Huvudmålet behöver vara att det fossila stannar i marken

Skriver på Vänsterpartiets debattsida idag om att punktprogrammet behöver vara skarpare kring det fossila, och varför det i praktiken hänger ihop med en pragmatisk syn kring kärnkraften.

Världens energi

Världens primärenergi – över 80 procent är fossilt (IEA)

Emma Wallrup från partistyrelsen skriverdebattsidan om arbetet med ekoeko, och hur resonemangen gick först i arbetsgruppen där vi satt tillsammans och sedan i partistyrelsen. Artikeln är full av goda slutsatser, t ex om vikten av cirkulär ekonomi och omställda transporter.

Den slutar också med ett bra ställningstagande för att uppgiften framförallt är att se till att det fossila stannar i marken. Det betyder mycket, för det är en förvånansvärt ny syn på energifrågorna i Vänsterpartiet. Under en lång period satte vi tvärtom stängd kärnkraft före allt annat.

Vänsterpartiet börjar sakta byta spår till en klimatlinje, men ibland önskar vi oss kvar i det gamla. Det syns till exempel i hur både punktprogrammet och Emmas artikel duckar för en del av de nya frågor en klimatlinje ställer oss inför.

Kommer världen kunna fasa ut hela sitt fossilberoende med sol- och vindkraft? De står idag för mindre än 1 procent av världens primärenergi. Det fossila står för över 80 procent. IPCC är tydliga här: de skriver att den samlade forskningen visar att världen skulle ha betydligt svårare att fasa ut det fossila utan ny kärnkraft.

Emmas artikel undviker det, och utgår istället från ett par studier från Chalmers (se Hedenus 2014). De innehåller ett scenario helt utan kärnkraft – men det Emma inte skriver är att det scenariot förbrukar mycket mer fossila bränslen än alla andra scenarion. År 2100 skulle världen ha uppåt 30 000 TWh fossil elproduktion, dubbelt så mycket som idag. Det är väl snarast en dystopi?

Med en strategi som använder sol-, vind- och kärnkraft tillsammans, når samma studier de lägsta nivåerna fossil el, omkring 5 000 TWh. Den strategin ser också ut att kosta betydligt mindre.

Resultaten från Chalmers visar alltså samma sak som IPCC säger. Det spelar roll vilket vi tror är det större problemet.

Så långt jag kan se är konsekvenserna av det fossila på en helt annan nivå, en skillnad på säg 100-1. Klimatförändringarna orsakar redan idag 150 000 dödsfall varje år enligt WHO, trots att de knappt börjat. De riskerar ekosystem över hela jorden. Luftföroreningarna är en av de största dödsorsakerna i världen. Det finns inga konsekvenser av kärnkraft som är i samma sorts skala.

Prioritering spelar roll. Överallt där kärnkraften stängs, kraschar klimatmålen.

Tyskland har efter 15 år av Energiewende fortfarande lika stor fossil elproduktion som när de började. Japan bygger just nu 45 nya kolkraftverk, vilket bland annat beror på att vänstern lagt sitt krut på stängd kärnkraft. I Kalifornien och Vermont har stängd kärnkraft ersatts av fossilgas. Det är oförsvarbara vägval i klimatförändringarnas tid.

Vi behöver vara större än så. Klimatförändringarna kräver självprövning, också för oss i vänstern. Vi behöver låta målet att det fossila stannar i marken gå först.

Punktprogrammet är ett stort steg framåt på den vägen. Från den gamla huvuduppgiften att stänga kärnkraften (60 TWh), börjar vi tvärtom prioritera att fasa ut det fossila (170-180 TWh). Det händer förstås stora saker i det skiftet.

Vi behöver t ex mycket mer el, för att kunna elektrifiera transporter och industri. Ska allt det komma från vind-, sol- och vågkraft räcker inte vattenkraften på långa vägar för att täcka upp i t ex vindstilla vinterveckor. Det öppnar dörren på vid gavel för fossilgasintressena.

Vänsterpartiet har en lång, dålig historia av att förespråka fossilgas. Vi hejade på när fossilgasbolagen etablerade sig i Sverige 1985, för att det skulle kunna stänga kärnkraft. Först långt in på 1990-talet var klimatfrågan stark nog för att pressa oss ur det tankesättet.

Rester av det finns fortfarande kvar. Senast 2009 såg vi mellan fingrarna med det nya fossilgasverket i Öresund. Det ersatte stängd kärnkraft med klimatutsläpp på över en miljon ton varje år.

Det är dags att sätta punkt för den historien. Att stänga dörren för fossilgasen är ett strategiskt vägval. Vi behöver kunna visa att det energisystem vi föreslår går ihop med det.

Själv får jag inte ihop de siffrorna utan ny kärnkraft. Därför tror jag att vi behöver se över synen på kärnkraft också i Sverige, och hitta en pragmatisk linje. Bygger vi ut fler gasverk och drar nya rör, rullar vi ut röda mattan för fossilkapitalet.

Uppgiften är, som Emma skrev, framförallt att se till att det fossila stannar i marken. Det kommer behövas backas upp med starkare skrivningar i punktprogrammet.

Mikael von Knorring
ledamot i ekoeko-arbetsgruppen

 

Läs gärna fler artiklar om klimatstrategier för vänstern eller klimat och kärnkraft >>

Motion: Skarpa skrivningar om fossilgas

CO2-utsläpp per energislagFossilgas ger helt ohållbara utsläpp (siffror från IPCC).

Här är en motion till Vänsterpartiets kongress, på temat fossilgas:

Skarpa skrivningar om fossilgas

Problemen med fossilgas har ställts på sin spets med de stora metanläckorna i Kalifornien. IPCC uppskattar att fossilgasverk leder till ungefär hälften så stora utsläpp per kWh som kolkraftverk, men det hänger bland annat på hur mycket av den som läcker ut.

Fossilgasindustrin ser, till skillnad från olje- och kolintressena, en chans att expandera i Sverige. De fick fotfäste här 1985, som en del i planerna för att stänga kärnkraften.

Nu försöker de ta rygg på sol- och vindkraften och erbjuda rollen som det billigaste komplementet. Vattenkraften i Sverige räcker en bra bit för att rycka in när det är vindstilla, men inte hur långt som helst.

Det är viktigt av klimatskäl att Sverige stänger dörren för det. Bygger vi upp fler gasverk, rullar vi i praktiken ut röda mattan för det fossila. Varje regering som tvekar i omställningen skulle ha ett enkelt svar framför sig: elda mer fossilgas.

I retoriken för fossilgas sägs det gärna att det bara är en tillfällig lösning, i väntan på bio- eller vätgas. Det är som att bygga stora motorvägar runt storstäderna, med argumentet att vi i framtiden förstås bara ska cykla på dem.

Produktionen av bio- och vätgas är idag helt marginell. Biogas är en del av den begränsade bioenergin, som framförallt kommer behövs för att fasa ut det fossila där elektrifiering är omöjligt. Vätgas produceras av el och riskerar att alltid vara mycket dyrare än fossilgas.

Därför är det viktigt att Vänsterpartiet tydligt stänger dörren för fossilgas. Ska Sverige bygga nya gasverk, ska det vara entydigt att de kommer drivas på ett hållbart sätt.

Ett rimligt första steg att sikta på är att försöka ersätta dagens fossilgas i Sverige med bio- och vätgas. Redan det är en optimistisk målsättning: idag producerar vi omkring 2 TWh biogas per år, medan vi förbrukar omkring 16 TWh fossilgas.

Vi yrkar

att en ny punkt läggs till efter punkt 67:

”Det är strategiskt viktigt att Sverige inte bygger fler gasverk med mindre än att det står klart att de kommer drivas hållbart. Produktionen av bio- och vätgas behöver skalas upp för att fasa ut fossilgasen.”

Jöran Fagerlund, Angered
Mikael von Knorring, Hammarby-Skarpnäck

Köttgate och Greidergate

Göran Greider gör mos av Sven-Erik Buchts köttgate i Dala-Demokraten. Det är öppet mål: ”Vi har alltså en minister som helt tycks sakna kontakt” med miljö- och klimatforskningen och lever i ”splendid isolation” från både forskningen och folket.

Greider har helt rätt – framförallt nötköttet är ett av de stora problem vi behöver ta oss an.

Samtidigt är det att kasta sten i glashus. Bucht är inte den enda som har svårt med forskningen. IPCC är tydliga med att köttet är ett problem, men de är också tydliga med att världen kommer behöva alla de icke-fossila energislagen framöver, för att fasa ut det fossila.

I efterhand ser ett av stora projekten för Greiders generation – att stoppa utbyggnaden av kärnkraften – helt annorlunda ut.

Fossil energi i Sverige 2För de flesta av oss är det självklart idag att oljan är det större problemet. Samtidigt har den förändringen av utgångspunkten skett på senare tid, utan någon riktig reflektion. Det skulle det vara ett steg framåt om fler i Greider-generationen började brottas med sin syn på historien, så här i klimatförändringarnas tidevarv.

Det var inte självklart att Sverige skulle fasa ut så mycket olja. Det är slående att höra hur Palme motiverar förslaget att bygga ut kärnkraften:

Det här är 1975. Femton år senare hade Sveriges fossilförbrukning sjunkit från 300 till 200 TWh/år. Det var ett historiskt framsteg – få länder kan uppvisa något som ens är i närheten av det.

För mig gjorde det där klippet skillnad, för att det är uppenbart att klimat- och miljöargumenten spelade roll också för Palme. Den politik han drev ledde till det resultat han förespråkade. Varje gång vi tänker på hur Sveriges utsläpp i landet är betydligt lägre än de flesta jämförbara länder, behöver vi i vänstern ett litet sting av självkritik.

Det är bra att Göran Greider grillar Buchts förmåga att hålla forskningen från sig. Det kommer fungera betydligt bättre för vänstern att driva den sortens kritik den dag vi tagit itu med förmågan att rationalisera också hos oss själva.

Motioner om fri kunskap

Imorgon är det motionsstopp inför Vänsterpartiets kongress, och jag har två motioner på temat fri kunskap och fri programvara som det säkert finns fler som kan tänka sig att skriva under på. Hör av dig snarast med namn och partiförening!

1.   Fri kunskap

Det finns en formulering i slutet av punkt 46 som ser lite tvekande ut kring vad vi kan säga om fri kunskap.

I grunden är det enkelt. Världen står inför en omställning som behöver ta helt historiska proportioner. Att tekniken så långt som möjligt är fri att använda överallt är en av de stora frågorna för att lösa det. Därför behöver så lite som möjligt av den kunskapen vara fastlåst i patent.

Fri kunskap är en rak och tydlig princip, på samma sätt som t ex fri utbildning. Det handlar inte om absoluta, rigida dogmer, utan om en klar idé om vart vi är på väg. Lite som när progressiva i USA argumenterar för fri sjukvård. Det finns förstås finlir i varje sådan princip, men de får sin tyngd genom att de går att stödja helhjärtat.

Alla förändringar tar tid och kräver pragmatiska förslag. Här handlar det framförallt om att bygga ut bättre villkor för forskningen. Det skulle förstås ta lång tid att helt tar oss ur alla låsningar, även med goda politiska förutsättningar.

Just därför är det en styrka att ha en tydlig riktning. Det bygger en förståelse både hos oss själva och andra varför det vi håller på med är angeläget och värt att bry sig om, också de gånger de närmaste förslagen är ganska små.

Vi yrkar

att slutet av punkt 46, ”och verkar för…”, ersätts med en ny mening: ”Vi verkar för att den tekniska kunskap världen behöver för sin utveckling så långt som möjligt ska kunna användas fritt.”

Salk_Thank_YouApril 1955. Dr Jonas Salk har tagit fram ett vaccin mot Polio, utan att låsa det bakom patent. Världen blev bättre.

2.   Fri programvara

Vänsterpartiet stödjer fri programvara sedan tidigare, och det tål att lyftas fram i programmet.

Självstyrande bilar, automatiserad sopsortering, samordnad godstrafik i städerna – mjukvara spelar en stor roll för omställningen. Det finns ett problem med storföretagen här: de utvecklar ofta sin programvara var och en för sig, för att kunna ta så mycket betalt för den som möjligt.

Utvecklingen av fri programvara har däremot så stora inneboende fördelar att det ofta sopat mattan med de låsta programmen. Framförallt har det visat sig kunna spela stor roll med utvecklingsmiljöer där alla kan hjälpa till, och där alla kan använda resultaten.

Fri programvara betyder också att elektronik kan användas längre och mycket mer flexibelt, så att vi minskar behovet av att ständigt byta hårdvara.

Sist men inte minst – även om det kanske inte hör till det här programmet – betyder fri programvara mycket för att ge användarna en starkare ställning gentemot de största IT-jättarna och gentemot de stater som försöker massövervaka sina medborgare.

Vi yrkar

att lägga till en ny punkt efter punkt 48:

”Mjukvara kommer ha stor betydelse för världens tekniska omställning. Vänsterpartiet verkar för att stärka den roll fri programvara spelar, för att göra det enklare utveckla nya program och se till att så mycket som möjligt kan användas fritt.”

Det finns gott om tidigare texter här på bloggen om patent, experimentfrihet, fri programvara och användarfrihet för den som vill läsa mer. Kika också gärna på texterna om klimatstrategier för vänstern – där passar det här bra in.

PS. Det var inte riktigt läge den här gången, men här är mitt nya favoritsätt att förklara poängen med artificiell fattigdom:

Philip K Dick skrev en gång en dystopi som sammanfattar problemet. Där har dörrföretagen fastnat för en affärsmodell där det kostar pengar varje gång du öppnar din dörr. Fattiga människor får snåla med att öppna dörren i slutet på månaden. Den som försöker skruva bort låset åker på en stämning på miljonbelopp.

 

Vägen behöver vara framkomlig

I senaste numret av Flamman har jag en artikel om klimatstrategi, som jag kortade ganska hårt med osthyvelmetoden. Här är en snäppet längre version som kanske är lite tydligare med resonemangen:

Stellan Hamrin skriver i Flamman (”Våga visa vägen”, 28 dec) att Vänsterpartiet behöver bli mer visionära och att ekoeko-rapporten inte räcker.

Det finns säkert poänger i det. Ekoeko-rapportens första del innehåller en del uttryckliga visioner, men det går förstås att utveckla.

Samtidigt vore det ett misstag att göra visioner till huvudfrågan. De svaga sidorna hos oss i klimat- och miljörörelsen har varit andra saker: praktisk genomförbarhet, prioriteringar och brett stöd.

Vi skulle behöva ungefär samma sorts utvecklingsarbete här som vi gjorde med frågan om vinster i välfärden. Vi tog flera steg framåt i arbetet med ekoeko-rapporten, och förhoppningsvis kan kongressen ta flera till.

Bioenergi - oilseed rapeRapsfält. Den hållbara bioenergin är en begränsad resurs vi behöver vara försiktiga med. Den behövs framförallt till det vi inte kan göra med el.

1. Praktisk genomförbarhet

Arbetet i gruppen kom mycket att handla om hur omställningen ska genomföras rent praktiskt. Vi såg att vi hade gott om radikala mål, men att de konkreta förslagen var långt från att nå dem. Det är en bra bit kvar fortfarande, men vi märkte att det gjorde skillnad att jobba på det praktiska.

Att elektrifiera stålindustrin ser t ex ut som en rejäl teknisk utmaning. Vi kom ut från de diskussionerna med att motvilligt stödja investeringar i koldioxidlagring, CCS, trots att det är en fulfix. Samtidigt: bättre ett förslag vi vet går att genomföra, än en vision utan svar på den frågan.

Problemet med att biomassan inte räcker är en annan fråga vi brottades med. Bilar, el, värme, industri – nästan allt är enklast att lösa med att stoppa i biomassa. I verkligheten krävs det skarpa, medvetna prioriteringar. Punktprogrammet är ett av de första partipolitiska dokument som försöker hitta en klok, radikal linje för det.

Visionerna behöver vara knutna till genomförbara vägar, och det är inte alltid enkelt. Tanken att det ”bara är den politiska viljan som saknas” stämmer inte.

2. Prioriteringar

Vi behöver också bli bättre på att hantera målkonflikter och prioritera. Ett exempel är de frågor där klimatpolitiken och andra miljömål drar åt olika håll.

Från ett klimatperspektiv skulle det t ex betyda mycket att skifta en del av nötköttet till kyckling. Däremot kan det vara ett problem för de öppna landskapen. I debattens sämsta stunder – se t ex inläggen i ETC – leder det till rationaliseringar av att det säkert inte behöver vara så fel för klimatet med kor. Där skulle vi behöva låta forskningen visa vägen i sakfrågan, och istället diskutera prioriteringar för att hitta en klok väg framåt.

Samma sak syns i energifrågan. De som fortfarande ser stängd kärnkraft som huvudfrågan har svårt att få ihop mycket mer el, trots att det behövs för att fasa ut det fossila. Vi som drar åt det klimatradikala sneglar istället på det IPCC säger om att världen behöver sol-, vind- och kärnkraft tillsammans. Där skulle kongressen behöva slå fast en tydlig princip för hur vi prioriterar, till exempel i energiförhandlingarna.

Vi skulle också behöva diskutera hur vi ser på att prioritera symbolfrågor. Ta förslaget om att AP-fonderna ska sälja av sina fossila investeringar t ex, som i sig gör lika lite skillnad som när Vattenfall säljer sitt kol. Är det värt att lyfta fram den frågan i kommunikationen trots det, för att det är en enkel fråga att driva?

Tänker vi i visioner behöver vi inte ställa oss de här frågorna. Det skulle göra våra strategier fattigare. Vägen framåt är kantad av målkonflikter.

3. Brett stöd

På samma sätt behöver vi också strategier med krassa analyser av var det ska gå att hitta politiskt stöd för de olika förändringar vi prioriterar.

Vi kan inte skjuta på omställningen i väntan på att en stor majoritet ska vända sina värderingar och bli nyfrälsta ekologer. Tvärtom behöver vi noggrannt försöka sy ihop ett sätt att stödja omställningen som kan hitta genuint stöd hos mycket fler grupper än idag. Precis som i antirasistiska strategier behöver vi tänka mycket bredare än på hur vi talar bäst till de som står oss närmast.

Där är t ex diskussionerna om bensin- och köttskatt centrala. Vi i gruppen drog åt att det behövs högre skatter där, för att det är svårt att få ihop omställningen annars. Partistyrelsen resonerar snarare om att effekten av det är liten jämfört med hur mycket smalare stödet för omställningen skulle bli. Det är ett klokt argument, som vi som vill se högre klimatskatter behöver fundera på. Går det att justera förslagen, i sak och i språk, så att de kan samla fler?

Är klimatförändringarna ett världsproblem i samma storleksordning som 1930-talets fascism, behövs samma sorts strategi: bredast möjliga samling av de som kan stå på rätt sida, i varje given fråga.

Vägen behöver vara framkomlig. Punktprogrammet behöver ha praktiska lösningar, tydliga prioriteringar och strategier för att samla brett stöd. Det är i utvecklingen av det kongressen kan spela störst roll.

Mikael von Knorring
ledamot i ekoeko-arbetsgruppen

– – –
Läs gärna fler artiklar om klimatstrategier för vänstern >>

Motion om bioteknik

Bioteknik är en fråga där Vänsterpartiet skulle behöva ta ett uttryckligt steg framåt. Det betyder för mycket för jordbrukets långsiktiga hållbarhet för att inte ta tag i fördelarna. Den text om det jag skrev i augusti är en bloggens mest lästa på åratal.

lila tomater

Lila tomater, med förmågan att skapa antioxidanter från blåbär.

Här är ett förslag till motion på punktprogrammet, som fler vänsterpartister gärna får skriva under. Hör av dig om det är nåt för dig, t ex per mail eller i kommentarsfältet. Alla synpunkter och idéer är förstås varmt välkomna!

Vi behöver nya växter

Det finns vid det här laget mycket starka argument för att nya växter, medvetet framtagna med bioteknik, kan betyda mycket för att driva hållbart jordbruk.

Bomull som är resistent mot skadeinsekter har redan betytt att bönder i t ex Indien har kunnat sänka sin användning av bekämpningsmedel drastiskt. Ris med mycket låga metanutsläpp är ett bra exempel på den forskning som pågår. Vete som använder sig av den effektivare fotosyntesen hos majs är ett annat. Majs som kopierat baljväxternas förmåga att hämta kväve ur luften är ett tredje. Det är inte svårt att ta fram långa listor över den sortens pågående genombrott.

Vänsterpartiet har tidigare hamnat snett här. Vi diskuterade länge frågan som att det här är ett helt forskningsfält som bara innehåller företag som sätter vinst framför miljön.

I verkligheten är det som med forskningen i stort. Det forskarna gör betyder mycket för världens utveckling. Det finns all anledning att diskutera finliret, men ingen anledning till panik.

Vi behöver medvetet skilja på forskning och myt i de här frågorna, eftersom delar av miljörörelsen tappat markkontakten med forskningsläget här. Bland forskare finns det t ex ett lika brett konsensus som i klimatfrågan om att biotekniken inte är ett hälsoproblem.

Världens jordbruk kommer behöva utvecklas kvalitativt för att kunna försörja alla människor med en hög standard, på ett hållbart sätt. På ett hypotetiskt plan är det enkelt att lösa med socialism och vegetarianism världen över, men i praktiken kommer det vara en lång väg dit. Vi behöver alla verktyg.

Problemet med kapitalet här är patenten, inte att vi utvecklar nya växter. Det vi behöver är fria forskare med skattefinansiering, som utvecklar nya växter som svarar på de utmaningar världen står inför.

Vi yrkar
att följande punkt läggs till efter punkt 116:

”Att utveckla ett hållbart jordbruk handlar också om att ta fram nya växter. Vänsterpartiet ser positivt på bioteknikens möjligheter. Vi strävar efter att stärka möjligheterna för forskningen att driva projekt utifrån samhälleliga behov. De grödor världen behöver för sin omställning behöver kunna användas fritt.”

Kina bygger mycket av allt

Kinas elproduktion

Kinas Center för klimatstrategi publicerade nyligen ett PM som ger en bakgrund till de åtaganden de gjorde inför toppmötet i Paris. Utifrån det går det att göra en grov skattning av hur mycket sol- vind- och kärnkraft de planerar för. Det är stora, stora planer!

Sol- och vindkraft har helt uppenbart mycket större potential framöver. Kina planerar att redan 2030 ha mer vind- och solkraft än hela världen har idag.

Kärnkraft står samtidigt för den största expansionen. Det syns framförallt på sikt, eftersom kärnkraftsverken står kvar längre. De planerar att bygga i princip lika mycket i Kina som hela världen har idag.

Uppgiften är stor. Kina får mer el från kol idag än hela världen får från de tre energislagen tillsammans, all annan kolförbrukning oräknad. Skulle de kunna bygga ut elproduktionen mycket mer än så här vore det högst välkommet från ett klimatperspektiv.

En del i miljörörelsen påstår att sol- och vindkraft har en så överlägsen potential att det av rena kostnadsskäl inte är värt att satsa på kärnkraft. En del kärnkraftsentusiaster menar å sin sida att sol- och vindkraft är så begränsade att de aldrig kommer betyda särskilt mycket.

IPCC säger tvärtom. Deras slutsats är att vi behöver satsa stort på alla energislag för att ha bästa möjliga chanser att hejda klimatförändringarna.

Kina verkar dela den bilden. De vill av flera olika skäl bygga ut den icke-fossila energin massivt, på det sätt resten av världen också borde göra. De är uppenbarligen helt på det klara med att alla tre energislagen har en stor potential.

Kanske kan det hjälpa oss att lämna kvasidiskussionen om kostnader bakom oss? En fördel med diskutera Kina är att de inte ser ut att vara särskilt låsta i sina teknikval här. De skulle knappast planera så här enorma investeringar i alla tre energislagen om det var så enkelt att ett eller flera av dem inte höll måttet från ett ekonomiskt perspektiv.

Det var inte av kostnadsskäl folk en gång i tiden blev motståndare till kärnkraft. Tvärtom handlade det mycket om en känsla av att kärnkraften ”bröt mot naturlagarna” för att ge oss billig energi. Det var samma känsla som gjorde att många irrade bort sig i frågan om nya växter, som vi idag kan se betydelsen av för ett hållbart jordbruk. Att elda skog och låta jordbruket breda ut sig må kännas naturligt för oss – för ekosystemen är det helt andra saker som spelar roll.

I verkligheten bryter kärnkraften förstås inte mot några naturlagar. Den behöver, precis som alla energislag, utvärderas utifrån sin praktik. Hittills har den haft mycket begränsade effekter för både människor och ekosystem, jämfört med andra energislag.

Vi behöver vara större än så, vi som spelar politisk roll under de historiska årtionden där klimatförändringarna avgörs. Sverige behöver en energiöverenskommelse som sätter klimatet först, bygger ut elproduktionen radikalt och är pragmatisk kring verktygen.

För en del aktörer – som industrin – kommer kostnaden vara ett huvudargument. Då är Kina ett starkt argument för att en strategi som innehåller alla verktyg antagligen är den bästa vägen framåt.

 

PS. En fråga som kvarstår att besvara är hur Kina planerar att balansera så här stora mängder sol- och vindkraft. Med all sannolikhet bygger det på att mycket av den fossila elproduktionen kommer finnas kvar för lång tid framöver och rycka in där det behövs. Från ett ekonomiskt perspektiv tyder det på att de inte ser att totalkostnaden för det behöver bli så hög. Från ett klimatperspektiv är det ett stort frågetecken att hålla ett öga på.

 

– – –
Beräkningar: På s 6 i centrets PM finns en tabell över hur mycket kapacitet av sol-, vind- och kärnkraft de planerar att bygga.

Kapaciteten för ett kraftverk är hur mycket det producerar som mest. För sol- och vindkraftverk är kapaciteten topparna, när vädret är perfekt. I snitt brukar solpaneler i Kina producera omkring 15 procent av sin kapacitet, vindkraften omkring 25 procent. Kärnkraftverk producerar däremot för det mesta ett jämnt flöde av full kapacitet, med ett långsiktigt snitt på säg 75 procent.

Livslängden för kraftverken skiljer sig också åt. Solpaneler och vindkraftverk ger el i säg 25 år och kärnkraftverk i 60 år, helt grovt.

Se diagrammet som en överslagsräkning – hur mycket de faktiskt får ut av sina kraftverk kommer framtiden få utvisa.

– – –
Läs gärna mer på bloggen om klimat och kärnkraft och klimatstrategier.