Avfallet från olika energislag

Stuga med ved cc0Stuga i bergen med ett välfyllt lager av dödlig ved. 

Som de flesta av er läsare vet är jag inte kärnkraftsmotståndare längre. De saker jag trodde om kärnkraften, hittar jag inte stöd för i forskningen när jag väl letar. Jag känner igen mig i det George Monbiot en gång skrev, när han insåg att den rörelse mot kärnkraft också han varit en del av helt saknar en rimlig kontakt med forskningen:

”Failing to provide sources, refuting data with anecdote, cherry-picking studies, scorning the scientific consensus, invoking a cover-up to explain it: all this is horribly familiar. These are the habits of climate-change deniers, against which the green movement has struggled valiantly, calling science to its aid. It is distressing to discover that when the facts don’t suit them, members of this movement resort to the follies they have denounced.

We have a duty to base our judgments on the best available information. This is not only because we owe it to other people to represent the issues fairly, but also because we owe it to ourselves not to squander our lives on fairytales.”

Det som hela tiden dyker upp när jag försöker jämföra det forskningen säger med det jag en gång tänkte, är frågan om proportioner. Istället för att skilja små saker från stora, tappar vi sammanhanget. Det är samma psykologiska mekanism som när vaccinmotståndarna gör en stor sak av att en del vacciner innehåller kvicksilver: det sättet att tänka triggar oss människor, men forskningsingången är istället att prata om doser. De doser av kvicksilver som kan finnas i vacciner är så små att de i praktiken inte spelar roll. Samma sak gäller det mesta vi som varit kärnkraftsmotståndare tänkt om strålning.

För att hålla proportionerna i det vi tänker, är en bra start att ta ett fast grepp om några av de stora, riktiga problemen. Luftföroreningarna är ett bra riktmärke. De dödar 6-7 miljoner människor varje år i världen. Inget annat energislag är jämförbart med dödligheten i förbränning.

En av de slående siffror jag fastnat för är att bara vedeldningen i Sverige dödar omkring 1000 personer varje år i Sverige. Avfallet går direkt ut i luften och fastnar i våra lungor. Enkelt, självklart och något vi rycker på axlarna åt.

Med den siffran framför oss kan vi försöka se frågan om kärnkraftens avfall i sitt sammanhang. Häromveckan spreds ett worst case-scenario för slutförvaringen av kärnbränsle, där allt går fel som överhuvudtaget kan göra det. Slutresultatet i det scenariot var en ökning av antalet cancerfall i Sverige med en person om året.

Är det verkligen ett worst case-scenario, hör jag dig tänka? Svaret på det är ja. Det är till och med väldigt hårddraget – det var för långsökt för att Strålskyddsmyndigheten skulle vilja kännas vid det.

De flesta worst case-scenarion ger mycket lägre siffror än så. Det värsta worst case-scenariot för det finska slutförvaret landar i en dos som motsvarar att äta två bananer extra varje år.

Det är den här sortens saker jag pratar om när jag pratar om att upptäcka att den bild jag en gång hade av kärnkraften helt saknar stöd i forskningen. Det finns inte en diskussion mellan forskare om slutförvaringen är säker eller jättefarlig. Det är som med kvicksilvret i vaccinerna: forskningen visar entydigt att det inte är en stor fråga.

Precis som med vaccinerna driver ”debatten” fram andra, riktiga problem. Kom ihåg att avfallsfrågan var huvudfrågan 1980! Det var den oproportionerliga oron som drev fram linje 3, som försökte få Sverige att bygga kolkraft istället. Den drev Vänsterpartiet till att försöka hejda övergången från olja till elektricitet i uppvärmningen. Den drev oss till att dra in fossilgas i stora delar av södra Sverige, som fortfarande idag står för miljoner ton i klimatutsläpp varje år.

Vi som en gång drog igång den oron, behöver vara de som ser till att stilla den. Släppa taget om den gamla linjen och istället ta fram en linje som handlar om de stora framtidsfrågorna.

– – – –
Läs gärna fler texter om klimat och kärnkraft.

Tyskland är inget föredöme

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den fjärde och sista!

Kolbrytning

E143: Tyskland är inget föredöme

Tyskland byggde fler nya kolkraftverk än hela resten av EU tillsammans de senaste tio åren. Deras utsläpp ligger en bra bit över EU-snittet – och de är längre över EU-snittet idag än de var när Energiewende började.

Vind- och solkraften har fungerat som en slags greenwashing över det faktum att Tyskland bygger sin framtid kring kolkraftverk och fossilgas. Fortfarande 2050 räknar Tyskland med att 40 procent av energin ska vara fossil.

Små mängder sol- och vindkraft uppbackade av stora mängder kol och fossilgas är ett helt ohållbart elsystem. Fortfarande idag är utsläppen per kWh omkring tio gånger högre i Tysklands elsystem än i Sverige, och fem gånger högre än grannlandet Frankrike. Välj andra länder som föredömen!

Jag yrkar
att orden ”och Tyskland” stryks på rad 283

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Vi har ingen plan (men skulle behöva en)

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den tredje!

Sveriges fossila 2014

E142: Vi har ingen plan (men skulle behöva en)

Den som frågar efter den plan för ett fossilfritt Sverige som det står om på rad 280 kommer inte att kunna få en. Vänsterpartiet har ingen sådan plan – och det blev väldigt tydligt i arbetet med ekoeko-programmet.

Fossilberoendet i Sverige är omkring 150-190 TWh, lite beroende på vad vi räknar in. De konkreta förslag vi har ersätter kanske några tiotal av dem, snällt räknat. Vi vet till exempel överhuvudtaget inte hur vi ska producera så mycket el som det skulle krävas för fossilfrihet.

Vänsterpartiet tvekar fortfarande i de flesta av den sortens klimatförslag som faktiskt skulle spela stor roll. Vi står inte för några betydande höjningar av CO2-skatten. Vi vill inte uttryckligt sätta klimatet före stängd kärnkraft. Vi vill inte se en klimatskatt på livsmedel. Vi vill inte försöka med CCS.

Den som vill göra skillnad för klimatet i Vänsterpartiet behöver fortfarande i huvudsak arbeta med självkritik. Vi är – precis som de andra partierna – inte i närheten av att nå några radikala klimatmål med de förslag vi ställt upp hittills. Vi har många förslag vi är entusiastiska för, men räknar vi på den sammanlagda effekten är den fortfarande liten.

En dag kommer Vänsterpartiet ha en plan för fossilfrihet. Vi behöver bara göra jobbet först – sedan kan vi ta rollen som det seriösa klimatpartiet i Sverige.

Jag yrkar

att texten på rad 280 skrivs om enligt följande:

”Vänsterpartiet vill se en radikal och genomgripande klimatomställning i Sverige, med målet att ha nollutsläpp år 2040.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Att elda biomassa är inte framtiden

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den andra!

solar-2285763_1920

E162: Att elda biomassan är inte framtiden

Skogen är en nyckelfråga för klimatet. En av de viktigaste slutsatserna från ekoeko-processen är att biomassan är begränsad, och att vi behöver tänka efter hur vi prioriterar användningen av den.

Det är till exempel viktigt att inte låsa fast Sverige i en framtid där vi behöver elda upp mycket av biomassan för att få t ex värme. Det är tyvärr den riktning energiöverenskommelsen i Sverige har just nu, eftersom deras klimatambitioner är på tok för lågt satta.

Vänsterpartiet skulle behöva profilera sig som ett parti som ser klimatnyttan med skogen och kommer styra mot en så klok användning av den som möjligt.

Jag yrkar
att följande text skrivs in på rad 304:

”Vi vill skydda mer av Sveriges naturskog. Den innehåller stora mängder kol som inte får släppas ut i atmosfären. Den hållbara biomassa vi kan ta ut i Sverige behöver i första hand användas där den gör störst skillnad för klimatet. Därför vill vi prioritera styrmedel mot att t ex bygga i trä eller binda kol i marken, snarare än att fortsätta elda upp stora mängder biomassa. Sverige behöver också vara ett av de länder som exporterar hållbar biomassa till resten av världen, i form av allt från byggmaterial till bioplaster. För att göra det möjligt behöver värmeproduktionen och transporterna istället gå mot en större elektrifiering, så att vi i första hand använder värmepumpar och elmotorer snarare än att elda med biomassan.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Sluta elda med fossilgas

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den första!

E164: Sluta elda med fossilgas

Sverige behöver ta tag i sitt fossilgasberoende, som omfattar omkring 10 TWh per år. En liten del av den kan ersättas med att skala upp den hållbara biogasen, som idag står för 2 TWh per år, men huvuddelen av den kommer behöva ersättas med t ex elektricitet. I framtiden är det möjligt att vätgas producerad med el kan spela en roll, men det är mycket långt dit. Vi behöver ha fasat ut fossilgasen långt innan dess.

Därför behöver Sverige en plan för stänga Öresundsverket, som är en av landets stora klimatskurkar. Vi behöver också fasa ut fossilgasen från industrin. Biogasen behöver användas där en elektrifiering inte är möjlig, som i de industrier där gasen används som råvara.

Idag framställer sig fossilgasindustrin som det självklara komplementet till vindkraften, som kan rycka in för att täcka svackorna de veckor det inte blåser. Vi som vill bygga mycket vindkraft behöver aktivt se till att det inte är där vi hamnar. Det är en rejäl teknisk utmaning, som bland annat kommer kräva stora investeringar i nätöverföringen från vattenkraften i norra Sverige.

Vi i Vänsterpartiet drev aktivt på utbyggnaden av infrastrukturen för fossilgas under 1980- och 1990-talet. Det var i huvudsak med fossilgas vi skulle ersätta kärnkraften. Resultatet blev ett fördjupat fossilberoende i de södra delarna av Sverige.

Vi kan ta ansvar för den delen av vår historia genom att vara tydliga med att fossilgasen är helt ohållbar och behöver fasas ut. Det skulle vara en bra skillnad mot de andra partierna, som idag talar tyst om fossilgasen. Klimatrörelsen har börjat väcka frågorna. Vi borde ge dem en hjälpande hand att få upp det på den politiska dagordningen.

Jag yrkar
att följande text skrivs in på rad 304:

”Vi vill ta fram en plan för att fasa ut fossilgasen i Sverige. Vi vill stänga Öresundsverket och ersätta fossilberoendet i industrin med elektricitet och biogas.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

 

Fossilöverenskommelsen är här

Energiöverenskommelsen kom just. Den bygger på fortsatt fossil förbrukning.

Sveriges fossila och ÖK

När kapitalet och högern ser på fossilberoendet, är deras utgångspunkt att det är enklast och billigast att fortsätta köra på. Det är också det energiöverenskommelsen bygger på. Det som sägs om ”100 procent förnybart” gäller bara elproduktionen, kanske i praktiken också värmen. Det är en tjugondel av totalen.

Samtidigt gör energiöverenskommelsen det smått omöjligt att fasa ut resten av det fossila. Det skulle kräva mycket mer el. Det var så Sverige en gång i tiden sänkte utsläppen radikalt: vi ersatte olja med el.

Det skulle krävas ett mirakel för att göra det med den här energiöverenskommelsen. I den bygger vi ut elproduktionen med ytterligare omkring 25 TWh vind- och biokraft till 2030. Det går helt åt till målet att stänga kärnkraftens 60 TWh till 2040. Hela överenskommelsen handlar om att producera mindre el, i ett läge där världen akut behöver all den fossilfria el vi kan skaka fram.

Den principiella prioriteringen är densamma som i Tyskland. Under de tjugo år då klimatfrågan avgörs, ska all den nya vindkraft vi bygger användas till att stänga kärnkraft. Det fossila, däremot, kommer tuffa på. Det är helt oförsvarbart.

Utan el till en fortsatt elektrifiering, är det svårt att komma särskilt långt med det fossila. Energieffektivisering kan kanske ta oss en liten bit. Samtidigt finns det en rad faktorer som drar åt andra hållet, som t ex att vi blir fler. De förslag som finns i överenskommelsen ser inte särskilt radikala ut.

Elda skog en riskabel väg framåt

De senaste tio åren har forskningen kring vad det betyder för klimatet att elda skog tagit många steg framåt. Den gamla, romantiska synen på att elda skog som ”naturlig energi” är starkt ifrågasatt. Vi behöver vara försiktiga med skogen.

Här går energiöverenskommelsen i en helt annan riktning. Som i så många andra fall betyder ”100 procent förnybart” i praktiken framförallt ”elda upp skogen för att få el och värme”. Det är det som ska täcka Sveriges vindstilla vinterveckor. Därför vill de uttryckligt minska elanvändningen i uppvärmningen – ett stort steg bakåt för klimatet.

Subventionerna skiljer överhuvudtaget inte på finel från vindkraft och fulel från att elda skog. Sverige skulle behöva göra tvärtom: vara rejält försiktig med att göra skogarna till fabriker för energi. Att elda mer skog är inte vägen framåt.

Överenskommelsen innehåller en skrivning om ”negativa utsläpp”. Det handlar i praktiken om att använda kryphål i bokföringen över utsläppen, t ex så att det plötsligt räknas som politikens förtjänst att Sverige har mycket skog som växer.

Bio-CCS är det kanske mest kända tricket. Det betyder att vi eldar massor av skog och försöka pumpa ner CO2-utsläppen i södra Östersjön. Det är usel miljöpolitik, tveksam klimatpolitik. Tyvärr ligger det helt i linje med överenskommelsen inriktning på att knyta upp mer biomassan i kraftverken. Samtidigt skulle det kräva rejäla subventioner – som det inte finns ett spår av i överenskommelsen.

Sverige skulle tvärtom behöva prioritera medvetet med biomassan. Vi behöver den till t ex bioplaster, byggnadsmaterial eller fartygsbränslen. Det finns inte så mycket, särskilt om vi ser till världens omställning i sin helhet! Biomassan är som ett för kort täcke: drar vi i ena ändan, blir det kallt i andra. Vi som vill driva på för fossilfrihet behöver försöka frigöra så mycket som möjligt genom att elektrifiera där det går, t ex i värmen eller pappersbruken.

Vänsterpartiets ekoeko-program

I Vänsterpartiet satte vi just ner foten i ett ekeko-program som sade en hel del om energi och klimatet som går rakt emot överenskommelsen:

  • Det behövs en mångdubbel takt i utbyggnaden av sol-, vind- och vågkraft, för att kunna elektrifiera både industri och transporter.
  • Elproduktionen behöver ses som en del av infrastrukturen, som vi gemensamt bygger upp utifrån gemensamma mål.
  • Vi ska vara försiktiga med skogen, och prioritera medvetet med den hållbara biomassa vi kan ta ut.

Problemet för Vänsterpartiet är att siffrorna i första punkten inte går ihop. Vindkraften ger 15 TWh idag. Jämför det med fossilberoendet längst upp, så syns utmaningen. Så länge vi inte kan svara på hur det där ska gå till, är det svårt för oss att driva frågan fullt ut.

En ny, radikal klimatrörelse

Energiöverenskommelsen är ett historiskt monument över den radikala klimatrörelsens svaghet. Sverige planerar för fortsatt fossilberoende, och den gamla generationens miljörörelse hurrar. Klimatfrågan är helt utanför dagordningen. De höjer inte ens rösten för skogen.

Fundera ett tag på vilka krav klimatrörelsen i Sverige ställde på energiförhandlingarna. Så långt jag såg – inte ett enda? Det finns vad jag kan se inte en enda organisation som sätter tryck på partierna att fundera på fossilfrihet i praktiken. Vi behöver en ny, radikal klimatrörelse.

Edit: Justerade skrivningarna om negativa utsläpp i efterhand. Den som vill nörda mer om det kan kika på s 46 i Miljömålsberedningens betänkande om klimatpolitiskt ramverk.

Den gamla linjen var fossil

Skriver på Vänsterpartiets debattsida inför kongressen, för att fler ska se vilket steg vi är på väg att ta. Det finns ett historiskt sammanhang här. Från en linje som i praktiken varit förvånansvärt fossil, håller vi på att ta steget till att säga att klimatet går först. (Artikeln dyker upp på debattsidan imorgon torsdag.)

Den gamla linjen var fossil

Kongressen i maj ser ut att ta ett stort steg framåt. För första gången börjar Vänsterpartiet tänka att klimatet går först i energipolitiken. Gertrud Ingelman skrev däremot här på debattsidan att vi tvärtom borde vara kvar i prioritera stängd kärnkraft först. Tanken verkar vara att det aldrig varit något fel med det vi sagt förut – så varför förändra det? Kanske är det läge att granska den historien inför den här kongressen. Den gamla linjen var i praktiken förvånansvärt fossil.

På 1960-talet var vänsterns linje att vi ville skydda älvarna och elda mindre olja. Därför ville vi bygga ut kärnkraften. Vi ville se gemensamt ägd kärnkraft, byggd med svenska ritningar. Den linjen bröts upp 1973, bland annat för att fredsrörelsen knöt ihop frågan om atomkraft med den om atomvapen. Det gick också hand i hand med den kritik av socialdemokraterna som handlade om att de var teknokrater. Oljefrågan kom i skymundan.

Alla hamnade inte i det spåret. Palme lyfte tvärtom fram oljan som det stora miljöproblemet. Det handlade om luftföroreningarna, försurningen och att den riskerade att förändra världens klimat. Så här i efterhand är det slående hur enkelt det är att hålla med i det. Vi vet idag att konsekvenserna av det fossila förstör människor och ekosystem i en helt egen skala.

Fossil energi i Sverige 2

Resultatet av Palmes linje var slående framgångsrikt. På tio-femton år fasade Sverige ut en tredjedel av sitt oljeberoende, med hjälp av stora mängder el från de nya kärnkraftverken. Till exempel kunde många sluta värma husen med olja och använda el istället. Den tidens vänster drev en uttrycklig och långdragen kamp för att stoppa det. Utgångspunkten var tvärtom mot Palmes: att olja var OK i jämförelse med kärnkraft. Andra saker gick före utfasningen av det fossila.

Ibland var vi uttryckliga med den prioriteringen. Ibland försökte vi slippa säga den rakt ut. I en motion från 1977 skrev vi till exempel att enligt vår mening ”får valet inte stå mellan kärnkraft och kol”. Strax efter förklarar vi vad det betydde för oss: att vi såg att ökad kolanvändning kanske skulle vara nödvändigt, i väntan på den förnybara energins genombrott. Det finns alltid en prioritering i botten, och den vi hade är i efterhand helt oförsvarbar.

Samma försök att ducka frågan om prioriteringar finns också idag. Motionerna om att gå tillbaka till den gamla linjen innebär att kärnkraften ska stängas snarast, oberoende av vad det betyder för klimatet. Samtidigt verkar det inte finnas någon som uttryckligt vill försvara den värderingen. Alla förstår nånstans att klimatet är den större frågan.

Under hela sin historia, har Vänsterpartiet aldrig lagt fram någon plan för att fasa ut det fossila. I praktiken var utgångspunkten alltid fortsatt fossil förbränning. På 1980-talet hade vi en särskild förkärlek för fossilgas, som vi var med och drev fram i Sverige. Det var praktiken bakom slagorden om sol- och vindkraft.

Eftersom Sveriges fossila förbrukning är tre gånger större än kärnkraften, skulle det behövas en helt ny energipolitik för fossilfrihet. Till exempel behöver vi mycket mer el. Därför skissar punktprogrammet på sol-, vind- och vågkraft i en helt annan nivå än tidigare. Motion E26, som PS delvis bifallit, handlar om att fortsätta utveckla förslagen, för att de ska räcka för de mål vi sätter upp.

Den som vill tillbaka till den gamla linjen, behöver säga något om hur fossil den var i praktiken. Den som ser den tyska linjen som ett föredöme, behöver diskutera att det realpolitiska resultatet visat sig vara fossilt. Deras kolkraft fortsätter att bolma. Risken är uppenbar att Sveriges fossilberoende också tuffar på. Vi behöver bygga ut mycket mer el för att kunna fasa ut det fossila, och det saknas ett parti som tydligt trycker på för det. Det spelar roll var vänstern lägger sitt politiska krut.

Partistyrelsens förslag är att ta ett par symboliska steg mot att prioritera klimatet. Det är bra, men det saknas fortfarande principiella skrivningar för det resonemanget i punktprogrammet. Ju tydligare vi kan sätta punkt för den gamla linjen, desto bättre. Vi som skrev motionerna E97 och E109 försökte ta fram ett förslag som är så renodlat det går, inom ramen för målet om 100 procent förnybar energi. I grunden är det ett enkelt steg, som samtidigt skulle vara historiskt: sätt klimatet först!

 – – –

Kongressen börjar imorgon. Vad jag vet är ingen av oss som skrev motionerna E97 och E109 där som ombud. Själv är jag t ex där som tjänsteman istället och råddar med organisationen. Däremot vet jag att det finns många som gillar tanken på att ta steget till en principiell linje som säger att klimatet går först. Du som är där och sympatiserar med det, säg gärna det från talarstolen!

Läs gärna fler texter om klimatstrategier och klimat och kärnkraft >>