gånger större än kärnkraften, skulle det behövas en helt ny energipolitik för fossilfrihet. Till exempel behöver vi mycket mer el. Därför skissar punktprogrammet på sol-, vind- och vågkraft i en helt annan nivå än tidigare. Motion E26, som PS delvis bifallit, handlar om att fortsätta utveckla förslagen, för att de ska räcka för de mål vi sätter upp.

Den som vill tillbaka till den gamla linjen, behöver säga något om hur fossil den var i praktiken. Den som ser den tyska linjen som ett föredöme, behöver diskutera att det realpolitiska resultatet visat sig vara fossilt. Deras kolkraft fortsätter att bolma. Risken är uppenbar att Sveriges fossilberoende också tuffar på. Vi behöver bygga ut mycket mer el för att kunna fasa ut det fossila, och det saknas ett parti som tydligt trycker på för det. Det spelar roll var vänstern lägger sitt politiska krut.

Partistyrelsens förslag är att ta ett par symboliska steg mot att prioritera klimatet. Det är bra, men det saknas fortfarande principiella skrivningar för det resonemanget i punktprogrammet. Ju tydligare vi kan sätta punkt för den gamla linjen, desto bättre. Vi som skrev motionerna E97 och E109 försökte ta fram ett förslag som är så renodlat det går, inom ramen för målet om 100 procent förnybar energi. I grunden är det ett enkelt steg, som samtidigt skulle vara historiskt: sätt klimatet först!

 – – –

Kongressen börjar imorgon. Vad jag vet är ingen av oss som skrev motionerna E97 och E109 där som ombud. Själv är jag t ex där som tjänsteman istället och råddar med organisationen. Däremot vet jag att det finns många som gillar tanken på att ta steget till en principiell linje som säger att klimatet går först. Du som är där och sympatiserar med det, säg gärna det från talarstolen!

Läs gärna fler texter om klimatstrategier och klimat och kärnkraft >>

Motion: Strategi för nötköttet

I serien om Klimatstrategier för vänstern skrev jag en del om hur vi skulle kunna hantera frågan om utsläppen i djurhållningen. Här är en motion till Vänsterpartiets kongress på det temat:

Strategi för nötköttet

Siffrorna på de utsläpp förbrukningen av animalier driver fram är slående: det handlar om omkring 10 miljoner ton klimatutsläpp per år. Hela Sveriges utsläpp i landet är uppåt 60 miljoner ton. Det är för stora siffror för att vi ska kunna ducka frågan.

Det kommer knappast heller ske några större förändringar utan någorlunda skarpa åtgärder.

Samtidigt är det en politisk uppförsbacke att försöka få en politik på plats som innehåller mer än fluffiga målsättningar. Risken att det fastnar i skyttegravar är uppenbar. Därför behöver vi en linje som konsekvent och medvetet undviker en upprepning av 1990-talets vegandebatt.

Ett exempel på hur det ibland faktiskt kan gå att ta sig ur gamla låsningar är alkoholskatten. Från att högern i år efter år fört kulturkrig om alkoholen (”sosseförmynderiet”), kunde Anders Borg plötsligt hitta en helt ny högerlinje (”folk ska jobba, inte supa”) och tvärtom höja skatten. Plötslig dog debatten och vi fick ett helt nytt läge.

Kanske kan vi öppna för det i den här frågan genom att renodla det till en fråga om klimatet och nötköttet.

Att prata om nötkött istället för kött är ett sätt att minimera kulturkonflikten, och samtidigt behålla nästan hela klimateffekten. Det är lite som att sätta fokus på onödiga SUV:ar istället för att kritisera bilar i allmänhet. I det här fallet finns det också goda sakliga skäl för att det är just nötköttet (och lamm) som är huvudproblemet – det är mycket stor skillnad i utsläpp.

Att sikta på det som släpper ut mest dämpar också det klassproblem som finns i alla miljöskatter. Visst, nötkött skulle kosta mer på sikt, men fasan kostar också mycket. Det finns andra sorters kött som inte kostar så mycket. Det bästa hade varit att rasera klassamhället, men vi överlever tills vidare utan SUV:ar och med lite mindre nötkött.

Genom att prata om konsekventa klimatskatter kan vi vända på utgångspunkten i debatten. Det är trots allt konstigt att vissa saker, som flyg och nötkött, inte behöver skatta för sina utsläpp. Det är inte vi som vill ha konsekventa klimatskatter som tycker något särskilt, utan de som vill fortsätta med stora, godtyckliga undantag.

Det skulle i praktiken ta tid och erfarenhet att mejsla ut ett sånt sätt att prata om frågan. Till exempel behöver vi kunna prata i positiva termer kring hur vi vill använda marken istället, som visar på något bättre för t ex jobben i landsbygden eller de öppna landskapen.

Det vi kan göra i punktprogrammet är att besluta om skrivningar som pekar ut riktningen: så mycket klimateffekt som möjligt, med så lite kulturell friktion som möjligt.

Jag yrkar

att meningen i punkt 115 som börjar ”Vi vill minska köttkonsumtionen…”, ersätts med följande text:

”Framförallt nötköttet driver mycket stora utsläpp. För att Sverige ska kunna närma sig utsläpp nära noll, kommer vi på sikt behöva skifta en hel del av den förbrukningen till annat, som t ex kyckling. Vi är öppna för olika sätt att sänka de utsläppen, inklusive en mer konsekvent klimatbeskattning. Det behöver ske på ett sätt som går att kombinera med andra mål, som t ex öppna landskap och ett starkare jordbruk i Sverige. Vi vill föra den diskussionen på ett sätt som så långt som möjligt undviker politiska låsningar.”

att punkt 115 delas upp i två eller flera punkter

Mikael von Knorring

 – – –
Läs gärna mer om Klimatstrategier för vänstern >>

Motion: Klimatet först i energiförhandlingarna

Här är en andra motion till kongressen på temat att sätta klimatet först. Den handlar om hur Vänsterpartiet skulle kunna förändra spelplanen i energiförhandlingarna. Läs gärna den första, principiella motionen också.

Energikommissionen

Energikommissionen (foto: Regeringskansliet). Inget av de andra partierna ser ut att sätta klimatet först. Vänsterpartiet skulle kunna ta den rollen – och förändra spelplanen.

Klimatet först i energiförhandlingarna

Som läget ser ut idag ser det ut som att en ny energiöverenskommelse, om den alls blir av, inte skrapar ihop särskilt mycket ny elproduktion. Moderaterna är inte intresserade av att betala för att bygga mer vind- och solkraft. Miljöpartiet sätter sitt motstånd mot kärnkraft före klimatfrågan.

Det skulle betyda en rejäl begränsning av möjligheterna att ställa om Sverige: det skulle fattas ny el att fasa ut det fossila med. Därför behöver energiförhandlingarna ta oss ur de låsningarna. Det behöver ske under de här närmaste åren, för att vi ska ha en chans att hinna fasa ut det fossila i linje med de mål vi sätter upp i punktprogrammet.

Vi som skriver det här har olika syn på kärnkraft, men vi ser alla ett behov av att sätta klimatet först i den här historiska situationen. Vänsterpartiet behöver kunna stödja en energiöverenskommelse som är bra för klimatet.

I Storbritannien, där klimatfrågan länge varit stor, tog sig Labour, liberalerna och Tories förbi just den här sortens låsningar i en ambitiös, långsiktig energiöverenskommelse. Labour släppte efter om kärnkraften, Tories släppte efter om vindkraften. Den gemensamma ingången blev att de öppnade för alla vägar mot lägre fossilförbrukning.

Vänsterpartiet är ett av de partier som kan spela den sortens roll här. Vi skulle kunna vara med och förändra spelplanen genom att vara tydliga med att vi ser klimatförändringarna som huvudfrågan. I det här historiska läget behöver vi medverka till att Sveriges riksdag tar alla de steg som går att ta för att fasa ut det fossila.

Vi yrkar
att en ny punkt läggs till efter punkt 70:

”Klimatförändringarna behöver vara huvudfrågan i varje energipolitisk förhandling. Vänsterpartiet söker en långsiktig överenskommelse som bygger ut elproduktionen i Sverige så mycket att Sverige kan fasa ut det fossila helt.”

att Vänsterpartiets främsta prioritet i energiförhandlingarna är att ge Sverige förutsättningar att sänka utsläppen till nära noll-nivåer

Mikael von Knorring, Hammarby-Skarpnäck
Maria Öhman, Kungsholmen
Nisse Sandqvist, Östersund
Anki Ahlsten, Sundbyberg
Anders Örbom, Lund

Läs gärna fler artiklar om klimatstrategier för vänstern eller klimat och kärnkraft >>

Motion: Första prioritet är det fossila

Tysklands kol och vind

Tysklands elproduktion är till uppåt 60 procent fossil. Vindkraften i bakgrunden står för 8 procent. Motionen tar upp det som exempel på det oförsvarbara i att sätta stängd kärnkraft före klimatet. (Bild från den sevärda filmen Brown Coal Blues.)

Här är en motion till Vänsterpartiets kongress i maj, på temat att sätta klimatet först:

Första prioritet är det fossila

Vänsterpartiets huvudbudskap i energifrågorna skulle behöva vara att vi prioriterar att fasa ut det fossila. Förslaget till punktprogram innehåller kluvna skrivningar kring det, i ett läge där vi tvärtom behöver vara tydliga.

De försiktiga klimatförändringar vi sett hittills orsakar redan 150 000 dödsfall om året, enligt WHO. All världens ekosystem är riskerar att skadas på ett eller annat sätt. Vi som skriver det här har olika syn på kärnkraft, men delar utgångspunkten att klimatförändringarna är en fråga i en helt annan storleksordning.

Det realpolitiska resultatet i de länder som fokuserat på att stänga kärnkraft – Tyskland, Japan – har varit att klimatmålen fått stryka på foten. I Tyskland är den fossila elproduktionen fortfarande lika stor som när satsningarna på vind- och solkraft började för femton år sedan. I Japan är klimatmålet från Kyoto helt skrotat – istället bygger de just nu 45 nya kolkraftverk. I delstater som Kalifornien och Vermont har stängd kärnkraft ersatts med fossilgas.

Det är ett oförsvarbart vägval. Sol- och vindkraften behöver i första hand användas för att fasa ut det fossila.

Sverige förbrukar 170-180 TWh fossila bränslen varje år. Det är tio gånger så mycket som vind- och solkraften tillsammans, tre gånger så mycket som kärnkraften. Tar vi målet om utsläpp nära noll på fullt allvar, sätter det energifrågorna i ett helt nytt sammanhang.

Det vi föreslår här är en fortsatt kritisk grundsyn på kärnkraft, som samtidigt slår fast att det är utfasningen av det fossila som går först. Vänsterpartiet behöver vara ett parti som tydligt prioriterar klimatförändringarna.

Vi yrkar
att punkt 69 ersätts med följande text:

”Vänsterpartiet har en kritisk grundsyn på kärnkraft. Samtidigt ser vi att det är klimatförändringarna som definierar vår tid. I den här historiska situationen sätter vi uppgiften att fasa ut de fossila bränslena först.”

att punkt 70 ersätts med följande text:

”Vänsterpartiet vill i första hand använda ny elproduktion till att fasa ut det fossila. Vi vill stänga kärnkraften i Sverige i den takt det är möjligt utan stora effekter på klimatet.”

Mikael von Knorring, Hammarby-Skarpnäck
Maria Öhman, Kungsholmen
Nisse Sandqvist, Östersund
Anki Ahlsten, Sundbyberg
Anders Örbom, Lund

Läs gärna motion två med samma undertecknare, eller fler artiklar om klimatstrategier för vänstern eller klimat och kärnkraft >>

Huvudmålet behöver vara att det fossila stannar i marken

Skriver på Vänsterpartiets debattsida idag om att punktprogrammet behöver vara skarpare kring det fossila, och varför det i praktiken hänger ihop med en pragmatisk syn kring kärnkraften.

Världens energi

Världens primärenergi – över 80 procent är fossilt (IEA)

Emma Wallrup från partistyrelsen skriverdebattsidan om arbetet med ekoeko, och hur resonemangen gick först i arbetsgruppen där vi satt tillsammans och sedan i partistyrelsen. Artikeln är full av goda slutsatser, t ex om vikten av cirkulär ekonomi och omställda transporter.

Den slutar också med ett bra ställningstagande för att uppgiften framförallt är att se till att det fossila stannar i marken. Det betyder mycket, för det är en förvånansvärt ny syn på energifrågorna i Vänsterpartiet. Under en lång period satte vi tvärtom stängd kärnkraft före allt annat.

Vänsterpartiet börjar sakta byta spår till en klimatlinje, men ibland önskar vi oss kvar i det gamla. Det syns till exempel i hur både punktprogrammet och Emmas artikel duckar för en del av de nya frågor en klimatlinje ställer oss inför.

Kommer världen kunna fasa ut hela sitt fossilberoende med sol- och vindkraft? De står idag för mindre än 1 procent av världens primärenergi. Det fossila står för över 80 procent. IPCC är tydliga här: de skriver att den samlade forskningen visar att världen skulle ha betydligt svårare att fasa ut det fossila utan ny kärnkraft.

Emmas artikel undviker det, och utgår istället från ett par studier från Chalmers (se Hedenus 2014). De innehåller ett scenario helt utan kärnkraft – men det Emma inte skriver är att det scenariot förbrukar mycket mer fossila bränslen än alla andra scenarion. År 2100 skulle världen ha uppåt 30 000 TWh fossil elproduktion, dubbelt så mycket som idag. Det är väl snarast en dystopi?

Med en strategi som använder sol-, vind- och kärnkraft tillsammans, når samma studier de lägsta nivåerna fossil el, omkring 5 000 TWh. Den strategin ser också ut att kosta betydligt mindre.

Resultaten från Chalmers visar alltså samma sak som IPCC säger. Det spelar roll vilket vi tror är det större problemet.

Så långt jag kan se är konsekvenserna av det fossila på en helt annan nivå, en skillnad på säg 100-1. Klimatförändringarna orsakar redan idag 150 000 dödsfall varje år enligt WHO, trots att de knappt börjat. De riskerar ekosystem över hela jorden. Luftföroreningarna är en av de största dödsorsakerna i världen. Det finns inga konsekvenser av kärnkraft som är i samma sorts skala.

Prioritering spelar roll. Överallt där kärnkraften stängs, kraschar klimatmålen.

Tyskland har efter 15 år av Energiewende fortfarande lika stor fossil elproduktion som när de började. Japan bygger just nu 45 nya kolkraftverk, vilket bland annat beror på att vänstern lagt sitt krut på stängd kärnkraft. I Kalifornien och Vermont har stängd kärnkraft ersatts av fossilgas. Det är oförsvarbara vägval i klimatförändringarnas tid.

Vi behöver vara större än så. Klimatförändringarna kräver självprövning, också för oss i vänstern. Vi behöver låta målet att det fossila stannar i marken gå först.

Punktprogrammet är ett stort steg framåt på den vägen. Från den gamla huvuduppgiften att stänga kärnkraften (60 TWh), börjar vi tvärtom prioritera att fasa ut det fossila (170-180 TWh). Det händer förstås stora saker i det skiftet.

Vi behöver t ex mycket mer el, för att kunna elektrifiera transporter och industri. Ska allt det komma från vind-, sol- och vågkraft räcker inte vattenkraften på långa vägar för att täcka upp i t ex vindstilla vinterveckor. Det öppnar dörren på vid gavel för fossilgasintressena.

Vänsterpartiet har en lång, dålig historia av att förespråka fossilgas. Vi hejade på när fossilgasbolagen etablerade sig i Sverige 1985, för att det skulle kunna stänga kärnkraft. Först långt in på 1990-talet var klimatfrågan stark nog för att pressa oss ur det tankesättet.

Rester av det finns fortfarande kvar. Senast 2009 såg vi mellan fingrarna med det nya fossilgasverket i Öresund. Det ersatte stängd kärnkraft med klimatutsläpp på över en miljon ton varje år.

Det är dags att sätta punkt för den historien. Att stänga dörren för fossilgasen är ett strategiskt vägval. Vi behöver kunna visa att det energisystem vi föreslår går ihop med det.

Själv får jag inte ihop de siffrorna utan ny kärnkraft. Därför tror jag att vi behöver se över synen på kärnkraft också i Sverige, och hitta en pragmatisk linje. Bygger vi ut fler gasverk och drar nya rör, rullar vi ut röda mattan för fossilkapitalet.

Uppgiften är, som Emma skrev, framförallt att se till att det fossila stannar i marken. Det kommer behövas backas upp med starkare skrivningar i punktprogrammet.

Mikael von Knorring
ledamot i ekoeko-arbetsgruppen

 

Läs gärna fler artiklar om klimatstrategier för vänstern eller klimat och kärnkraft >>

Motion: Skarpa skrivningar om fossilgas

CO2-utsläpp per energislagFossilgas ger helt ohållbara utsläpp (siffror från IPCC).

Här är en motion till Vänsterpartiets kongress, på temat fossilgas:

Skarpa skrivningar om fossilgas

Problemen med fossilgas har ställts på sin spets med de stora metanläckorna i Kalifornien. IPCC uppskattar att fossilgasverk leder till ungefär hälften så stora utsläpp per kWh som kolkraftverk, men det hänger bland annat på hur mycket av den som läcker ut.

Fossilgasindustrin ser, till skillnad från olje- och kolintressena, en chans att expandera i Sverige. De fick fotfäste här 1985, som en del i planerna för att stänga kärnkraften.

Nu försöker de ta rygg på sol- och vindkraften och erbjuda rollen som det billigaste komplementet. Vattenkraften i Sverige räcker en bra bit för att rycka in när det är vindstilla, men inte hur långt som helst.

Det är viktigt av klimatskäl att Sverige stänger dörren för det. Bygger vi upp fler gasverk, rullar vi i praktiken ut röda mattan för det fossila. Varje regering som tvekar i omställningen skulle ha ett enkelt svar framför sig: elda mer fossilgas.

I retoriken för fossilgas sägs det gärna att det bara är en tillfällig lösning, i väntan på bio- eller vätgas. Det är som att bygga stora motorvägar runt storstäderna, med argumentet att vi i framtiden förstås bara ska cykla på dem.

Produktionen av bio- och vätgas är idag helt marginell. Biogas är en del av den begränsade bioenergin, som framförallt kommer behövs för att fasa ut det fossila där elektrifiering är omöjligt. Vätgas produceras av el och riskerar att alltid vara mycket dyrare än fossilgas.

Därför är det viktigt att Vänsterpartiet tydligt stänger dörren för fossilgas. Ska Sverige bygga nya gasverk, ska det vara entydigt att de kommer drivas på ett hållbart sätt.

Ett rimligt första steg att sikta på är att försöka ersätta dagens fossilgas i Sverige med bio- och vätgas. Redan det är en optimistisk målsättning: idag producerar vi omkring 2 TWh biogas per år, medan vi förbrukar omkring 16 TWh fossilgas.

Vi yrkar

att en ny punkt läggs till efter punkt 67:

”Det är strategiskt viktigt att Sverige inte bygger fler gasverk med mindre än att det står klart att de kommer drivas hållbart. Produktionen av bio- och vätgas behöver skalas upp för att fasa ut fossilgasen.”

Jöran Fagerlund, Angered
Mikael von Knorring, Hammarby-Skarpnäck