Klimatet kräver medvetna teknikval

OK, här är alltså del 3 i serien textutkast om forskning och teknik till Vänsterpartiets ekoekogrupp, upplagda här får att få lite synpunkter innan jag skickar in dem.

Inget av det här är alltså mer än första utkast på några texter som sedan kommer diskuteras och bearbetas av gruppen, för att nån gång långt senare behandlas av partistyrelsen.

Textförslag 3: Medvetna teknikval

En förutsättning för att vi ska kunna lösa klimatfrågorna är att vi börjar göra mycket mer medvetna teknikval. Vi behöver planera för att nå målen med existerande teknik, samtidigt som vi aktivt styr teknikutvecklingens riktning och tar bort ekonomiska och juridiska hinder för utvecklingstakten. Den tekniska utvecklingen är inte given, utan politisk.

Överproduktionens mekanismer går däremot inte att lösa med teknik. Hittills har till exempel minskat fossilberoende på ett område i huvudsak betytt att mer fossil energi stått till förfogande för produktionen i övrigt. För att den tekniska omställningen inte ska präglas av den sortens rekyleffekter krävs en ekonomisk politik som aktivt beslutar om ramarna för miljöpåverkan.

Vi vill se teknikprodukter som karaktäriseras av fritt publicerade ritningar, utbytbarhet av enskilda komponenter, reparerbarhet, öppna standarder i såväl mjuk- som hårdvara och fri programvara. Större användarfrihet skulle öppna en rad möjligheter för både ny och gammal teknik.

De målsättningarna står i skarp motsättning till företagens strävan att maximera omsättningen och förebygga konkurrens kring sina produkter. Många produkter är i stort och smått designade för inlåsning, inte kompatibilitet. Därför behövs det skarpa politiska krav.

Statens agerande betyder mycket för teknikutvecklingens riktning, t ex genom miljöregler, skatter, konsumentlagstiftning och offentlig upphandling. I många fall handlar det om att se till att någon tar kostnaden av att gå före, för att etablera kunskaper, standarder och strukturer som sedan gör det enkelt för andra att ställa om.

Vi vill se en statlig teknikmyndighet som följer utvecklingen av vardaglig teknik ur ett omställningsperspektiv, driver på standardisering och samlar kunskap om hur organisationer och privatpersoner kan undvika inlåsningar och minimera sin miljöbelastning. En av uppgifterna skulle vara att samordna en övergång till öppna standarder och fri programvara i stat och kommuner, i linje med Nederländernas exempel. En annan skulle vara att kontinuerligt se över kraven i offentlig upphandling.

Arbetet bör knytas ihop med en satsning på Konsumentverket med motsvarande inriktning. Vi vill utreda möjligheterna till obligatoriska märkningar av produkter utifrån miljöbelastning, standardisering och användarfrihet.

Staten bör också se över möjligheterna att stödja uppbyggnaden av en modern reparations- och återvinningsekonomi, riktad både till organisationer och privatpersoner. Det skulle inte bara dämpa behovet av nya prylar, utan också kunna vara en stark anledning att välja produkter som går att reparera och uppgradera.

Kommentarer

”Tekniken är inte svaret”?

I miljörörelsen konstateras det ofta att vi skulle kunna ställa om på ett rimligt sätt redan med dagens teknologi, och det ligger mycket i det. Då och då abstraheras den tanken däremot till en lös idé om att ”tekniken inte är svaret”, som är djupt problematiskt. Tvärtom är den utveckling av en både principiell och konkret teknikkritik som just nu pågår helt avgörande för att kunna bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. ”Teknik” är ett lika obestämt begrepp som ”politik”, och att kritisera ”tekniken” är lika intellektuellt trubbigt som att svepande kritisera ”politikerna”.

Det handlar inte om en konflikt mellan ny, avancerad och farlig teknik å ena sidan, gammal, enkel beprövad teknik å andra sidan. En del av forskningsframstegen är att vi upptäcker problem med gammal teknik, som när det gäller klimateffekterna av t ex vedeldning, kompostering, plöjning och djurhållning.

”Mer eller mindre teknik” är inte heller en fungerande begreppsram. En elmotor är inte mer teknisk än en ångmotor, inte mer komplicerad än en häst. Solel kräver mer arbetsdelning än vedeldning, men det säger inget om vare sig hållbarheten eller komplexiteten i processerna som helhet.

Den viktiga kärnan av sanning i den svepande teknikkritiken är att det är orimligt att vi fortsätter i gamla spår med ursäkten att vi kanske en dag kommer på helt ny teknik som i en handvändning gör de gamla spåren hållbara. Det är också orimligt att tro att teknikutvecklingen skulle gå mot mindre utsläpp med någon slags automatik, utan att vi medvetet styr den. Det har jag försökt uttrycka i textförslaget.

Varför så mycket fokus på teknikutvecklingen?

Den klimatkatastrof vi har framför oss kommer att vävas samman med en kvalitativ ökning av mänsklighetens produktionsförmåga de närmaste decennierna som kommer vara lika genomgripande som 1900-talet. Potentialen för att höja vår levnadsstandard med drastiskt sänkt resursförbrukning är enorm, och detsamma gäller potentialen att fortsätta öka utsläppen. Det handlar inte om vaga framtidsscenarion: robotiseringen är t ex mitt uppe i ett genombrott. Produktionen om 30 år kommer inte vara en lite snyggare version av den vi har idag, utan vara kvalitativt annorlunda.

Därför kan en klimatomställning inte bara handla om att hantera dagens teknik, utan den måste också ge sig in i villkoren för teknikutvecklingen, och formulera krav som försöker ta initiativet från storföretagen. Det kan tyckas som en omöjlig uppförsbacke, men många av de här fajterna pågår för fullt och har visat sig möjliga att vinna. Där behövs vi i Vänsterpartiet och den övriga miljörörelsen.

Fri programvara och elektronikskrot

Det finns en stor potential i att utsträcka den genomsnittliga användningstiden för hårdvara. Vissa datoruppgifter kommer alltid att dra stor nytta av den senaste hårdvaran, men det gäller långt ifrån alla. En viktig orsak till att hårdvara kasseras i förtid är att den proprietära mjukvara som de flesta använder uppgraderas i snabb takt, vilket i sig skapar problem för den användare som inte byter ut sin hårdvara. Fri programvara och öppna standarder ger bättre förutsättningar för att äldre och nyare system ska vara fullt ut kompatibla med varandra. Den kompatibiliteten skulle betyda mycket för hur mycket resurser det går åt för att förse oss med elektronik, både i Sverige och i världen.

En rapport från brittiska staten[1] tar upp det här som en stor potentiell besparing, både i utgifter och i utsläpp, och uppskattar grovt att användningstiderna kan så mycket som fördubblas: ”Industry observers quote a typical hardware refresh period for Microsoft Windows systems as 3-4 years; a major UK manufacturing organisation quotes its hardware refresh period for Linux systems as 6-8 years.” Även i Danmark drog en liknande utredning[2] samma slutsats: ”In an alternative with OpenOffice, licenses do not have to be paid for, and at the same time OpenOffice is expected to make fewer demands on the equipment, so that the PC’s have an economic life-span of six years.”

Det pågående skiftet från hård- till mjukvara som nyckeldelen av många tekniklösningar gör att de vägval vi gör nu kan spela stor roll framöver.


Användarfrihet – förslag till ett vänsterprojekt

I den här posten tänkte jag spåna kring hur vänstern skulle kunna knyta ihop en rad informationspolitiska frågor under rubriken användarfrihet. Det är ett utvecklingsarbete jag ser framför mig: att under de närmaste åren ta fram politik på de här områdena från övergripande linjer till konkreta förslag och strategier.

Texten nedan är en skiss, och jag skulle uppskatta kommentarer! Det finns säkert frågor jag inte fått med som har en naturlig plats här. Min tanke är att hålla den här texten uppdaterad, och använda den som en karta för vad Vänsterpartiet behöver arbeta med.

Tre samlande begrepp

·   Användarfrihet

Det finns en maktkonflikt mellan å ena sidan företag som försöker låsa sina produkter, och användare som begränsas av det. Vi driver starka rättigheter för användarna, t.ex. genom konsumenträtt, genom utformningen av offentliga tjänster, genom reformer av immaterialrätten och genom fri programvara. Vi förespråkar lösningar där användarna har full kontroll över sina egna data, bland annat av integritetsskäl.

·   Artificiell fattigdom

Det fantastiska med den tekniska utveckling vi ser är att den hela tiden öppnar nya möjligheter till överflöd. Det är ett problem för kapitalet. För att fler ska köpa deras produkter, försöker de därför på många områden skapa fattigdom artificiellt. Det handlar om programkod, läkemedel, forskning och annan information, men också t.ex. processorer som medvetet begränsas till att köras i halvfart.

·   Fri information

Det är bra att mycket information är fri att sprida och använda. Det behöver vi bidra till, med allt från bibliotek till fri programvara. Information i bred mening behöver ses som en del av infrastrukturen. För att bygga en stark samhällsekonomi behöver det offentliga ta ett ansvar för att arbetet med information får hög prioritet, och att resultaten kan spridas och tillämpas fritt.

Sakfrågor

·   Klimatpatent

Vi står inför en klimatkatastrof, och det är helt orimligt att den senaste klimattekniken inte kan användas fritt världen över.

·   Teknik för fattigdomsbekämpning

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent. Fri programvara betyder mycket för datoriseringen. Sveriges vägval spelar roll också internationellt.

·  Acta-avtalet

Acta är ett hot mot fattiga länders möjligheter till fri teknikutveckling, på samma sätt som Trips-avtalet.

·   Nätneutralitet

Det behövs tydliga spelregler för operatörerna. Det ska inte gå att särbehandla storföretagens sajter. Fånga upp kritiken mot Spotify-Telia-avtalet.

·   Fri programvara i offentlig sektor

Skattefinansierad programvara ska som huvudregel vara fri. Nederländerna är förebilden. Utveckla en principiell argumentation för skolan. Sverige är fortfarande efter i fråga om öppna standarder, och det är särskilt viktigt att en offentlig standard för e-legitimation inte låses till t ex SEB.

·   Fri forskning

Den kunskap som kommer ur skattefinansierad forskning borde som huvudregel vara fri att använda. Ta tydlig ställning för Open Access-initiativet, motverka patentering av skattefinansierad kunskap. Motverka expansionen av vad som är patenterbart, t ex vad gäller programvara och organismer.

·   Fria offentliga data

Offentlighetsprincipen behöver dras vidare. Det är bakvänt att t ex Lantmäteriverket inte vill släppa sina kartor fria. Öppna API:er behöver bli huvudregeln. Ta fram förslag som gör det lättare för public service och arkiven att tillgängliggöra material. Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

·   Öppna trådlösa nätverk

Bygg ut offentliga, fria tjänster – det är en del av infrastrukturansvaret.

·   Rättssäkerhet

Öppna trådlösa nätverk ska inte kunna vara medverkan till brott, som i Tyskland. Polisens rätt att beslagta datorer leder idag till helt orimliga konsekvenser. Sverige borde följa i samma spår som mediainitiativet från Island, IMMI. Tryckfriheten behöver vara stark också på nätet.

·   Filterfrågan

Motarbeta det EU-direktiv om obligatorisk filtrering som förbereds. Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

·   Konsumenträtt

Det behövs en starkare konsumenträtt för program och tekniska prylar, som ger användarna starka rättigheter. Bland annat ska det inte vara OK att undanhålla konsumenterna information om hur apparaterna fungerar, som i frågan om skrivare som märker utskrifter. Väck DRM-frågan och gör det lagligt att gå runt tekniska begränsningar.

·   Ingen panik för kidsen

Det är bra att ungdomar har bra tillgång till nätet. De har betydligt bättre koll än den oroliga äldre generationen. Nätfilter är ett otyg. Däremot behöver vi förstås alla diskutera hur problem som t ex mobbning tar sig nya uttryck.

·   IT-rättigheter i skolan

Eleverna bör ha goda möjligheter att fritt använda skolans datorer, också för helt annat än skolarbete. Deras datakonton m.m. måste ha ett fullgott integritetsskydd. Eleverna bör ha rätt att stoppa t ex övervakningskameror.

·   Integritet i arbetslivet

Samla konkreta exempel, och utveckla konkreta förslag i samarbete med TCO. Tydliggör i nätrörelsen att utvecklingen av en övervakningspraxis på arbetsplatserna hänger tätt ihop med de befogenheter staten tar sig.

·   Fri fildelning

Synliggör det absurda i förbudsförsöken: straffnivåerna, rättsosäkerheten osv. Utveckla förslag som stärker remixmöjligheterna, t ex med fokus på dokumentärfilmare.

·   Digitala bibliotek

Bygg en ny dialog med de kulturarbetare som är oroade över utvecklingen. Försök få respons i debatten – vi skulle snarast behöva en uttalad motståndare. Följ diskussionen om bättre möjligheter för arkiv, public service m.fl. att tillgängliggöra material på nätet.

·   FRA och Datalagringsdirektivet

Fortsätt arbetet. Vad kan Sverige göra åt Swift-avtalet? Särskilt avgörande är att få socialdemokraterna att se hur påtagliga integritetsproblemen är med de här förslagen. Proppen om datalagring kommer antagligen i höst, och med den öppnas för en skarp debatt.

Rapport från FSCONS

FSCONS var en fantastisk tillställning. Arrangörerna ska ha ordentligt med cred för att ha lyckats samla så mycket entusiasm på en så liten yta. Islänningen Smári McCarthy fångade stämningen perfekt i svaret på sin retoriska fråga om vad som behövde göras: Get excited and make things.

Smáris pass var uppbyggt som ett gäng tvära kast mellan gymnasiefilosofi och briljanta ingångar i den fina skärningspunkten mellan teori och praktik. Framförallt The Tangible Bit Projekt får jag skriva upp som hemläxa, tills jag kan mina spimes och slobjects utan och innan. Så långt jag förstod det handlade det om att sätta produktionsmöjligheter i handen på vem som helst genom att kartlägga saker – typ alla saker. Det är antingen feberdrömmar eller nästa Wikipedia.

Jag lyckades prata en del med Johan Söderberg, och höra hans föredrag om tjeckiska hårdvaruhackers och deras ljuskäglor-i-natten-system för att bygga trådlösa nätverk, Ronja. Osannolikt tufft! Projektets momentum dalade när vanlig wifi bredde ut sig, och målsättningen om att varje användare skulle kunna bygga sin egen Ronjalampa kom i för hård konflikt med målet om att bygga ut nätverket. Johans poäng var att dragkampen däremellan kan innehålla teman vi kommer se fler gånger i utvecklandet av fri hårdvara.

Två dagar av föreläsningar och möten var den perfekta starten för vänsterteknikbloggen som projekt. Stort tack till FSCONS-arrangörerna för det!