Tung dag idag. Ett steg vidare mot ett dysfunktionellt nät.
Det är inte det att jag är förvånad. Jag hade ingen förhandskoll på förhandlingarna, men det har ju varit uppenbart att datalagringsdirektivet skulle vara smått omöjligt att stoppa i s-v-mp-samarbetet. FRA och Ipred är öppna frågor för s, där tryck i debatten kombinerat med bra förhandlingar skulle kunna leda till bra överenskommelse. Datalagringsdirektivet däremot… det hade varit omöjligt för oss att få Bodström att uttryckligt vägra EU-domstolen att införa sitt eget direktiv. Det stod mellan att låta s och borgarna rösta igenom det eller att köra en överenskommelse för att bända i formerna.
Det är samtidigt just det som är så frustrerande med det. Det handlade inte om ett undermåligt förhandlingsresultat, utan om att det aldrig syntes någon framkomlig väg. Idag frystes den situationen till ett faktum. Hur hamnade vi här? Varför, varför kan s inte ta tag i nätfrågorna?
PS. Lästips för den som missat det är Copyriots inlägg om att fråga vem snarare än hur länge, och en översikt över hur frågan utvecklats.
Vänsterteknik 
”Varför, varför kan s inte ta tag i nätfrågorna?”
De kanske behöver hjälp? T ex genom att deras samarbetspartier ställer det som ultimatum och inte bara går med på deras bedrövliga politik. 😉
Jo, det hade kanske varit bättre att göra det till en utdragen och offentlig process. Det hade kunnat hjälpa för att lyfta frågan till en offentlig debatt motsvarande Ipred och FRA.
Däremot kan vi inte ställa ultimatum i meningen att låtsas som att vi är beredda att låta borgarna köra sönder Sverige i fyra år till. Det är helt enkelt inte ett handlingsalternativ för vänstern. Därför skrev jag som jag skrev: problemet är inte dåligt förda förhandlingar, utan situationen i stort.
[pros: Kommentarsfältet är till för att föra sakdiskussionen framåt, inte för allmänna slängar. Inte ens mot Bodström 🙂 Struket. /Micke]
”Däremot kan vi inte ställa ultimatum i meningen att låtsas som att vi är beredda att låta borgarna köra sönder Sverige i fyra år till. Det är helt enkelt inte ett handlingsalternativ för vänstern. Därför skrev jag som jag skrev: problemet är inte dåligt förda förhandlingar, utan situationen i stort.”
Så regeringsmakten för er är viktigare än mänskliga rättigheter? Jahapp…
Nej. Däremot är saker som Sveriges stöd till tortyren i Irak och Afghanistan, regeringens strategi för att bryta sönder fackföreningsrörelsen, eller den fortgående flytten av avgörande beslut bort från de folkvalda församlingarna, absolut inte frågor som vi kan släppa hur som helst. Piratpartiet är ett utmärkt alternativ för den som inte kan se det.
Pingback: PPs behov av att stå ensamma « Vänsterteknik