Solpanelernas roll

Den som läste Aaron Bastanis bok Helautomatisk lyxkommunism – vilket jag hoppas många av er gjort, det är en bra bok! – fick en bild av solpaneler som är lite uppskruvad. I praktiken har det hittills visat sig knepigt att skala upp solpanelerna.

Ser vi på de länder som satsat stort, går det på det stora hela ganska sakta. Takten stannar också ofta av. Då är det här ändå bara den absolut enklaste delen, de första 5-10 procenten av elsystemet.

Data från IEA, China Energy Portal, California Energy Commission

Ju större del av elsystemet som växlar med solen, desto knepigare är det att få en stabil helhet. En risk med solpanelerna är att fler vänder sig till fossilgasen för en quick fix, eftersom det är det billiga sättet att balansera ständiga växlingar. Fossilgasindustrin marknadsför sig själva som ”det perfekta komplementet till sol- och vindkraft”. Kalifornien bäddar in sina solpaneler i en mjuk bädd av uppåt 50 procent fossilgas. EU finansierar också en stor, långsiktig utbyggnad av fossilgas just nu.

Rikard Warlenius och jag skrev nyligen om de här frågorna i en artikel i ETC:

Solpaneler står idag för 2 procent av den el som produceras i världen. Det finns goda förhoppningar om att de ska göra stor skillnad framöver – IEA uppskattar t ex att de kan stå för över 10 procent av elproduktionen år 2030 om världen skärper sin klimatpolitik.

Samtidigt har erfarenheten hittills varit att det är enkelt att bygga lite solpaneler, men svårt att bygga mycket. Det finns ett återkommande mönster där de länder som satsat mest på solpaneler ofta har tvingats avbryta utbyggnaden innan de nått ens 10 procent av elproduktionen.

Det är en skarp illustration av det IPCC skriver om att varje energislag har skalbarhetsutmaningar. Det som händer när solpanelerna börjar bli en märkbar del i helheten är att elsystemet får svårt att hantera att de bara fungerar när solen skiner.

Vi kommer antagligen bli bättre på det – fast det kommer kosta. Vi behöver investera i stabilare elnät, styra förbrukningen till rätt timmar på dygnet, bygga ut energilagringskapacitet osv. Vi behöver också hålla emot så att ”lösningen” inte blir stora mängder fossilgas, som i t ex Kalifornien.

IPCC visar att det finns en bred samsyn i forskningen om att världens omställning kostar mindre om vi är beredda att bygga ut sol-, vind- och kärnkraften samtidigt. Ju radikalare omställning vi siktar på, desto större roll spelar det att kunna investera i alla de tre energislagen.

Hela artikeln finns på ETC:s hemsida, eller här som pdf.

Vi behöver en bra, genomtänkt teknikoptimism, som visar att vi kan bygga ett samhälle långt mycket bättre än det här, så länge vi ägnar oss åt det och inte åt att maximera den kortsiktiga vinsten för något företag.

En sådan teknikoptimism behöver en nykter syn på läget. Solpaneler är ett bra exempel på att den som är fast bestämd att använda den teknik vi har framför oss fullt ut, just därför också behöver se var det kan ta stopp. Det finns inga mirakellösningar.

Solpaneler är en energikälla som kommer betyda mycket för världens omställning. Vi behöver ha koll på erfarenheterna av att skala upp dem, för att se till att de kan spela så stor roll som möjligt.

 

Japans vändning till det fossila

Skriver i Flamman om hur Japan bytte riktning – från ett gott hopp om klimatomställning till nattsvart, fossil utbyggnad.

Jag har själv bott i Japan, och sett den här tragedin utspela sig både hos människor jag känner och på den politiska nivån. Samtidigt har kärnkraftsmotståndare i Sverige försökt låtsas att Japan är ett grönt föredöme. Vi behöver vara större än så, och visa en beredskap till självprövning.

Det fossila Japan

Japans elproduktion eldar idag omkring 20 procent mer kol, olja och fossilgas än innan Naoto Kan var premiärminister. Med honom kom ett grundläggande skifte i energipolitiken. I en värld där de flesta länder sakta skärpte sin klimatpolitik, skrotade Japan sitt radikala utsläppsmål helt.

Det var ett av fossilkapitalets största segrar i modern tid. Japan började planera över 40 nya kolkraftverk, som skulle står för stabiliteten i energisystemet för lång tid framöver.

Ett av Naoto Kans försvarstal för den kursändringen publicerades i förra numret av Flamman. Där pratar han gärna om solpaneler – 5 procent av Japans elproduktion – och inte om att de ligger som ett tunt lager greenwashing över ett elsystem som nu är uppe i 80 procent fossil eldning. Hade landet genomfört den energiplan som fanns antagen och färdig innan Naoto Kan hade siffran kunnat vara hälften av det.

Den äldre generationens rädsla för kärnkraft frontalkrockar med klimatomställningen. Den kom ur en specifik historisk situation: i ett läge där fredsrörelsen inte förmådde stoppa kärnvapnen, började en del av den kraften istället att kanaliseras i en oro för civil kärnkraft. I den strömningen uppstod en organiserad misstro mot forskningen, på samma sätt som med vaccinmotståndet. Ingenstans är det tydligare än i Japan.

Forskningen visar samstämmigt att skillnaden i strålningsnivå i Fukushima var förvånansvärt liten – något Naoto Kan noggrant undviker att prata om. Slutsatserna från FN-organen WHO och UNSCEAR är att vi överhuvudtaget inte kommer se någon skillnad i dödligheten i cancer.

Läs det stycket igen! För en del i vänstern leder den forskningen till samma sorts försvarsreflexer som när andra får se siffror på att brottslighet och invandring inte hänger ihop. Det är – tyvärr – lätt att hamna i att leta utvägar istället för att ändra världsbild. Vi behöver en aktiv nyfikenhet om hur världen egentligen fungerar för att ge forskningen en chans mot en slagkraftig berättelse.

De som studerar riskpsykologi kan idag ge detaljerade svar på hur vissa, helt marginella risker trissas upp. Vi människor skräms t ex av det som inte är ”som vanligt”, som vilda vargar, och det vi uppfattar som ”onaturligt”, som bioteknik.

Eldandet upplever vi som vardagligt och naturligt. Varje år dör 60 000 människor av luftföroreningar i Japan, utan rubriker. 80 procent av befolkningen lever dag ut och dag in i värre luftföroreningar än de gränser WHO föreslår. Ett kolkraftverk kan döda i storleksordningen 5 000 människor över sin livstid, i helt vanlig drift.

Vi behöver, med varm hand, hjälpa den äldre generationen att släppa taget om den världsbild de en gång formade. Den stöds inte av forskningen – vare sig när det gäller gruvbrytningen, slutförvaret, olyckorna eller ekonomin. Det är som med vindkraftsmotståndet: vi har inte tid med den sortens distraktioner. Det är viktigt att ingen som Naoto Kan blir premiärminister igen. Världen behöver en fungerande omställning, som vilar på forskningen.

Mikael von Knorring

IPCC spelar roll för synen på kärnkraft

I Sydsvenskan idag skriver Take Aanstoot (som är aktiv i Miljöpartiet) och Dan Tilert (som är aktiv i Centerpartiet) och jag (som är aktiv i Vänsterpartiet) om hur IPCC håller på att förändra synen på kärnkraft i våra partier.

Här är den okortade originaltexten!

Kolbrytning i Garzweiler, Tyskland. Foto: Raimond Spekking (CC BY-SA 4.0).

Den senaste tiden har vi sett en utdragen debatt om kärnkraftens roll i klimatomställningen. Nyligen skrev tre forskare som själva deltagit i IPCC:s arbete om det, och verkade genuint förvånade över hur stor debatten blivit. Deras roll är trots allt bara att informera våra beslut, inte föreskriva dem – kan det vara så kontroversiellt?

Den som vill förstå den här debatten behöver se utanför de akademiska korridorerna, och istället se den politiska sprängkraften i de försiktiga slutsatser IPCC drar. Vi som skriver det här är aktiva i Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Vi ser ett långsamt men tydligt skifte runt omkring oss: IPCC-rapporterna driver fram en ny, pragmatisk diskussion om kärnkraften.

Att lyssna på det IPCC säger har visat sig vara något helt annat än att lyssna på farbror Sven på släktmiddagen, som pratar kärnkraft för att slippa prata om hela den övriga omställningen. Våra partier är fulla av medlemmar som ser att klimatet är en helt avgörande framtidsfråga, och är uppriktigt engagerade i varje del av omställningen. Det är särskilt tre av IPCC:s slutsatser som gjort skillnad för dem:

1. Fossilfrihet är den stora frågan

Både ekosystem och människor tvingas hantera en massiv förstörelse i spåren av kol, olja och fossilgas. Risken för katastrofala klimatförändringar har börjat sjunka in hos de flesta. Luftföroreningar dödar miljoner människor varje år. Hur vi än vrider och vänder på siffrorna, visar de att det är fossilfrihet som är den stora frågan.

Den gamla diskussionen om kärnkraft handlade mycket om olyckor. Här ger IPCC-rapporten oss en hjälpande hand i att skilja på psykologi och verklighet. Den jämför statistiken från energirelaterade olyckor, och visar att det fossila varit dödligt på en helt annan skala än alla andra energikällor. Sol-, vind- och kärnkraft ligger förvånande nog på ungefär samma nivåer, långt under de andra energislagen.

Allt det här är säkert uppenbart och okontroversiellt i forskningssammanhang. Politiskt är det sprängstoff. Den gamla tanketraditionen i våra partier har i praktiken betytt att krav på stängd kärnkraft kan gå före klimatfrågan. Tysklands kraschade omställning visar hur allvarliga konsekvenser det misstaget kan leda till.

Här har IPCC-rapporterna betytt mycket. Det är idag uppenbart för många att klimatfrågan behöver gå först. Vi är inte framme vid ett tydligt skifte av principer, men diskussionen ser helt annorlunda ut än för bara fem-tio år sedan.

2. Kärnkraft har låga utsläpp

Det finns en misstro mot forskningen i delar av kärnkraftsmotståndet som länge varit svår att rå på. Nu håller det på att förändras i snabb takt, mycket tack vare det grundmurade förtroendet för IPCC. Den som vill försvara ekosystemen, försvarar idag forskningen.

Ett exempel på den gamla misstron, som vi mött många gånger, är påståendet att kärnkraften ”egentligen” skulle ha höga CO2-utsläpp. IPCC visar att det helt enkelt inte stämmer: kärnkraften är en av de bästa energikällor vi har för klimatet. För många har det varit en väckarklocka, som gett dem mer av en sund skepsis till lösa påståenden i de här diskussionerna.

3. Ny kärnkraft är ett effektivt verktyg

IPCC-rapporten visar att världens omställning kostar mindre om vi fortsätter bygga ny kärnkraft. Anledningen är att världens framtida elsystem behöver stabilitet. Sol- och vindkraft kommer spela en stor roll i framtiden, och det finns en överhängande risk att de balanseras med fossilgas när det är mörkt och vindstilla. Därför är det en stark strategi att använda sol-, vind- och kärnkraft tillsammans.

Det perspektivet har också börjat göra avtryck, samtidigt som den diskussionen är mer trevande. Det är fortfarande vanligt att försöka rationalisera bort det IPCC säger här. Vi hoppas att också den slutsatsen – som vilar på samma sorts breda forskning som de första två slutsatserna – kommer vinna acceptans med tiden.

Ny energiöverenskommelse

Genomslaget för IPCC:s slutsatser ger hopp för framtiden. Sverige behöver en ny energiöverenskommelse, med en kraftig utbyggnad av fossilfri el. Det händer inte av sig själv. Lägger vi den gamla konflikten mellan vind- och kärnkraft bakom oss, är chansen mycket större att trycket från klimatrörelsen faktiskt leder fram till en uppgörelse som är både bred och radikal.

Klimatet är en historisk fråga som kräver att vi alla är beredda att öppet och ärligt se över det vi tänkte förr. I den här frågan, som i flera andra, märker vi att det faktiskt håller på att hända nu – mycket tack vare IPCC.

Mikael von Knorring
Take Aanstoot
Dan Tilert
Nätverket Sol-, vind- och kärnkraft
– – – –
Läs gärna fler texter om klimat och kärnkraft.

 

Värme utan eld

Det här är en andra motion till Klimatriksdagen, som går av stapeln den 4-6 maj i Stockholm. Kom dit, tycker jag! Jag var själv på den förra, som var i Norrköping 2014, och kommer försöka vara på den här också.

Helsingfors skulle kunna bli världens första stad med helt CO2-fri värmeförsörjning.

För att världen ska kunna klara den sorts radikala klimatomställning som behövs, kommer vi behöva använda den biomassa vi har försiktigt och genomtänkt. Byggnadsmaterial är t ex ett av de områden där den gör som störst nytta, eftersom vi då lagrar kol långsiktigt och ersätter cement. Bioplaster är ett annat nyckelområde. Biobränslen till t ex fartyg är ett tredje.

Det finns inte särskilt mycket hållbar biomassa i världen. Vi kommer kanske kunna odla lite större ytor på en del håll, men vi behöver också skydda betydligt mer naturskog från att huggas ner. Sverige är ett av de länder som behöver dela med sig av mycket biomassa till andra, eftersom vi har mycket mer per person än världen i stort.

Vill vi sikta på en riktig omställning, behöver Sverige därför planera för att frigöra så mycket biomassa som möjligt. Idag eldar vi mycket av biomassan bara för att få värme. Det betyder att det kol som sakta bundits i träet skickas direkt tillbaka till atmosfären som CO2 igen. För klimatet är det en mycket sämre lösning än att binda kolet långsiktigt.

• Energieffektivisering är förstås en viktig del av lösningen. Vi behöver bra byggstandarder och en satsning på att renovera t ex miljonprogrammen.
• Värmepumpar är en annan nyckeldel: de kan drivas med CO2-fri elektricitet och förbrukar betydligt mindre energi än förbränning. De begränsas däremot av att de kräver yta.
• Fjärrvärmenäten skulle kunna ersätta förbränningen med kärnvärme. Det är teknik som finns, tillämpas på flera håll och ger stora mängder värme helt utan CO2-utsläpp. Helsingfors håller på att se över den här möjligheten.

En del av problemet idag är att det finns gott om subventioner för att elda biomassa, medan det saknas styrmedel för det som är bäst för klimatet: att använda biomassan till byggmaterial, bioplaster eller andra produkter där kolet lagras.

Att elda skog är inte framtiden. Sverige är ett land med mycket skog – och därför ett ansvar se till att den används så klokt som möjligt.

Mikael von Knorring
Vide Karlsson
Nätverket sol- vind- och kärnkraft

– – – –
Läs gärna fler texter om klimat och kärnkraft.

Lyssna på IPCC i energifrågorna

Det här är en motion till Klimatriksdagen, som går av stapeln den 4-6 maj i Stockholm. Kom dit, tycker jag! Jag var själv på den förra, som var i Norrköping 2014, och kommer försöka vara på den här också.

Elektrifiering är en nyckeldel av klimatomställningen. 

FN:s klimatpanel IPCC tar med jämna mellanrum fram gedigna rapporter om vad forskningen säger om klimatutmaningen. De har tre arbetsgrupper: en som går igenom grunderna, en som skriver om effekterna och en som sammanfattar vad forskningen säger om den omställning vi behöver.

I Sverige har vi idag i stort ett konsensus om slutsatserna från de första två arbetsgrupperna. Den tredje arbetsgruppen skulle däremot behöva draghjälp för att läsas mer av de svenska politiska partierna. Det skulle kunna vara ett viktigt steg mot att gå till handling och bygga en bredare samsyn om vilken riktning Sverige behöver planera för.

Tydligast är det i energifrågorna, trots att det är omställningens kärnfråga. I den senaste IPCC-rapporten visar den tredje arbetsgruppen till exempel att forskningen talar för de här tre radikala slutsatserna:

• Elektrifiering är en nyckeldel av världens omställning (s 559).
• De lågutsläppande energislagen behöver öka fem gånger eller mer i världen (s 490).
• Vi behöver bygga ut såväl sol-, vind- som kärnkraft för att kunna skala upp så drastiskt med så låga kostnader som möjligt (s 453).

Idag utgår inget av de politiska partierna från IPCC:s slutsatser i energifrågorna. De flesta är tvärtom fortfarande kvar i den gamla konflikten mellan vind- och kärnkraft. Det har lett till att vi har en energiöverenskommelse i Sverige som är svag i klimatfrågorna:

• Den siktar bara på en begränsad elektrifiering. Talet om ”100 procent förnybart” gäller bara elen, som inte står för mer än en tjugondel av Sveriges fossilberoende.
• Den siktar inte på att Sverige ska vara med i den radikala utbyggnad av fossilfri energi IPCC säger att världen behöver.
• Mitt i världens klimatkris, använder den inte ny vindkraft till att fasa ut fossilberoende, utan till att stänga kärnkraft.

Vi behöver en ny energiöverenskommelse i Sverige, som bygger på IPCC:s bild av läget. Sverige behöver sikta på en radikal elektrifiering som gör oss till ett föregångsland i klimatomställningen.

Klimatriksdagen kan vara en kraft för att ta det steget. Genom att själva ta avstamp i IPCC:s slutsatser kan vi vara ett föredöme och öka chansen att politiker från olika läger ser sig tvungna att lyssna.

Vi vill att Klimatriksdagen driver på för en ny energiöverenskommelse, som utgår från IPCC:s slutsatser och bygger ut elproduktionen radikalt, för att Sverige ska göra så stor skillnad som möjligt i världens klimatomställning.

Mikael von Knorring
Vide Karlsson
Nätverket sol- vind- och kärnkraft

– – – –
Läs gärna fler texter om klimat och kärnkraft.

Avfallet från olika energislag

Stuga i bergen med ett välfyllt lager av dödlig ved. 

Som de flesta av er läsare vet är jag inte kärnkraftsmotståndare längre. De saker jag trodde om kärnkraften, hittar jag inte stöd för i forskningen när jag väl letar. Jag känner igen mig i det George Monbiot en gång skrev, när han insåg att den rörelse mot kärnkraft också han varit en del av helt saknar en rimlig kontakt med forskningen:

”Failing to provide sources, refuting data with anecdote, cherry-picking studies, scorning the scientific consensus, invoking a cover-up to explain it: all this is horribly familiar. These are the habits of climate-change deniers, against which the green movement has struggled valiantly, calling science to its aid. It is distressing to discover that when the facts don’t suit them, members of this movement resort to the follies they have denounced.

We have a duty to base our judgments on the best available information. This is not only because we owe it to other people to represent the issues fairly, but also because we owe it to ourselves not to squander our lives on fairytales.”

Det som hela tiden dyker upp när jag försöker jämföra det forskningen säger med det jag en gång tänkte, är frågan om proportioner. Istället för att skilja små saker från stora, tappar vi sammanhanget. Det är samma psykologiska mekanism som när vaccinmotståndarna gör en stor sak av att en del vacciner innehåller kvicksilver: det sättet att tänka triggar oss människor, men forskningsingången är istället att prata om doser. De doser av kvicksilver som kan finnas i vacciner är så små att de i praktiken inte spelar roll. Samma sak gäller det mesta vi som varit kärnkraftsmotståndare tänkt om strålning.

För att hålla proportionerna i det vi tänker, är en bra start att ta ett fast grepp om några av de stora, riktiga problemen. Luftföroreningarna är ett bra riktmärke. De dödar 6-7 miljoner människor varje år i världen. Inget annat energislag är jämförbart med dödligheten i förbränning.

En av de slående siffror jag fastnat för är att bara vedeldningen i Sverige dödar omkring 1000 personer varje år i Sverige. Avfallet går direkt ut i luften och fastnar i våra lungor. Enkelt, självklart och något vi rycker på axlarna åt.

Med den siffran framför oss kan vi försöka se frågan om kärnkraftens avfall i sitt sammanhang. Häromveckan spreds ett worst case-scenario för slutförvaringen av kärnbränsle, där allt går fel som överhuvudtaget kan göra det. Slutresultatet i det scenariot var en ökning av antalet cancerfall i Sverige med en person om året.

Är det verkligen ett worst case-scenario, hör jag dig tänka? Svaret på det är ja. Det är till och med väldigt hårddraget – det var för långsökt för att Strålskyddsmyndigheten skulle vilja kännas vid det.

De flesta worst case-scenarion ger mycket lägre siffror än så. Det värsta worst case-scenariot för det finska slutförvaret landar i en dos som motsvarar att äta två bananer extra varje år.

Det är den här sortens saker jag pratar om när jag pratar om att upptäcka att den bild jag en gång hade av kärnkraften helt saknar stöd i forskningen. Det finns inte en diskussion mellan forskare om slutförvaringen är säker eller jättefarlig. Det är som med kvicksilvret i vaccinerna: forskningen visar entydigt att det inte är en stor fråga.

Precis som med vaccinerna driver ”debatten” fram andra, riktiga problem. Kom ihåg att avfallsfrågan var huvudfrågan 1980! Det var den oproportionerliga oron som drev fram linje 3, som försökte få Sverige att bygga kolkraft istället. Den drev Vänsterpartiet till att försöka hejda övergången från olja till elektricitet i uppvärmningen. Den drev oss till att dra in fossilgas i stora delar av södra Sverige, som fortfarande idag står för miljoner ton i klimatutsläpp varje år.

Vi som en gång drog igång den oron, behöver vara de som ser till att stilla den. Släppa taget om den gamla linjen och istället ta fram en linje som handlar om de stora framtidsfrågorna.

– – – –
Läs gärna fler texter om klimat och kärnkraft.

Tyskland är inget föredöme

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den fjärde och sista!

E143: Tyskland är inget föredöme

Tyskland byggde fler nya kolkraftverk än hela resten av EU tillsammans de senaste tio åren. Deras utsläpp ligger en bra bit över EU-snittet – och de är längre över EU-snittet idag än de var när Energiewende började.

Vind- och solkraften har fungerat som en slags greenwashing över det faktum att Tyskland bygger sin framtid kring kolkraftverk och fossilgas. Fortfarande 2050 räknar Tyskland med att 40 procent av energin ska vara fossil.

Små mängder sol- och vindkraft uppbackade av stora mängder kol och fossilgas är ett helt ohållbart elsystem. Fortfarande idag är utsläppen per kWh omkring tio gånger högre i Tysklands elsystem än i Sverige, och fem gånger högre än grannlandet Frankrike. Välj andra länder som föredömen!

Jag yrkar
att orden ”och Tyskland” stryks på rad 283

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Vi har ingen plan (men skulle behöva en)

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den tredje!

E142: Vi har ingen plan (men skulle behöva en)

Den som frågar efter den plan för ett fossilfritt Sverige som det står om på rad 280 kommer inte att kunna få en. Vänsterpartiet har ingen sådan plan – och det blev väldigt tydligt i arbetet med ekoeko-programmet.

Fossilberoendet i Sverige är omkring 150-190 TWh, lite beroende på vad vi räknar in. De konkreta förslag vi har ersätter kanske några tiotal av dem, snällt räknat. Vi vet till exempel överhuvudtaget inte hur vi ska producera så mycket el som det skulle krävas för fossilfrihet.

Vänsterpartiet tvekar fortfarande i de flesta av den sortens klimatförslag som faktiskt skulle spela stor roll. Vi står inte för några betydande höjningar av CO2-skatten. Vi vill inte uttryckligt sätta klimatet före stängd kärnkraft. Vi vill inte se en klimatskatt på livsmedel. Vi vill inte försöka med CCS.

Den som vill göra skillnad för klimatet i Vänsterpartiet behöver fortfarande i huvudsak arbeta med självkritik. Vi är – precis som de andra partierna – inte i närheten av att nå några radikala klimatmål med de förslag vi ställt upp hittills. Vi har många förslag vi är entusiastiska för, men räknar vi på den sammanlagda effekten är den fortfarande liten.

En dag kommer Vänsterpartiet ha en plan för fossilfrihet. Vi behöver bara göra jobbet först – sedan kan vi ta rollen som det seriösa klimatpartiet i Sverige.

Jag yrkar

att texten på rad 280 skrivs om enligt följande:

”Vänsterpartiet vill se en radikal och genomgripande klimatomställning i Sverige, med målet att ha nollutsläpp år 2040.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Att elda biomassa är inte framtiden

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den andra!

E162: Att elda biomassan är inte framtiden

Skogen är en nyckelfråga för klimatet. En av de viktigaste slutsatserna från ekoeko-processen är att biomassan är begränsad, och att vi behöver tänka efter hur vi prioriterar användningen av den.

Det är till exempel viktigt att inte låsa fast Sverige i en framtid där vi behöver elda upp mycket av biomassan för att få t ex värme. Det är tyvärr den riktning energiöverenskommelsen i Sverige har just nu, eftersom deras klimatambitioner är på tok för lågt satta.

Vänsterpartiet skulle behöva profilera sig som ett parti som ser klimatnyttan med skogen och kommer styra mot en så klok användning av den som möjligt.

Jag yrkar
att följande text skrivs in på rad 304:

”Vi vill skydda mer av Sveriges naturskog. Den innehåller stora mängder kol som inte får släppas ut i atmosfären. Den hållbara biomassa vi kan ta ut i Sverige behöver i första hand användas där den gör störst skillnad för klimatet. Därför vill vi prioritera styrmedel mot att t ex bygga i trä eller binda kol i marken, snarare än att fortsätta elda upp stora mängder biomassa. Sverige behöver också vara ett av de länder som exporterar hållbar biomassa till resten av världen, i form av allt från byggmaterial till bioplaster. För att göra det möjligt behöver värmeproduktionen och transporterna istället gå mot en större elektrifiering, så att vi i första hand använder värmepumpar och elmotorer snarare än att elda med biomassan.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck

Sluta elda med fossilgas

Det var just deadline för motioner till Vänsterpartiets kongress i februari. I sista minuten skrev jag ihop fyra motioner på valplattformen. Här är den första!

E164: Sluta elda med fossilgas

Sverige behöver ta tag i sitt fossilgasberoende, som omfattar omkring 10 TWh per år. En liten del av den kan ersättas med att skala upp den hållbara biogasen, som idag står för 2 TWh per år, men huvuddelen av den kommer behöva ersättas med t ex elektricitet. I framtiden är det möjligt att vätgas producerad med el kan spela en roll, men det är mycket långt dit. Vi behöver ha fasat ut fossilgasen långt innan dess.

Därför behöver Sverige en plan för stänga Öresundsverket, som är en av landets stora klimatskurkar. Vi behöver också fasa ut fossilgasen från industrin. Biogasen behöver användas där en elektrifiering inte är möjlig, som i de industrier där gasen används som råvara.

Idag framställer sig fossilgasindustrin som det självklara komplementet till vindkraften, som kan rycka in för att täcka svackorna de veckor det inte blåser. Vi som vill bygga mycket vindkraft behöver aktivt se till att det inte är där vi hamnar. Det är en rejäl teknisk utmaning, som bland annat kommer kräva stora investeringar i nätöverföringen från vattenkraften i norra Sverige.

Vi i Vänsterpartiet drev aktivt på utbyggnaden av infrastrukturen för fossilgas under 1980- och 1990-talet. Det var i huvudsak med fossilgas vi skulle ersätta kärnkraften. Resultatet blev ett fördjupat fossilberoende i de södra delarna av Sverige.

Vi kan ta ansvar för den delen av vår historia genom att vara tydliga med att fossilgasen är helt ohållbar och behöver fasas ut. Det skulle vara en bra skillnad mot de andra partierna, som idag talar tyst om fossilgasen. Klimatrörelsen har börjat väcka frågorna. Vi borde ge dem en hjälpande hand att få upp det på den politiska dagordningen.

Jag yrkar
att följande text skrivs in på rad 304:

”Vi vill ta fram en plan för att fasa ut fossilgasen i Sverige. Vi vill stänga Öresundsverket och ersätta fossilberoendet i industrin med elektricitet och biogas.”

Mikael von Knorring, Vänsterpartiet Hammarby-Skarpnäck