Den som läste Aaron Bastanis bok Helautomatisk lyxkommunism – vilket jag hoppas många av er gjort, det är en bra bok! – fick en bild av solpaneler som är lite uppskruvad. I praktiken har det hittills visat sig knepigt att skala upp solpanelerna.
Ser vi på de länder som satsat stort, går det på det stora hela ganska sakta. Takten stannar också ofta av. Då är det här ändå bara den absolut enklaste delen, de första 5-10 procenten av elsystemet.
Data från IEA, China Energy Portal, California Energy Commission
Ju större del av elsystemet som växlar med solen, desto knepigare är det att få en stabil helhet. En risk med solpanelerna är att fler vänder sig till fossilgasen för en quick fix, eftersom det är det billiga sättet att balansera ständiga växlingar. Fossilgasindustrin marknadsför sig själva som ”det perfekta komplementet till sol- och vindkraft”. Kalifornien bäddar in sina solpaneler i en mjuk bädd av uppåt 50 procent fossilgas. EU finansierar också en stor, långsiktig utbyggnad av fossilgas just nu.
Rikard Warlenius och jag skrev nyligen om de här frågorna i en artikel i ETC:
Solpaneler står idag för 2 procent av den el som produceras i världen. Det finns goda förhoppningar om att de ska göra stor skillnad framöver – IEA uppskattar t ex att de kan stå för över 10 procent av elproduktionen år 2030 om världen skärper sin klimatpolitik.
Samtidigt har erfarenheten hittills varit att det är enkelt att bygga lite solpaneler, men svårt att bygga mycket. Det finns ett återkommande mönster där de länder som satsat mest på solpaneler ofta har tvingats avbryta utbyggnaden innan de nått ens 10 procent av elproduktionen.
Det är en skarp illustration av det IPCC skriver om att varje energislag har skalbarhetsutmaningar. Det som händer när solpanelerna börjar bli en märkbar del i helheten är att elsystemet får svårt att hantera att de bara fungerar när solen skiner.
Vi kommer antagligen bli bättre på det – fast det kommer kosta. Vi behöver investera i stabilare elnät, styra förbrukningen till rätt timmar på dygnet, bygga ut energilagringskapacitet osv. Vi behöver också hålla emot så att ”lösningen” inte blir stora mängder fossilgas, som i t ex Kalifornien.
IPCC visar att det finns en bred samsyn i forskningen om att världens omställning kostar mindre om vi är beredda att bygga ut sol-, vind- och kärnkraften samtidigt. Ju radikalare omställning vi siktar på, desto större roll spelar det att kunna investera i alla de tre energislagen.
Hela artikeln finns på ETC:s hemsida, eller här som pdf.
Vi behöver en bra, genomtänkt teknikoptimism, som visar att vi kan bygga ett samhälle långt mycket bättre än det här, så länge vi ägnar oss åt det och inte åt att maximera den kortsiktiga vinsten för något företag.
En sådan teknikoptimism behöver en nykter syn på läget. Solpaneler är ett bra exempel på att den som är fast bestämd att använda den teknik vi har framför oss fullt ut, just därför också behöver se var det kan ta stopp. Det finns inga mirakellösningar.
Solpaneler är en energikälla som kommer betyda mycket för världens omställning. Vi behöver ha koll på erfarenheterna av att skala upp dem, för att se till att de kan spela så stor roll som möjligt.
Vänsterteknik 